kung av sand

Det här inlägget kom till tack vare det första #kuggeskriver-inspirationsbrevet. Michaela vill inspirera andra till att ge sig själva tillstånd att skapa något. Jag gillar ju att skriva, och är inte ens särskilt självkritisk när det gäller bloggen (“det är ju bara på skoj, för nöjes skull, inte på riktigt”) så nu drar jag till med en berättelse på rak arm utgående från skrivuppgiften

Skriv tjugo minuter om någon som du mött under dagen eller förra veckan. Ge personen ett namn och en personlighet. Ta hjälp av följande frågor eller ställ egna. Utöver de här frågorna är det alltid bra att fråga varför.

  • Hur rör hen på sig?
  • Hur är hen klädd?
  • Vad drömmer hen om?
  • Vart är hen på väg?
  • Vad gör hen hemma?
  • Vem ringer hen?

Kung av sand

När Pelle var barn, drömde han om att vara kung. Kung i ett eget litet land, där alla invånare var trygga och hade det bra. Alla familjer hade många barn, alla barnen var älskade och man fick äta så mycket man ville och valborgshelgen var landets viktigaste högtid.

Kungen skulle ha all makt, det skulle vara enklast så. Några ministrar kunde kungen ha att diskutera med, mer än så behövdes inte. Landet skulle ju vara litet. Och han skulle vara en god kung, det skulle inte finnas anledning för folket att bli upprörda över hans beslut.

Pelle berättade om sina konungsliga idéer för sin pappa och sin farbror Kristian. Pappa och Kristian förstod inte alls vilka goda intentioner Pelle hade. – Då skulle du vara en diktator, förklarade pappa. Och det hjälpte inte att Pelle försökte övertyga pappa om att han skulle vara en god kung, “vadå diktator”. – Jo, men det är inte bra att bara en människa bestämmer över de andra, inflikade Kristian. Pelle tyckte de var dumma, och utnämnde sig ändå i sina lekar till Per III Erik, i landet Grönrike. Hans gosedjur fick agera invånare i Grönrike, och de var nöjda. Trots att pappa och Kristian gick omkring och log snett och försökte agitera och värva revolutionärer bland nallarna. – Ner med kungen, skanderade Kristian, och pappa höll med. Om inte Pelle hade tyckt så mycket om pappa och Kristian hade han nog blivit rejält förtörnad. Nu suckade han bara, och försökte ha överseende. Ifall Pelle hade känt till uttrycket “konsten har alltid blivit missförstådd” hade han förmodligen gjort det till kung Per III Eriks valspråk. – En diktator är en dum kung, tänkte Pelle, en kung som bara tänker på sig själv. Per III Erik är en snäll kung, då är han ingen diktator. Och han har ministrar. Tre stycken, så det så!

Pelle, som numera gick under benämningen P-E, i alla fall bland arbetskamraterna, hade inte tänkt på Grönrike på många år. Han visste inte riktigt vad det var som hade triggat dessa minnen från barndomen. Var det barnet, som satt på stranden och byggde sandslott, nu i september, då ingen längre badade? Var det barnets mamma, som satt tillsammans med barnets nallar på en filt? Eller var det mopsen han mött, mopsen som var så lik farbror Kristians flickvän Marias mops? Maria, som var så snäll, men som Kristian inte gifte sig med. Maria, som tröttnade på att vänta på att Kristian skulle bestämma sig, tog mopsen med sig och flyttade till Sverige och hittade en ny pojkvän, blev gravid och var gift och mamma inom mindre än ett år.

P-E tog fram en cigarrett ur fickan, tände den och släntrade vidare längs stigen i parken. Vad hade det blivit av honom? Ingen kung i alla fall. Inte ens en president. Eller ens en kommunpolitiker. Vart tog alla ideal vägen? Idealen rann ut i sanden, som små, små rännilar när vinden tog tag i slottet han hade byggt. Idealen blev till illusion, resignation och cynism. Inga barn hade han fått heller. Han som inget hellre ville än att fylla stan, eller åtminstone lägenheten, med småpellar. Och smålisor. Men till det skulle han behöva hitta “en Lisa”, och det hade han inte riktigt lyckats med.

En Lisa, det skulle han vilja ha. Kanske Lisa skulle ha en mops? Och hon skulle inte flytta till Sverige. Han skulle ta hand om henne. Han skulle köpa rosor och vitt vin varje fredag, och tala om för henne hur mycket han tyckte om henne. Hon skulle vara hans drottning, och…

P-E snavade på en trädrot och höll på att stupa på näsan i den lösa sanden på stigen. – Lös sand, mitt liv är byggt på lös sand, tänkte han. – Kung av sand, det är vad jag är. Kungen av ingenting alls….

