självporträtt igen

Lite för sent, det borde ha varit 30.3 för att 30-dagars-fotoutmaningen skulle ha gått jämnt ut. Men jag har helt enkelt varit för trött för att blogga. Nu börjar jag komma ikapp – jag sov ca 13 h natten mellan fredag och lördag, och 10 h natten mellan lördag och söndag. Sova är alltid nr 1 🙂

Här är självporträttet jag tog i torsdags. Det illustrerar en hel del som är jag.

• Den randiga mattan som syns överst på bilden. Den har jag vävt själv. Under 80-talet nån gång. En dag ska jag nog väva igen, men såvitt jag minns har jag inte vävt sen 1988. Allt har sin tid.
• Den blå yogamattan. Det är så oerhört skönt att lägga sig ner på en yogamatta och bara slappna av. Egentligen är det här som jag ägnar mig åt på bilden en “måndagssysselsättning”. Jag ligger och lyssnar på zumbamusiken, repeterar koreografierna i minnet medan jag slappnar av. Så kan man också förbereda sig. Jag brukar göra så på måndagar, eftersom jag först har spinning + bodypump, och några timmar senare två zumbapass efter varandra. På torsdagar brukar jag öva mera aktivt före zumbapassen. Men i torsdags var jag på kurs på förmiddagen och kände att jag behövde vila.
• Hörlurarna. Eller vad de nu kallas då de är så där små. Jag avskärmar mig ofta flera timmar om dagen med ljudböcker eller musik. Det är en bidragande orsak till att jag orkar det jag orkar. Att jag får vara i min egen lilla värld för det mesta, och sen titta ut ibland och finnas till för andra.
• Halsbandet. Jag älskar det här smycket. När jag disputerade fick jag ett Crazy heart-armband av mina arbetskamrater (jag hade önskat mig ett sånt, de frågade vad jag ville ha). Sen fick jag en hel del pengar i present, och köpte bl.a. tillhörande halsband och örhängen. Crazy heart, det stämmer så bra på mig…

Faktum är att jag tycker att jag ser riktigt rar ut där jag ligger, med mitt asymmetriska ansikte och mina 50+ -rynkor ❤ Så bra att kunna tänka snällt om sig själv, det är inte alltid det lyckas!

välbefinnande

…är dagens fotoutmaningstema. Återigen borde jag ha kollat på temat redan på morgonen, jag kunde ju ha fotograferat något vid gymmet eller under mina zumbatimmar i kväll. För, träning ger mig verkligen välbefinnande. Och jag blir extra glad t.ex. när någon kund är första gången på min timme och tycker den är bra, och t.o.m. frågar om jag håller flera timmar ❤ det hände i dag.

I stället för att bjuda på något halvdåligt raskt taget foto väljer jag att lägga in ett foto som togs i höstas av Maria Frände, när jag behövde bilder till mina hemsidor. Hm, jag borde nog uppdatera och byta ut bilderna… fastän de är bra 🙂

Foamrollern, den är bra för välbefinnandet. Hunden också (observera svansstumpen till vänster 🙂 ). Annat som är utmärkt för välbefinnandet, när jag vill koppla av, är ljudböcker, yoga och stretching. Love them!

nytt år, nya möjligheter

Fast nya möjligheter har man väl alltid, bara man ser dem. Men, jag gillar ju måndagar, eftersom de känns fulla av oanade möjligheter och ger en känsla av nyfiken förväntan, och visst är det på samma sätt med ett nytt år. Vad kommer att hända under det nya året?

För övrigt ger jag inte mycket för mina bloggläsares fjärrskådargåvor 😀 jag har fortfarande inte hittat det där förbaskade kvittot på pulsklockan. Vilket påminner mig om att jag ska försöka än en gång med att ladda den och se om den besinnat sig nu då den fått vila i frid i ett par veckor. Den har TVÅ ÅRS garanti, läste jag på förpackningen, som jag har i behåll… och det var i början av februari som jag köpte den, enligt bloggen.

Det jag absolut ser mest fram emot under 2017 är Personal Trainer-utbildningen, som börjar den 20.1. Mindre än två veckor kvar! Det ska bli spännande att se vad jag ska få lära mig, vilka mina medstuderande är, hur det kommer att kännas att vara studerande samtidigt som jag jobbar som lärare… Visst, det sistnämnda gjorde jag ju också när jag gick rektorsutbildningen, så det blir inte helt nytt. Men den utbildningen försiggick i Academill, där jag också jobbar, så det blir ändå helt annorlunda att vara studerande vid Norrvalla. Och Solvalla, vissa moment i utbildningen är gemensamma för Norrvalla och Solvalla. Om jag har räknat rätt är det tre gånger jag ska dit, och dit har jag aldrig varit, så det blir också en ny upplevelse.

Marion frågade vad FISAF står för, jag ska ju bli FISAF Personal Trainer, och pinsamt nog kunde jag inte svara, fastän jag nog läst det i något skede. Ännu pinsammare nog har jag redan lyckats glömma det, så jag får kolla en gång till: Federation of International Sports, Aerobics and Fitness. (Det var “federation” jag hade glömt nu.)

