ditt och datt, mest i bilder för en gångs skull

Veckoslutet tillbringades på min kära holme. Med lite extra hundsällskap. Hundarna spanar medan jag sitter och dricker kaffe i allsköns ro :)
Veckoslutet tillbringades på min kära holme. Med lite extra hundsällskap. Hundarna spanar medan jag sitter och dricker kaffe i allsköns ro 🙂
Vi promenerade i skogen
Vi promenerade i skogen
Jag testade mina nya Enjo-städgrejor
Jag testade mina nya Enjo-städgrejor
...kokade broccoli...
…kokade broccoli…
...läste spanska...
…läste spanska…
...och stickade (som vanligt).
…och stickade (som vanligt).

I dag har jag kört min vanliga spinning 30 + bodypump 45 vid Ladies club & spa i Vasa. Alltså som instruktör. Om du vill och har möjlighet, kan du träna med mig kl. 16.30 i dag, då jag hoppar in och håller ett bodygympa-pass (lite lättare än bodypump), också vid Ladies club, eller i morgon 16.30, då jag håller Zumba Fitness vid Academill, D6.

För en gångs skull åt jag en stor Subwaysmörgås till lunch…

30 cm
30 cm

…och så har jag köpt en lite för tidig födelsedagspresent till mig själv. Jag var och anmälde mig till Hälsostegen, men hann inte med bland de 200 första, som fick en stegmätare. Jag har haft en sån en gång, som jag fick gratis från (ähum) McDonald’s, men den funkade inte särskilt bra (surprise, surprise). Så idag cirklade jag runt i centrum av Vasa och funderade på om jag skulle köpa en stegmätare eller ett aktivitetsarmband. Det blev ett armband. Få se då vad jag tycker om det…

IMG_1613

Advertisements

höstdagjämning och kläder

…var det igår. Med ålderns rätt (hö, hö) tycker jag att det fortfarande är varmt, och nästan längtar efter att det faktiskt ska bli kyligt så att jag ska veta vad jag ska klä på mig på morgonen. Nå, igår hade jag jacka på mig som annat folk när jag for till jobbet (med bil, det regnade) – dagen innan hade jag ärmlös topp och jeansväst då “alla andra” hade jacka och halsduk.

Sen kan det bli lite kyligt på jobbet, luftkonditioneringen är så effektiv, i synnerhet i våra undervisningsutrymmen. I går inledde jag höstens kandidatseminarier, och när jag ska undervisa tänker jag lite mera på vad jag ska ha på mig än annars. För den som är tämligen klädointresserad är det lite knepigt, det där – hur mycket ska jag följa strömmen och klä mig anständigt, och hur mycket “får” jag vara mig själv också i form av klädsel på jobbet?

När jag var rätt ny som universitetsanställd, kände jag lite mera press på mig att passa in, också klädselmässigt. Fast det tröttnade jag på. Jag vill ju känna att jag är jag, och att jag står för det också i vardagen. Alltså har kläderna betydelse även för mig, kanske lite i form av en provokation.

Men, igår ville jag alltså… öh…. tja, inte vet jag. Vara till min fördel? Det låter så fånigt. Som om jag var till min nackdel på nåt vis i förrgår med mina bara armar och min jeansväst med nitar. Faktum är att jag aldrig märkt att jag inte skulle ha blivit tagen på allvar bara för att jag är mer jeans-och-tröja-typ än dräkt-typ. Så, jag tog bl.a. på mig ett par skor med (låg) klack i stället för hälsosandaler. Höga klackar kan jag inte ha pga. en fotskada. Och så gick jag omkring och kände mig obekväm för att det lät “klopp, klopp” för varje steg jag tog. Det är en form av uppmärksamhet som jag inte vill väcka, fast jag inte annars har något emot att synas och höras. Jag tassar hellre omkring tämligen ljudlöst. Undrar hur man ska tolka det? Det är ju inte så att jag vill spionera och överraska…

Gårdagens outfit
Gårdagens outfit

Nåja. Höstdagjämning, jag gillar ljuset men gillar också ljusen (stearinljusen) och mörkret. Bara det skulle bli lite svalare också 😉

läget

Mitt bloggande tycks vara ännu mer sporadiskt än mitt bloggläsande för tillfället. Det är bara att än en gång konstatera att allt har sin tid.

