en fråga om etik

Eftersom vårdetik råkar vara ett av mina specialområden, har jag både berörts och upprörts av den diskussion som har förts nu gällande medborgarinitiativet om vårdpersonals rätt att vägra utföra aborter. Jag har funderat på om jag ska skriva om ämnet, men nu kan jag bara inte låta bli.

Jag skulle aldrig skriva under ett sådant medborgarinitiativ. Min personliga åsikt: i princip är jag emot aborter. Det är inte “roligt” att utföra aborter. Jag blev barnmorska för att hjälpa liv till världen, inte för att släcka liv. Jag har alltid haft det så bra i mitt liv att jag aldrig behövt överväga att göra abort. Jag tycker att alla nuförtiden borde veta hur barn blir till, och att det finns preventivmedel, och att man ska ta sitt ansvar om preventivmedlen inte funkar och att man ska ta hand om barnet. Jag vill att alla barn ska vara efterlängtade och födas till en värld av kärlek. MEN. Verkligheten är inte alltid sådan. Det vet jag också.

Som professionell vårdare måste jag kunna bearbeta mina personliga åsikter och inte låta dem påverka hur och vem och vad jag vårdar. I sjuksköterskelöftet, som inte var bara tomma ord för mig, sa jag, tillsammans med de andra

Jag lovar att samvetsgrant och efter bästa förmåga fylla de förpliktelser mitt arbete ger mig

De förpliktelserna innefattar att vårda ALLA. Det är inte etiskt att börja vägra vårda vissa patientkategorier, för att man inte gillar det beslut patienten har fattat i enlighet med aktuell lagstiftning. Vem vill ha en vardag, där arbetskamraterna delas in i ett A-lag och ett B-lag, där bara det ena laget tar sig an vissa patienter? Den som har ansökt om abort har det svårt nog utan att behöva utsättas för mera press på sig från omvärlden. Hon behöver all kärlek och omvårdnad och allt stöd hon kan få, av oss alla!

Advertisements

Bloggutmaning – jag idag 11/11/14

Jag nappade på Fina Christinas  utmaning att ta en bild och berätta om hur jag känner mig idag och hur jag har upplevt tisdagen den elfte september.

Jag idagJag känner mig kanske inte fullt så stirrig som jag ser ut på fotot, men lat som jag är knäppte jag bara en bild innan jag begav mig till gymmet. Jag var glad och förväntansfull inför att delta i en Sh’bam-timme, det har jag inte gjort på länge. Och roligt var det. Jag är så stolt över att kunna titulera mig Zumba Instructor att jag inte kunde låta bli att klä mig i zumbakläder fastän det inte var en zumbatimme jag skulle delta i. Allt för att liksom peppa mig själv! En zumbainstruktör utan egen timme än, visserligen, men jag har min licens och håller på med planeringen av mitt första program, och det känns bra.

Annars har dagen varit lite bättre än gårdagen. För närvarande har jag lite för mycket på gång. På sikt har jag lagom litet att göra, men ibland kör det ihop sig och min stackars hjärna börjar sacka efter. I dag har jag avslutat granskningen av en magisteravhandling, skrivit utlåtande och mognadsprovsrubriker och fortsatt med granskningen av en annan magisteravhandling; fortsatt planera kursen i vårdvetenskapens vetenskapsteori med att läsa in mig på ny kurslitteratur; korrigerat referenssystem och referensförteckning i ett artikelmanuskript samt skrivit på ett bokkapitel. Puh. Det är lite för splittrat på en sextimmars arbetsdag för en partiellt arbetsoförmögen person, men… det gick det också och i morgon är jag ledig, som de flesta onsdagar. Sen är det bara att ta nya tag igen på torsdag 🙂

läser just nu

I dag tänkte jag att jag skulle skriva ett sånt där EFIT-blogginlägg. Ett Foto I Timmen, lär det stå för, och det skulle vara lite annorlunda eftersom jag hittills envist prioriterar text framom bilder i min blogg. Men, som så många gånger tidigare glömmer jag att börja fotografera genast på morgonen, och nu är det redan två timmar sen jag vaknade, så EFIT-inlägget får fortfarande anstå.

I stället blir det ett bokinlägg, än en gång. Vilka böcker läser jag nu?012756e00c67f732620476003b88d78172f41447fa(Jaha, apropå det där med att försöka lära sig fotografera bättre. Nu IGEN råkade jag få med något som inte ska vara med, ett hörn av Tidskrift för Barnmorskor…. Och inte orkar jag bry mig tillräckligt för att ta en ny bild :p )

“Kunskapens former” är jobbläsning. Den ska jag läsa eftersom den är kurslitteratur i kursen Vårdvetenskapens vetenskapsteori, som jag ska inleda om ett par veckor. No comments so far, annat än att jag gillar vetenskapsteori sådär i största allmänhet.

De andra är frivillig fritidsläsning. “Springfloden” är Cilla och Rolf Börjlinds första kriminalroman. Jag har hållit på med den rätt länge och bara läst några sidor då och då. Det är ett tecken på att den inte riktigt har lyckats fängsla mig, jag har bara kommit till s. 80 ännu. I början satt jag och suckade över språket i boken, förmodligen för att jag tyckte att det var för modernt (jag är ju onekligen inte så ung längre) och för att jag dessförinnan avnjutit alla Sjöwall och Wahlöös tio böcker om Martin Beck och gottat mig åt deras språk… men när jag har läst lite längre har jag noterat att också Börjlinds har ett rikare språk än jag först befarade.

Migränyoga-boken har jag nyligen införskaffat, och försöker ta den långsamt till mig, ett kapitel i taget. Det här råkar vara en sån där vecka då huvudvärken ligger på lur hela tiden. Jag strävar vidare med avslappning och andning. Yoga har jag ju hållit på med i många år, så jag startar inte från noll, men det är ändå intressant med en bok som verkligen fokuserar på det här med huvudvärk och att bli av med den.

The mindgym bytte jag till mig under bokbytardagarna vid Jakobstads stadsbibliotek under Jakobs dagar i somras. Den är säkert helt ok, men blev en besvikelse för mig. Jag trodde att den skulle handla om hur man tränar upp sitt minne, vilket vore välkommet för en som alltid varit tankspridd och som dessutom på riktigt tappat minnet och sinnet för vissa saker. Även om mina kognitiva funktioner långsamt har förbättrats, skulle jag gärna vilja ha mera stöd för hur jag kan använda det minne jag trots allt förmodligen har nånstans. I stället är det bara ännu en bok i positivt tänkande (suck), och jag är redan så armadis positiv att jag inte behöver mer i den vägen. Men, jag tänker läsa den också. Långsamt, en bit i taget.

Förutom dessa pappersböcker har jag precis börjat lyssna på Belinda Bauers fjärde kriminalroman i svensk översättning. Jag var mycket fascinerad av hennes debutbok, Mörk jord. De två följande, Skuggsida och Ni älskar dem inte är lite för… fantasifulla i min smak. Men ändå läsvärda och intressanta på sitt sätt. Så, jag ser fram emot den här fjärde också, med viss skepsis.

Vad läser du nu?