dag 83 – delaktighet

I fredags var jag på ett mycket intressant seminarium: “Delaktighet skapar välfärd”. Det handlade rätt mycket om socialpolitik, och om exempel från Storbritannien på hur det som benämns “reformer” tyvärr kan bli försämringar, i synnerhet för dem som redan har det sämst ställt. Risken finns att det går och har gått på liknande sätt här. Föreläsaren, Simon Duffy från Centre for Welfare Reform, visade med tydliga bilder, siffror och ord hur det liksom går politiska troll i vissa saker – vissa typer av fusk (fusk är förstås rent principiellt fel vad det än gäller) lyfts fram som så mycket större och värre samhällsproblem än de är. Det talades också om olika sätt för medborgarna (jag skulle hellre tala om människan) att verkligen påverka sin egen situation på ett mera effektivt sätt än genom representativ demokrati, vars kvarnar mal så långsamt att människorna inte känner igen sina ursprungliga idéer om och när de förverkligas om t.ex. 20 år (då världen dessutom förändrats, och människorna med den).

Trots det behöver vi också representativ demokrati för att sköta stora och omfattande ärenden. Det är beklagansvärt att valdeltagandet i EU-valet blev så lågt. Men, som Vasabladet skriver i dag, ur finlandssvenskarnas och österbottningarnas synvinkel blev det ett bra val. Två finlandssvenskar invalda (Alexander Stubb och Nils Torvalds) och en österbottning (Miapetra Kumpula-Natri). Hur det sen kan komma sig att den främlingsfientliga sannfinländaren Halla-aho samlat så mycket röster är en gåta. Varför vill någon göra skillnad på människor?

dag 82 – en (alltför) innehållsrik dag

Torsdagen var minsann innehållsrik. Att jag kunde ro iland en sån dag är ett tecken så gott som något på att jag börjar må bättre. Men också en rejäl varningssignal om att jag faktiskt måste kunna bromsa. Men det är skönt att ha den överstökad.

Risken med att gå på möten som t.ex. det där husbolagsmötet jag skulle på, är att man kan bli invald i något. Jo, jag blev invald i husbolagets styrelse. Det ska vara tre personer i styrelsen, och vi var tre lägenhetsägare på plats… så vad gör man 🙂 Hursomhelst verkade det inte vara så betungande. Nån ska ju sitta i såna där styrelser också…

dag 81 – 1981

Talet 81 får mig alltid att tänka på år 1981, året då jag blev student. Jag antar att det var ett betydelsefullt år på så många sätt. Ibland säger man att “livet börjar vid 40” eller vid någon annan ålder. Eller, som en bekant mera krasst uttryckte sig “livet börjar då barnen flyttat hemifrån och hunden har dött”…

Livet pågår förstås hela tiden. En annan klyscha är “alla dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet”. Visst pågick livet före 1981, både för mig och för mänskligheten över lag. Men på många sätt känns det ändå som att det Riktiga Livet, kanske rättare sagt mitt vuxenliv, började då. Det var en oerhörd befrielse.

Skönt att skoltiden var förbi. Fyra år i folkskola och 8 år i det som först var samlyceum och sen förvandlades till högstadieskola och gymnasium. Samma byggnad och samma lärare var det i alla fall.

Och så var det spännande, då jag fick mitt första Riktiga Sommarjobb och fick vara i stockholmstrakten hela sommaren. Jag jobbade på St. Görans sjukhus som sjukvårdsbiträde, och trivdes mycket bra med det. Däremot trivdes jag inte så bra med alla andra aspekter den sommaren omfattade. Men jag hade gärna stannat kvar i Stockholm. Fast det ansågs ju viktigt att skaffa sig en utbildning, och jag hade kommit in till Värdinneskolan vid dåvarande Korsholms Lantbruksskolor, så efter en innehållsrik sommar återvände jag till Österbotten, njöt av en ledig september och så började skolan i oktober. Många nya vänner och upplevelser väntade. Jag har fortfarande kontakt med flera av studiekamraterna från den tiden.

Framför allt var det så skönt att komma bort från min barndomsstad. Ursäkta, alla som kan tänkas ta illa upp å ortens vägnar, men det var enbart skönt. Jag har aldrig haft lust att flytta tillbaka till vad jag upplevde som inskränkthetens högborg, och till den ort där jag upplevt så många jobbiga saker.

Sen var det ju också väldigt trevligt att äntligen, vid närapå 19 års ålder, för första gången ha en officiell pojkvän 🙂

dag 80 – suck

Egentligen är det här dagens suck, inte onsdagens, fastän det är “förra onsdagen” som borde ha varit dagen för inlägg nr 80. Jag har länge tänkt att jag skulle försöka komma mig för att ta reda på hur man byter profilbild här på bloggen. Jag hade lyckligen glömt hur man gör med den där gravataren. Och så bytte jag för en stund sen, eftersom silverbröllopsfotot snart är 4 år och börjar kännas inaktuellt. Men inte har min lilla avatar ändrats 😦 undrar vad jag gjorde för fel…

Editerat: nu verkar det som att bilden ändrades då jag satte in bloggen.fi-adressen på ett ställe till….