I måndags var jag emellertid till PT:n för ett uppföljningsbesök. Konsultationen gällde alltså BioSignature-metoden, där fördelningen av kroppsfett mäts i avsikt att få en uppfattning om hormonbalansen och utgående från den kunna planera sin kost och sin träning för att må så bra som möjligt.

Jag var förväntansfull, och lite skeptisk. Skulle det faktiskt ha hänt något på två månader? Och ser man på, det HADE hänt saker.

“Tästä on erittäin hyvä jatkaa eteenpäin, koska keho vastaa muutoksiin
juurikin toivotulla tavalla.”

Otroligt. Jag har ändå inte följt rekommendationerna slaviskt, men visst har jag i stora drag försökt följa dem. Jag visste ju att jag hade procentuellt sett mest fett på magen – det syntes! – när den
första mätningen gjordes. Och det var där som den största förändringen skett. Det är ett tecken på att den förhöjda adrenalinnivån i kroppen har minskat. Kroppen går inte längre på övervarv
“i onödan”, dvs. i alla fall inte lika mycket som förr. Vikten hade gått upp en aning, men den är fortfarande normal, och fett% hade minskat en aning, men den är också fortfarande normal. Fördelningen av kroppsfett har blivit bättre. De enda ställen jag fått mera fett på (men det är marginellt) är låren och… öh, vad heter det på svenska, “kyljet”, alltså bålens sidor, där man kan få s.k. “kärlekshandtag” om fett% är hög just där. Det gör absolut inget att det blivit mera fett där, bara det inte blir en ihållande trend, fett% är fortfarande ingalunda alarmerande på dessa ställen.

I juli, när jag tränade en ny zumbakoreografi ute i det fria :)
I juli, när jag tränade en ny zumbakoreografi ute i det fria 🙂

Däremot sitter fettet på ryggen kvar, det som tyder på att sköldkörteln går lite på övervarv, och det är också en kronisk stressreaktion. Magen, då? Alltså inte magfettet, utan mina IBS- och magkatarrbesvär? De har inte gett sig till känna under den här tiden. Dels beror det säkert på att jag har haft möjlighet att ta det lugnt, jag var ju ledig i sju veckor, bevars. Dels beror det kanske också på att jag skött om mig enligt anvisningarna, vem vet? Jag har ju inte känt mig stressad på länge, så det handlar inte om akut eller psykisk stress, utan om just det att kroppen i åratal har gått på övervarv pga. både fysisk och psykisk stress så att den liksom fastnat i en ond cirkel av ständig stridsberedskap.

Själv anser jag att det är två tydliga saker som har hänt:
1. muskelkramperna, “sendraget”, har minskat rejält tack vare att jag har börjat ta mycket mera magnesium än tidigare

2. jag är mycket lugnare och mera tillfreds då jag äter gröt innan jag går och lägger mig. Inte så att jag var nervös då jag la mig tidigare heller, i alla fall inte regelbundet, men ibland var jag hungrig, och det störde möjligheten till avkoppling. Eftersom jag mer eller mindre alltid har räknat kalorier tidigare, kunde jag känna att jag inte “fick” äta något/så mycket innan jag gick och la mig, om jag hade ätit mycket under dagen. Nu “får” jag äta gröt med kokosolja, frukt/bär, grynost och mjölk, och det är alldeles underbart att vara riktigt mätt vid sänggåendet ❤