To be continued…? 🙂

Advertisements

företagsam höst

Hösten har kommit igång, och jag med den, skulle man kunna säga. Flera av sommarens aktiviteter och föresatser har legat lite på is. Men, så ska det få vara. Jag håller fast vid tanken om att inte ta stress för det ena eller det andra. Att ta en sak i taget. Att sova, äta… ja, ni som känner mig eller brukar läsa min blogg vet vilka fem (sex) saker jag prioriterar.

September har verkligen varit en aktiv månad för mig. Så aktiv att jag känner det som att “vad jag än blir inbjuden till och av vem i oktober så kommer jag att tacka nej”. Vi får se hur det blir med den saken.

Vad har jag gjort i slutet av augusti och hittills i september?

I månadsskiftet augusti-september hade jag en riktigt omväxlande vecka, då mina egna gym- och jumppatimmar inte ännu kört igång. Jag hoppade in och höll sex timmar vid Sports gym: RPV, spinning, bodypump, spinning igen, core och stretching. Jag var med hunden till veterinären för den årliga vaccineringen och hälsokontrollen. Hon var jätterädd, hunden alltså, det är hon alltid när man är hos veterinären, men allt gick bra och veterinären klagade inte på hennes vikt *puh*. Lite tandsten hade hon, men det behöver inte åtgärdas än. Och man behöver inte hålla på och borsta hundens tänder. Tur, för det har jag inte gjort.

img_2117

Här har jag snott Sandra Holmängs foto, jag fick stylingshoppa med henne via Voga Styling, det var en trevlig upplevelse. För några dagar sen hade vi också en smink- och fotograferingssession, jag väntar med spänning på att få bilderna 🙂 Det var jättekul att agera fotomodell. Förr tror jag att jag skulle ha varit väldigt nervös inför en sån sak och känt mig obekväm, men efter allt poserande som sambadansare är jag så van vid att bli fotad i tid och otid att det liksom inte bekommer mig längre.

På jobbet har jag hållit handledningar, suttit på möten, filat på en konferensposter, skrivit på artiklar och förberett undervisning. Jag börjar min undervisning i klass först på tisdag. Hittills har det till min lättnad gått riktigt bra att jobba två hela dagar i stället för tre sextimmars dagar.

Och så har jag ju filat på mitt nystartade företag, Wonnes wellness. Jag ska få hjälp med att göra en fin hemsida så småningom, men jag började iaf med en blygsam facebooksida för att ha någonting att visa upp. Wonnes wellness ska byggas upp under ett och ett halvt år, dvs. den här höstterminen plus 2017, då jag ska gå Norrvallas FISAF Personal Trainer-utbildning. Sen får vi se om företaget blir min huvudsyssla eller fortsätter att vara en bisyssla. Jag har skaffat bokförare, konto, nytt avtal med gymmet (fakturera i stället för att vara timanställd)… och vad mera? Funderat, antecknat och funderat igen. Och gått på reikikurs! Jag kan alltså även ge reikigrundbehandlingar nu. Reiki är lite som massage, fast “snällare”, fungerar lugnande och hjälper kroppen att läka sig själv. Att slappna av och sova bättre, t.ex. Beröringen kan också verka smärtlindrande.

När man ska starta ett företag ska man räkna upp vad företaget kan komma att syssla med, vilket inte är det enklaste. Så det är bäst att dra till med så mycket som möjligt. Inte begränsa sig, ifall man inte vill vara väldigt begränsad, förstås. Så här står det i utdraget ur handelsregistret:

Multibransch. Hälso- och motionstjänster: gruppträningspass, individuella träningspass, friskvård; hälsorådgivning, stödjande/vårdande samtal, kompletterande vård såsom reiki, massage m.m.; föreläsningar, egenproducerat material (skriftligt, filmer m.m.), konsultuppdrag, aktionsforskning; e-tjänster såsom kostrådgivning, stödjande/vårdande samtal, motionsrådgivning m.m. 

Se där har jag något att bita i. Nu är det “bara” att marknadsföra sig och få kunder, eller nåt. Jag har ju redan mina gruppträningspass, fem varannan vecka och sex varannan vecka förutom extra inhopp då och då. Men jag har inte någon individuell kund än, även om flera har visat intresse.

Priser, då? Det jag hittills har fastslagit, på basen av vad jag har sett att andra företag tar för liknande tjänster, och på basen av att jag inte är momsskyldig (än iaf) är:

  • e-tjänsterna kostar 100 €/mån, då ingår planering och uppföljning av t.ex. kost- och motionsråd
  • Reiki-grundbehandling kostar 35 € och kan utföras hemma hos mig eller hemma ho kunden.
  • Den övriga prislistan är under planering.

Hittills har företaget bara haft utgifter, inga inkomster… men snart ska jag skriva min första faktura. Den största utgiften var för en musikspelare, sen har jag också betalat för reikikursen och beställt ett massagebord. Det är spännande tider jag lever i! Men jag tar en dag och en sak i taget, det finns hur mycket som helst att göra också fastän det är en liten bisyssla för en person.