 

dag 79 – because I’m worth it

Det där med “för att jag är värd det” var visst nån slogan för ett märke med hårvårdsprodukter för flera år sen. Men visst finns det tillfällen då man kan tycka att man är värd att få unna sig ett och annat. I tisdags hade jag min sista undervisning i klass för detta läsår. Då tänkte jag på den numera svunna tid då jag delvis jobbade i Helsingfors, och hur jag brukade unna mig att gå ut och äta gott efter välförrättat värv när jag var där. Och varför skulle jag inte kunna göra samma sak i Vasa?

Sagt och gjort, jag gick ut och åt en trerätters middag för mig själv. Det smakade bra. Jag gillar förstås att vara ute och äta i trevligt sällskap, men jag gillar också att vara ute och äta för mig själv. Att få njuta av maten utan att behöva orka vara trevlig och konversera. Det var en behaglig “avslutning” ca 3-4 veckor innan jag tar sommarlov. Nu är det andra uppgifter som väntar på att bli slutförda. En sak i taget, så blir det nog bra!

dag 78 – scarfen

I måndags fick jag en present av några studerande. Det hör inte till vanligheterna, och jag förväntar mig inte att få presenter – jag gör ju bara mitt jobb. Men visst blir jag glad om någon tänkt extra mycket på mig och visar det med en present eller ett kort, oavsett vem det är.

Jag fick en scarf som är rutig, eller hur man nu ska beskriva mönstret, i blått och vitt. Ganska ljusblått. En av mina favoritfärger. Det är inte så ofta jag bär scarf till vardags, men det ska säkert finnas tillfällen nu då jag kan ha scarfen. T.ex. med vita byxor. Kanske rentav under den kommande veckan!

Ah, jag kom på att jag ju kan visa hur den ser ut 🙂 Ingen selfie, dock, därtill är jag alltför “olagad” efter allt städande och svettande i dag…

dag 77 – inget dopp än

Det blev inget dopp på söndagen heller. Jag kom mig i vattnet med fötterna, stod med vatten upp till knäna och fegade ur. Inte blev det något dopp i onsdags heller, då jag tillbringade ett par lediga eftermiddagstimmar vid Gustavsborgs dambad. Flera tanter och flickor vågade sig i vattnet, men jag avstod. Den här helgen lär det inte heller bli något dopp, för nu har vi fullt med annat program. Kalasstädning i dag inför examenskalaset på Kristi himmelsfärdsdag – vi firar mellansonens yrkesexamen och dotterns magisterexamen då. Och i morgon ska jag på BodyPump-fortbildning. Annars antar jag att vattnet är åtskilligt – eller åtminstone lite – varmare nu än för en vecka sen. Jag mätte inte vattentemperaturen då, men jag såg på facebook att en blogg- och fbvän, som också har villan i Petsmo, hade 9 grader i vattnet så jag antar att vi hade något liknande.

dag 76 – sommaren kommer

Almanacksenvis som jag är, anser jag ju att sommaren börjar 1.6, oavsett väder. Då skulle jag också vilja få sommarlov. Tyvärr funkar det inte med mitt nuvarande jobb att ta ledigt redan då. Två-tre veckor till brukar det bli att jobba, innan det är dags för ledigt. Vackert så, förstås, man får vara glad över att ha sommarlov/semester, jag har ju haft 18 år i rad i mitt liv utan betald sommarsemester, så jag är mer än nöjd. Hursomhelst, när barnen får sommarlov och Den blomstertid är sjungen skulle jag också vilja vara ledig.

I dag tycks vi i alla fall få njuta av försommarvärme både här och där i vårt vackra land. Jag sitter i sommarstugan och funderar på vad jag ska hitta på idag. Så lite som möjligt, antar jag 🙂 Helst utomhus. Solen skiner, vattnet glittrar och björkarna börjar grönska så smått utanför fönstret. Tänk om jag skulle komma mig för att… öh, vad heter det… vinterklåddin… när man badar i havet för första gången under säsongen?

dag 75 – hundvakt

I dag har jag äran att få vara hundvakt, dottern kom hit med hennes och hennes sambos hundvalp så att jag skulle få sköta den medan hon är till frissan. Jag tycker väldigt mycket om att vara hundvakt. Och kattvakt, och barnvakt…

Nån hundvalp har jag ju själv aldrig haft, eftersom vår nuvarande hund är min första hund och hon var 1½ år när hon flyttade hem till oss. Valpen är så mysig, han ska bli en STOR hund och är redan lika stor som vår hund fastän han är bara 13-14 veckor. Som ett levande gosedjur 🙂

Hundarna har busat så att de är helt slut, nu har de stjälpt omkull, hoppas de har ro att vila lite, jag tror att båda behöver det nu. Och jag vågar inte stiga upp för att börja laga lunch nu när de äntligen har somnat…

dag 74 – vårväder

Det är ingen idé att klaga på vädret, vädret är som det är. Önska kan man förstås.

Jag undrar om jag är den enda som gillar att det är svalt i maj? Det känns som att “alla andra” vill att det ska bli 20 grader, minst. Jag gillar visserligen också 20 grader, men det är sommarvärme, inte vår. Jag tycker att det är så bra då det är svalt i maj, så att det tar länge innan all grönska slår ut. För det är min absoluta favorittid på året, tiden då den skira grönskan spirar. Ett år fick jag uppleva den tiden två gånger, då jag praktiserade i Stockholm i maj och fick vara med om lövsprickningen där, och senare kom hem till en sen vår och fick vara med om alltihopa en gång till. Det skulle vara idealiskt för mig, att få tillbringa en tid i Stockholm varje vår! Min favoritstad.