dag 57 – mera vardag

Tja, varför inte ett vardagsinslag här också. Så här ser det ut på mitt skrivbord på jobbet

01ac7ce58ac03a3d98b88a1eb2c4465b9286e072ee

Mina arbetsvardagar brukar börja med att jag går igenom e-posten och snigelposten, och besvarar det som brådskar mest under den första timmen. I dag hade jag inte fått någon snigelpost, och svarade bara helt kort på ett par meddelanden (det mesta som kommer är “till kännedom” och behöver inte åtgärdas). Sen ägnade jag en knapp timme åt uppdateringar i en kurs i Moodle, en knapp timme åt “graduhandledning” (individuell handledning av en magisteravhandling) via e-post. Och så for jag till det vetenskapliga biblioteket Tritonia, det är också en vardaglig sak att besöka biblioteket rätt ofta. Efter det blev det dags för lunchpaus. Sedan vi skaffat en övernattningslägenhet i stan far jag ofta dit för att äta lunch i lugn och ro, det gjorde jag också i dag. Det blev kebakko, potatissallad, paprika, gurka, vindruvor, kaffe med mjölk och det sista av påskchokladen.

Snart är det dags att bege sig tillbaks till jobbet. Då ska jag göra en första bedömning av en temaseminarieuppsats, dvs. läsa igenom den och ge feedback gällande om den behöver kompletteras eller korrigeras, detaljgranska och slutbedöma en annan temaseminarieuppsats och förhoppningsvis bli klar med ett artikelmanuskript. Så kan en typisk arbetsdag se ut för mig.

dag 56 – vardag

Eftersom jag gillar att göra saker mer invecklade än de skulle behöva vara, t.ex. genom att märka ord och ifrågasätta allt möjligt, ifrågasatte jag också en populär fb-utmaning om att sätta upp “vardagsbilder” i fem dagar. Vad är vardag?

Jag fick den där utmaningen på fredag, och funderade på om jag skulle sätta upp en bild av då jag satt på stranden, stickade, drack cider och planerade ett spinningprogram. Men det var ju fredagskväll… blir det en vardagsbild då, undrade jag, och lät bli. Fredagar är förvisso vardagar, men eftersom folk ofta är lediga över veckoslutet har det ju blivit något av “helg” över fredagskvällarna. I vissa familjer är fredagskvällen den “heligaste”, vet jag, den man viker för fredagsmys, god mat och umgänge med familjen. Då är det ju inte VARDAG, eller?

Och så blev det lördag. Nå, är lördagar vardagar, undrade jag vidare. Jo, när jag var barn lärde man sig att söndagar och helgdagar typ juldagen osv. är helg, må-lö är vardag. Fast det var innan femdagarsveckan infördes. Men, det handlade ju inte om att lägga upp bilder av sina arbetsdagar, utan av sina vardagar, funderade jag, och la upp en bild på utedasset (som man förvisso använder även under söndagar och helgdagar), och så skrev jag att det inte blir nån bild i dag, (alltså, jag skrev “i morgon” i går) det skulle ju i så fall vara en söndagsbild och ingen vardagsbild, alltså får följande bild komma på måndag.

Det ledde till en liten diskussion om huruvida tanken var att dela med sig av det man gör i princip vilken dag som helst, t.ex. äter gröt, eller om det faktiskt handlar om vad man gör under vissa veckodagar. Tolkningen är säkert fri.

Men jag fortsätter att krångla till det och vägrar fotografera vardagsbilder på en söndag 🙂

dag 55 – infödingar

Ett märkligt, intressant fenomen hos oss människor är att vi så gärna vill kunna placera in varandra i olika kategorier, annars blir vi liksom så osäkra. Är en person man eller kvinna? Finsk- eller svenskspråkig? Från landet eller från stan? Hög- eller lågutbildad? osv. Häromdagen kom jag att tänka på då jag var barn och var på besök hos min faster. På tv:n visades halvnakna, målade människor som marscherade eller dansade, vad det nu var. – Usch, infödingar, sa min kusin, som tyckte att de såg skrämmande ut.

När vi kom hem frågade jag pappa vad “infödingar” betyder. – Det betyder att man bor där man är född, man är in-född, var pappas koncisa svar. Jag minns inte hur diskussionen sedan gick, men jag fick i alla fall klart för mig att infödingar inte är synonym till människor från “primitiva” kulturer, att det är ett arv från kolonialiseringens tid att tänka så. Vi är infödingar i Finland.

Om man håller sig till den där förklaringen, hur pass vedertagen den är vet jag egentligen inte, blir man snabbt infödd. Det är alltså “fel” att tala om t.ex. andra och tredje generationens invandrare. De har inte vandrat in, de är in-födda.

