mera ord

Mina läsare har knappast kunnat undgå att jag är fascinerad av språk och av ord. För närvarande prenumererar jag på två finska tidningar. Det gör att jag lär mig nya finska ord då och då. När jag fick nr 1/2013 av Hyvä Terveys funderade jag en god stund på en rubrik på pärmen (heter det pärm när det inte är en bok?…). Det står “Karsi hiilarihöttö”. Karsi förstår jag, det betyder ungefär att man ska rensa bort (utan att jag har kollat synonymer eller översättningar till ordet). Hiilari är ett slanguttryck för hiilihydraatti, alltså kolhydrat, har jag förstått genom att ha läst ett antal såna här finska tidningar. Ungefär som om man skulle kalla kolhydrater för “kolisar” på svenska. Det låter roligt. Undrar om någon säger så? Men höttö? Jag tittade på tidningen och funderade. För mig skulle det antingen ha kunnat betyda att man ska rensa bort en massa överflödiga kolhydrater ur sin diet eller att man inte ska låta sig ryckas med av den rådande hysterin kring kolhydrater. Nå, när man läser artikeln ser man att den handlar om att rensa bort onödiga, onyttiga kolhydrater ur sin diet. En läsare får hjälp med att utveckla sitt ätande i en sundare riktning. Det intressanta är att också hennes nya matsedel innehåller en stor del kolhydrater, så nån LCHF-diet eller motsvarande är det verkligen inte fråga om. Men om jag skulle äta som hon tydligen har ätit (om det faktiskt är på riktigt, så märklig har hennes mathållning varit) skulle jag vara vrålhungrig, argsint och hur yr och svag som helst. Kan nån faktiskt äta två smörgåsar till frukost (dessutom först kl 10.30) och sen inte äta mer än fyra frukter på eftermiddagen och en bit äppelpaj och 100 g chips med dipsås på kvällen… Där behövdes det verkligen en kostrenovering, oavsett vad man anser om kolhydrater.

Tillbaks till det där höttö-ordet. Jag googlade på det, och fick veta att det också finns i formen hötö med ett t, och att det kan vara både ett adjektiv och ett substantiv. Som adjektiv betyder det kuohkea, alltså pösig eller fluffig. Och som substantiv tycks det förknippas med lådrätter och efterrätter.

Det gjorde mig inte så mycket klokare. Hur ska man översätta hiilarihöttö? Kolhydratfrossa?

Advertisements

nya ord

Nya ord kommer till i språket, och gamla ord faller i glömska eller används allt mera sällan. Men ibland får man lära sig ord som inte är så nya, som man ändå inte hört.

Periodvis är jag en rätt flitig korsordslösare. Det här med vad som är lätt, medelsvårt eller svårt när det gäller korsord är synnerligen godtyckligt. Det beror så mycket på vilken typ av kunskap man har. Korsord med en massa kändisar eller geografiska platser är svåra för mig. Ofta är det ju någon ruta som man inte kan få en bokstav i om man inte kan exakt rätt ord, det går inte att komma på sånt som man helt enkelt inte känner till. Eftersom jag är dålig på geografi, vet jag t.ex. inte om ett geografiskt namn står för en å eller en ö, så då hjälper det inte hur jag än skulle fundera, jag måste slå upp (googla, numera) vad t.ex. Ätran är för att veta det.

För någon vecka sedan löste jag ett korsord som visst var rankat som svårighetsgrad “två älgar av fem möjliga”, det borde alltså ha varit ganska lätt. Men där fanns ett ord som jag verkligen inte kunde. “Bondtur”, stod det i rutan. Fyra bokstäver, och jag hade bokstäverna RÖ_A. Det såg ju ut som att det skulle bli “röta”, men jag tyckte inte att det lät klokt. Faktum är att när jag kollade synonymer till bondtur, så var röta faktiskt en sådan. Och när jag sedan kollade synonymer till röta, så visade det sig att röta, förutom att det betyder förhållandet då något har ruttnat, också betyder “oväntad tur”.

Visste ni det? Är det bara jag som saknade denna bit i allmänbildningen? 🙂

ur askan i elden

Jag är extremt lättstörd då jag ska sova, och sover alltid med öronproppar, annars skulle jag väl inte kunna sova alls. Eller, alls och alls, man somnar väl av utmattning förr eller senare, antar jag, men jag skulle sova oerhört mycket sämre utan dessa hjälpmedel. Nackdelen med dem är att de fungerar ljuddämpande, inte ljudavlägsnande. Man hör alltså fortfarande, men inte riktigt varje litet prassel.