1009689_10151739179693058_1901671271_o

En lite negativ grej med detta, och antagligen också med intaget av grönpulver för att hjälpa kroppen att befria sig från slaggämnen, är att jag måste upp och kissa oftare på natten. Och det är alltså inte bara den överaktiva blåsan, som jag också tidigare har fått slåss mot *väcker mig och påstår att jag behöver kissa, fastän den inte alls är full* utan nu behöver jag verkligen, på riktigt. Nå, jag somnar ju om, och jag har alltid gått på wc på natten, så länge jag minns, redan som barn, så inte är det hela världen. Det är bara en aning irriterande att den första gången infaller redan vid 23-24-tiden, då jag just hunnit somna. Och ja, jag går givetvis på wc innan jag lägger mig. Det hjälper inte. 😦

IMG_1569

Vad ska jag göra i fortsättningen då? Två saker:

  1. Öka mängden kolhydrater i maten, också dagtid. *åhå* De behövs som bränsle, eftersom jag har en livlig ämnesomsättning och håller igång fysiskt. Vilken tur att jag aldrig har “karpat” eller LCHF:at, jag har inte känt behov av det. Vissa mår bra av LCHF, andra behöver annan typ av kost.
  2. Jag ska satsa ännu mera på det här med att sköta om min känsliga mage, för att också i fortsättningen slippa stressrelaterade magbesvär. Där fanns det flera rekommenderade punkter att ta itu med. Vissa av dem har jag redan gjort, andra får jag beakta mera framöver. T.ex. probiotika varje dag, som kan intas i form av naturell yoghurt som innehåller åtminstone acidofilus- och bifidusbakterier. Det lär inte vara svårt, sånt har jag ätit sporadiskt ändå.

Tja, så ska jag väl göra PT:n till viljes och testa D-vitaminhalten i blodet, för att vissa mediciner kan påverka den (jag tar ju stark antidepressiv medicin dagligen), och för låg D-vitaminhalt kan ha en negativ inverkan på tarmen. Fast jag har väldigt svårt att tro att jag skulle ha låg D-vitaminhalt. Jag som är ute så mycket, och dessutom tar D-vitamin varje dag numera… Den som lever får se!

sockerfri september?

Tja, i stället för september utan nya kläder nappade jag i min iver på gymkollegan Ainos utmaning “sokeriton syyskuu“. Fast jag såg utmaningen först i går kväll, då jag redan hunnit äta en glassportion och ett kex.

I princip har jag inte så svårt att låta bli att äta så mycket socker. Inbillar jag mig. Åtminstone om man inte hårddrar och räknar alla kolhydrater som “socker”. Jag sockrar sällan på maten (bara på risgrynsgröt, ungefär och det äter jag inte så ofta), och jag har aldrig ätit särskilt mycket godis. Jag skrev om det där med socker en gång tidigare också, här.

Hursomhelst märkte jag “problem” redan i dag. Det är sällan jag köper t.ex. sockrad yoghurt, men förra veckan fick jag av nån anledning för mig att jag skulle köpa två burkar nyponfil. Aja baja, nyponpurén är sockrad. Och ingen annan i Familjen vill ha nyponfil. Inte kan jag ju slänga bort mat bara för att jag nappat på nån utmaning heller. Så jag åt den ena i dag till mellanmål, och i morgon lär den andra ryka.

FÖRBJUDEN FRUKT
FÖRBJUDEN FRUKT

Inte nog med det, sen insåg jag att min relativt nylagade müsli också för ovanlighets skull innehåller lite socker. Efter att jag läst i gymkollegan Eves blogg att torkade frukter kan vara sockrade har jag börjat lusläsa på förpackningarna. I min enfald har jag tidigare trott att torkad frukt är torkad frukt, punkt slut. Underligt nog är torkade fruktbitar ofta sockrade. Torkade bär också! Jag har försökt titta på påsar med torkade blåbär eller torkade tranbär, och nog 17 är de också sockrade 😦 Så onödigt.