Och det fick mig i sin tur att än en gång fundera över vad “finlandssvensk identitet” är. Jag har på något omedvetet sätt tänkt att det är ett arv. Att t.ex. min mammas släkt har bott på samma backe i minst 500 år, och de har talat svenska, längre tillbaks finns inte skriftliga dokument så man vet inte hur det var före kyrkobokföringens tid. Men nånstans har jag läst att det är förfärligt politiskt inkorrekt att hänvisa till arv och finlandssvenska gener. Jaha. Men om man är finlandssvensk på basen av vilket språk man har angett som sitt modersmål, och som gäller i kontakt med myndigheter osv., är finlandssvenskheten synnerligen godtycklig. Då bestämmer man själv. Oavsett vad man talar hemma eller vilket språk ens föräldrar talar eller vad förfäderna talade. Oavsett om man kan finska och/eller svenska visor och hur man firar olika helger (för det är dessutom lokalt förankrade saker, inte enbart språkliga dito).

Inte är det lätt när det är svårt 🙂

I alla händelser känner jag mig som infödd finländare och svenskspråkig, utan att lägga desto mera värderingar i den saken.

dag 54 – sommarkläder

I motsats till många andra av det kvinnliga könet är jag inte särskilt intresserad av shopping och kläder. Visst kan det vara trevligt att gå i affärer ibland, antingen ensam eller i gott sällskap, men det får inte bli för ofta. I regel tycker jag att affärstraskande är oerhört tråkigt. Om jag ska ha något vill jag gå in i affären, hitta det jag ska ha och köpa det. Tid 5 minuter, typ. Att prova kläder är pest. Inte bara för att det är svettigt och bökigt, man ser allt annat än attraktiv ut i alla dessa speglar och den skarpa belysning som finns i de flesta provrum.

Men jag tittade ändå med intresse i Halens nya sommarkatalog. Jag skulle eventuellt kunna köpa något plagg med lite färg. Mina kläder är mest svarta, vita eller grå. Mest svart. Och så lite rosa, blått och grönt.

En sak som jag faktiskt skulle vilja ha, och var på jakt efter redan i fjol, är en röd bikiniöverdel. Grannröd. Jag har nämligen ett par oanvända sådana bikinibyxor (nä, jag har visst använt dem en gång när de var nya) som jag köpte 2007. Eller, jag köpte en röd bikini, men överdelen passade inte min byst. Det var inte storleken som var fel, utan modellen. Så fort jag lutade mig lite framåt, trillade brösten ut ur kuporna 😦 Lyckligtvis använde jag den vid villan, så det var bara maken och sönerna som skrattade ut mig. Jag gav bikiniöverdelen åt dottern, den funkade bättre på henne.

Men visst är det förargligt med ett par udda bikinibyxor, i gott skick. Och varken i fjol eller i år “ska” man tydligen ha rött… jag har inte hittat någon röd vare sig i affärer eller i kataloger…

Jo, jag skulle kunna köpa en svart överdel, och ha den vid villan. Eller använda en vanlig svart bh som överdel, vid villan. Men då jag vill ha en röd!

dag 53 – sol

Fortfarande ett inlägg på efterkälken. Det är väldigt soligt och vackert väder här, fast det blåser kallt.

Igår “upptäckte” jag Gustavsborgs populära dambad i Vasa. Det är helt enkelt en badstrand och en veranda, eller vad man ska kalla det, som är enbart för kvinnor. Jag har flera bekanta som brukar sola där på den där verandan, men har tidigare bara gått förbi utan att titta “in”. Det kändes som att jag ville sitta i solen en stund, och vi har ingen balkong i lägenheten i stan, så jag kom på att jag skulle promenera iväg till Gustavsborg. Vasa är för övrigt en förträfflig stad för den som gillar havet, tänk, det tog bara 15 minuter att promenera dit, det är den badstrand som ligger närmast vår lägenhet och då finns det också en annan, Sandö, dit man kan promenera utan större ansträngning.

Jag badade inte – dels hade jag ingen baddräkt med mig, dels är jag inte så tuff av mig. Det var 6 grader i vattnet, hörde jag någon av damerna säga. Men jag tog av mig jackan, satt i lä på verandan med bara armar och axlar, stickade och lyssnade på en ljudbok och njöt. Jag bestämde att om det skulle vara soligt i dag också, skulle jag inta min lunch där. Så i morse packade jag en picknicklunch, och promenerade dit från jobbet, det tog drygt 20 minuter. Jag brukar unna mig en ca två timmars lunchpaus nu då jag jobbar bara ca 6 timmar per dag, då blir arbetsdagen ändå 8 timmar, men det är mycket bra för tankeverksamheten och orken att ha en rejäl paus, helst helt utan sällskap. Tyvärr gjorde vindens riktning att det var kallare på verandan i dag, men jag satt ändå med bara axlar och armar igen, njöt av lunchen och solen och unnade mig att sluta ögonen och vila en knapp halvtimme. Mycket välgörande. Jag tror att jag ska låta det där bli en vana – lunch i solen de dagar det låter sig göras fram till sommarlovet! Om man får sitta i lä går det bra fastän blåsten är kall.

dag 52 – välgörenhetsstickning

Hoppsan, jag glömde visst blogga en gång till i går, så jag är fortfarande ett inlägg på efterkälken. Nu tänkte jag passa på att puffa för ett välgörenhetsstickprojekt, om jag skulle råka ha någon läsare som också vill sticka (enkla saker) hela tiden och gärna vill variera vem som får det man har stickat.