I går kväll var det stört omöjligt att somna, då maken är lite förkyld och låg och snarkade lite diskret. Jag klarar alltså inte ens av diskreta småsnarkningar, att sova med någon som drar timmerstockar skulle alltså vara totalt omöjligt. Jag försökte försiktigt puffa på honom för att han skulle byta ställning, i hopp om att snarkningarna skulle tystna. Men raringen sov så tungt att han inte bytte ställning alls. Och jag tyckte lite synd om honom, han skulle ju till jobbet idag, medan jag fortfarande är sjukledig, så jag ville inte knuffa honom så hårt. Jag bestämde mig: tio snark till, så byter jag rum. Och så blev det.

Vi har en extra säng, som vi ska ta till villan, stående i rummet bredvid vårt sovrum, det som har varit faffas vardagsrum. Jag tog mitt täcke och min kudde och evakuerade mig till extrasängen. Det betydde att jag fick dela rum med hunden, men det är jag van vid att göra vid villan, så det borde inte vara något problem. Hon vaknade förstås av att jag kom ut ur sovrummet, kom svansviftande fram och hälsade, och sen traskade hon iväg till köket, antagligen för att dricka vatten. Jag väntade mig att hon skulle komma och lägga sig på mattan nedanför sängen för att vakta mig, så brukar hon göra när vi sover vid villan. Alternativt att hon skulle gå tillbaka till mattan i hallen och lägga sig utanför sovrumsdörren (som alltid är stängd) för att fortsätta vakta sin sovande husse.

Men det gjorde hon inte. Uppenbarligen blev hon sugen på lite nattamat, och tog ett tuggben och började bearbeta det, med en hel del oregelbundet slamrande som följd. Tuggbenet fick hon för ett par dagar sedan, och hon har mest flyttat det lite hit och dit, inte tuggat nämnvärt. Mitt i natten smakade det tydligen utmärkt. Oregelbundet slamrande av hund som gnager på tuggben var faktiskt ännu mer enerverande än lätta förkylningssnarkningar. Jag övervägde att evakuera mig till dotterns sovrum, hon sover sällan hem-hemma numera, så där fanns också en ledig säng, och framför allt ett rum som man kan stänga in sig i. Men jag var liksom för trött, jag tänkte att hunden väl slutar förr eller senare med sitt gnagande, senast då benet är slut, för man (hundar) kan äta upp de där benen, fast de är sega och räcker länge. Efter en stund (vet inte hur lång) slutade hon faktiskt slamra och kom mycket riktigt och lade sig på mattan bredvid sängen där jag låg.

Trots att det var tyst sov jag oroligt resten av natten. Utan att bli stressad, för jag har inget särskilt på gång som skulle kräva att jag skulle vara pigg och alert idag.

Visst är det konstigt att en gift fyrabarnsmor, med tre husdjur, inte kan vara mer härdad än så här när det gäller ljud 🙂

 

 

adjö, 2012

Jaha, och hur kan Året Då Jag Fyllde 50 År redan vara över???

Men det har varit ett bra år. Ett jobbigt, men bra år. Om jag väljer ut fem bra saker som inträffade under 2012, skulle listan kunna se ut så här: (nej, det måste bli sex saker. Nej, sju 🙂 Nej åtta… Nej, nio….)

  1. Jag fick en hund ❤
  2. Jag fick uppleva en fin Islandsresa i trevligt sällskap
  3. Jag blev sjukskriven och fick äntligen… mandat, eller vad jag ska kalla det, att verkligen släppa taget. På riktigt. Eller var det jag själv som äntligen gav mig ett sådant mandat?
  4. Jag beviljades FPA-stödd psykoanalytisk psykoterapi, den är en stor kraftkälla, även om den tar ner mig mer eller mindre fullständigt till förvirringens gräns två gånger per vecka…
  5. Jag fick ägna mig åt massor av lugnt och skönt skäriliv
  6. Jag fick uppleva en romantisk kryssning på tumanhand med maken
  7. Jag fick, tillsammans med min familj, köpa en lägenhet i stan. Ett privilegium att ha en sådan tillflyktsort för den som behöver.
  8. Jag fick en nystart för ett tränande som verkligen passar mig, just nu. Det är så skönt att se att jag orkar åtminstone NÅGOT och har potential, trots allt jag har tvingats släppa.
  9. Jag fick dansa som passista, solodansare, i karnevalsamban. Det gick inte perfekt, men med tanke på mitt hälsotillstånd gick det BRA.

Den svåra och jobbiga saken avstår jag från att diskutera i offentligheten. Men just nu känns det som att det är bara en 🙂 om man tänker 2012. Och DET, mina vänner och läsare, är väl verkligen något att glädjas över. Det positiva vs det negativa 9-1!

Och det här gällde helt och hållet och übersjälviskt bara mig. Sen har det hänt allt möjligt bra och dåligt överallt i världen. Människor med depression är och behöver få vara just så här egocentriska ett tag. 😉

Gott Nytt År!