Nå, när jag skulle laga müsli förra veckan så gjorde jag ett avsteg från regeln “köp inte sockrade torkade frukter” helt enkelt för att de enda alternativ som i så fall stod till buds var fikon, plommon, aprikoser eller russin. Helt ok, men då jag använt dem flera gånger av nämnda orsak och ville ha omväxling… så jag tog en påse med blandade fruktbitar (minns inte om den hette Paradise mix eller nåt liknande) fastän det stod att den innehöll socker. Så min müsli innehåller lite socker den här gången. Äsch då.

Skämt åsido, jag ska förvisso försöka hålla igen mer än vanligt med sockret under september. I synnerhet när jag själv lagar maten. Jag tror däremot inte att jag kommer att fråga “inte är det väl nåt socker i den här?” om jag äter i lunchrestaurangen på jobbet eller blir bjuden på något gott hemma hos någon.

För mig är det inte så att jag skulle ha något stort behov av ersättande “delikatesser” om jag inte ska äta socker. T.ex. äter jag hellre en banan som sådan än lägger den i frysen för att inbilla mig att den ska kännas som glass. Det gör den inte. Glass är glass, så är det bara. Och hemgjord glass är inte god. Inte så värst god i alla fall.

Huvudsaken är att jag får äta TILLRÄCKLIGT så att jag är MÄTT.  Fast visst sneglade jag på örfilarna idag när jag var till butiken, det skulle ha smakat så bra med en sån (och nej, jag köper inte sockerfria örfilar i stället).

ett år utan nya kläder – hur gick det?

Puh, idag har jag äntligen traskat mig igenom Vuosi ilman uusia vaatteita. Utan större problem. Jag bestämde mig för att INTE vara så noggrann att jag skulle köpa underkläder och strumpor på loppis. Jag har tillräckligt svårt att hitta en bh som passar fast jag köper nya. Nu har jag faktiskt hittat en modell som är riktigt hyfsad, Rebel från Lindex. Annars har jag lite olika storlek och form på brösten (det lär vara vanligt), så om det ena får bra stöd pyser det andra över och kan trilla ut mellan kuporna… och om pysbröstet får bra stöd kan bh:n se lite stor ut på det “bättre bröstet”… :-/

Och begagnade trosor, hallå… Eller strumpbyxor. Som jag i princip bara har till fest eller representation, och som håller högst två tillfällen innan nån maska går. Såna kan man väl inte köpa på loppis?

Egentligen tycker jag att skor inte heller borde räknas. Nåja, om man köper femtielva par pumps eller sandaler och knappt använder dem, men det gör jag inte. Jag har också fotproblem och behöver individuellt utformade stödsulor, de passar inte i vilka skor som helst och jag kan definitivt inte använda andras uttrampade skor.

Hursomhelst köpte jag nya Icebugs för att inte halka mig fördärvad då jag skulle ut med hunden under snö-och-is-perioden. Och nya gummistövlar då det spöregnade och jag skulle promenera i stan. Och ett par nya byxor bara för att jag ville (det kan  väl räknas som lite aja baja, då). Samt en bikini då jag var hos mina föräldrar i sommarvärmen och inte hade nån baddräkt med mig.

Bikinin, bättre foto än så här råkar jag inte ha.
Bikinin, bättre foto än så här råkar jag inte ha.
IMG_1073
Gummistövlarna och lite annat. Grr, jag skulle ju crop fram bara stövlarna, varför lyckades det inte…
Byxorna. Det råkade vara rocka sockorna-dagen också.
Byxorna. Det råkade vara rocka sockorna-dagen också.
Icebugsen. Håhåjaja, snart är det väl dags för såna här igen...
Icebugsen. Håhåjaja, snart är det väl dags för såna här igen…

Rätt så bra har jag klarat mig, alltså. Och nu skulle jag vilja ha en ny arbetsoutfit. Lyckligtvis, eller hur man nu ska uttrycka det, är jag inte tilltalad av det jag sett av höstens mode. Jag gillar inte murriga färger. De kan vara snygga på andra, men jag vill inte ha brunt och beige och rostrött osv. Det finns ju förstås alltid svart, men just nu är det inte så fett på kontot så det kanske är lika bra att fortsätta med en september utan nya kläder…