Länken till Nuttu Nuttu är på finska, men det lär finnas ett motsvarande projekt i Sverige också. Man stickar alltså små babytröjor, som sedan ska skickas till Etiopien.

En fri översättning av det finska mönstret, så här gör du om du vill vara med och sticka:

Mönstret är gjort för Novitas Nalle-garn, men man kan även använda annat garn, t.ex. Novita Tennessee. Det går åt ungefär 100 g till en tröja.

  • Lägg upp 70 maskor.
  • Sticka resår, två räta och två aviga, i 22 cm.
  • Fortsätt med att sticka rätstickning med 24 maskor, två räta och två aviga med 22 maskor och rätstickning med 24 maskor i 3 cm.
  • Efter dessa 3 cm avslutar man de 22 mittersta maskorna och stickar var axel för sig med rätstickning, ca 3 cm för framstycket och ca 3 cm för bakstycket, alltså sammanlagt 6 cm.
  • Följande varv inleds med 24 räta maskor, lägg därefter upp 22 nya maskor och fortsätt med att sticka de sista 24 maskorna rätt.
  • Sticka därefter 24 m rätstickning, 22 m två räta och två aviga, och 24 m rätstickning i 3 cm.
  • Sticka sedan resår, två räta och två aviga med alla maskor i 22 cm.
  • Då har du alltså en lång bit med ett hål i mitten. Hålet är halslinningen.
  • Fäst trådarna och sy ihop sidsömmarna, lämna öppningar för armarna.

Förutom detta håller jag på med två par vanliga herrsockor i tunt garn, av restgarner, och ett par damsockor med pingvinmönster, ett par damsockor med fuskflätor och så har jag två sjalar som skulle behöva blockas. Den ena ska jag ha själv, den blev lite missbildad 😀 jag stickade den redan i somras, men den har legat i en väska sen dess, den andra är ett beställningsarbete, jag hoppas att den ska bli ok.

babytröja
babytröja

Första tröjan jag stickar till projektet blir lila i olika nyanser, med självrandande garn.

Om du vill vara med, kan du gärna sticka flera tröjor innan du skickar iväg dem, eller göra ett paket tillsammans med andra som också vill bidra. Det går naturligtvis bra att bidra med bara en tröja också.

Skriv på paketet (t.ex. på baksidan) vem som har stickat, räkna upp alla namn om ni är flera. Skriv också namnet på gruppen, om ni är en grupp som bidrar.

Skriv också utanpå paketet hur många tröjor paketet innehåller, avrunda gärna om det är ett stort antal, det behöver inte vara exakt. Paketet får vara hur litet eller hur stort som helst. Man kan också leverera paketet personligen till kontaktpersonen om man t.ex. ringer och kommer överens om en tid (på finska, antar jag).

Lagret finns i Tuuri, ca 2 km från köpcentret. 

Tröjorna skickas till

HANNA SAARENPÄÄ

APILAPOLKU 1

63610 TUURI

TEL 040-7692077

dag 51 – glömsk eller vad

Åhå, i går GLÖMDE jag skriva något blogginlägg, det var inte så att jag inte skulle ha hunnit. Det var en trevlig dag. Den soligaste och varmaste under hela påsken. Liiite “pärttade” det mig att jag hade anmält att jag skulle komma på påskzumba i Kvevlax kl 15-17, jag skulle annars ha kunnat stanna kvar i skären ända tills i kväll. Men det var roligt att zumba, och välbehövligt för överkroppen, kände jag. Jag motionerar ju en hel del, och försöker träna också, men det blir lite ensidigt ibland med promenader och styrketräning (BodyPump, jag prioriterar “pumpandet” eftersom jag numera även är instruktör och då måste man kunna programmet utan och innan). Orken räcker inte alltid till att dessutom röra mycket på överkroppen. Och så sitter jag och stickar och stickar och stickar… Igår stickade jag tydligen så mycket att jag fick träningsvärk i vänster tumme. Märkligt, jag har liksom inte tänkt på att man stickar med den.

På kvällen fick vi kärt besök – dottern och hennes sambo kom på besök med sin nya valp. Våra hundar har inte träffats tidigare. Det blev liv och rörelse, minsann!

Och nu vill inte bloggen låta mig ladda upp någon hundbild för att de är för stora. Hur skulle de kunna vara större än de bilder jag tidigare laddat upp, från samma telefonkamera? 😦  Höh. Ni får tänka er en blandrastik som möter en Berner Sennen-valp, men det är ju inte riktigt samma sak som att se en bild…