Efter den första delen av utbildningen kan man kalla sig Fitness Assistant, och har “kapacitet att fungera i gymvärlden med att instruera ”vanliga” ”friska” människor”. På många sätt har jag ju den kapaciteten redan, men jag är rätt okunnig när det gäller att använda gymmaskiner, så jag ser fram emot att få lära mig mera om det. Planera program där man använder sig enbart av kroppsvikt och eventuella tillbehör som hantlar, gummiband osv. kan jag redan, men det går givetvis alltid att lära sig mera och att få nya tips och mera kunskap också om sånt!

Nå, det är ju inte 20.1 än, så visst ska jag hinna vara med om trevliga saker före det också. I morgon har jag spinning och bodypump som vanligt, och så kör den ena av mina måndagszumbagrupper igång efter jullovet. Den andra gruppen får lov att vänta en vecka till pga. utrymmesproblem.

Tisdag blir det vanligt ÅA-jobb, med full rulle eftersom jag dessvärre får börja med att ta igen det jag missade under julveckan, då jag var sjuk. Onsdag morgon kör jag igång med tidig morgonspinning, jag har bytt det där med varannan fredagsmorgon till varannan onsdagsmorgon pga. att PT-utbildningens närstudier är förlagda till fre-sö. Sen blir det ännu en vanlig arbetsdag vid ÅA, utan kontaktundervisning ännu, det tar ett par veckor tills jag har nåt sånt. Ingen spanska på kvällen, vi börjar först följande vecka. Men det skulle vara dags att göra missade läxor så småningom… 🙂

Torsdag ska jag på Fustra-träning och hoppas att jag inte har styvnat till alltför mycket under ledigheten. På kvällen inleder jag min Arbiszumba i Sundom. Fredag är ledig dag. På lördag ska jag delta i lanseringen av Bodypump-program nr 100 vid Sports gym, och på söndag är jag ledig.

Härligt med omväxlande veckor, och viktigt med lediga dagar! Välkommen, 2017!

Vonnes adventskalender lucka 10 – bli blodgivare

– Anmäl dig som blodgivare, uppmanar den alternativa julkalendern idag. Jag har gett blod flera gånger, men numera passar det inte. Det lär gå att ge blod trots att man tar den antidepressiva och ångestdämpande medicin som jag tar, men jag har inte möjlighet att vila tillräckligt pga. alla mina hårda träningstimmar som instruktör. Efter en blodgivning behöver kroppen få återhämta sig.

Numera finns det ingen blodgivningscentral i Vasa, så man måste passa på de dagar det är möjligt när den ambulerande blodgivningscentralen är på plats. Om du inte gett blod förr, men funderar på saken, rekommenderar jag att du gör det om du kan! Här kan du läsa mera om när det är lämpligt respektive olämpligt att ge blod.

Blod räddar liv!

företagsam höst

Hösten har kommit igång, och jag med den, skulle man kunna säga. Flera av sommarens aktiviteter och föresatser har legat lite på is. Men, så ska det få vara. Jag håller fast vid tanken om att inte ta stress för det ena eller det andra. Att ta en sak i taget. Att sova, äta… ja, ni som känner mig eller brukar läsa min blogg vet vilka fem (sex) saker jag prioriterar.

September har verkligen varit en aktiv månad för mig. Så aktiv att jag känner det som att “vad jag än blir inbjuden till och av vem i oktober så kommer jag att tacka nej”. Vi får se hur det blir med den saken.

Vad har jag gjort i slutet av augusti och hittills i september?

I månadsskiftet augusti-september hade jag en riktigt omväxlande vecka, då mina egna gym- och jumppatimmar inte ännu kört igång. Jag hoppade in och höll sex timmar vid Sports gym: RPV, spinning, bodypump, spinning igen, core och stretching. Jag var med hunden till veterinären för den årliga vaccineringen och hälsokontrollen. Hon var jätterädd, hunden alltså, det är hon alltid när man är hos veterinären, men allt gick bra och veterinären klagade inte på hennes vikt *puh*. Lite tandsten hade hon, men det behöver inte åtgärdas än. Och man behöver inte hålla på och borsta hundens tänder. Tur, för det har jag inte gjort.

Här har jag snott Sandra Holmängs foto, jag fick stylingshoppa med henne via Voga Styling, det var en trevlig upplevelse. För några dagar sen hade vi också en smink- och fotograferingssession, jag väntar med spänning på att få bilderna 🙂 Det var jättekul att agera fotomodell. Förr tror jag att jag skulle ha varit väldigt nervös inför en sån sak och känt mig obekväm, men efter allt poserande som sambadansare är jag så van vid att bli fotad i tid och otid att det liksom inte bekommer mig längre.

På jobbet har jag hållit handledningar, suttit på möten, filat på en konferensposter, skrivit på artiklar och förberett undervisning. Jag börjar min undervisning i klass först på tisdag. Hittills har det till min lättnad gått riktigt bra att jobba två hela dagar i stället för tre sextimmars dagar.

Och så har jag ju filat på mitt nystartade företag, Wonnes wellness. Jag ska få hjälp med att göra en fin hemsida så småningom, men jag började iaf med en blygsam facebooksida för att ha någonting att visa upp. Wonnes wellness ska byggas upp under ett och ett halvt år, dvs. den här höstterminen plus 2017, då jag ska gå Norrvallas FISAF Personal Trainer-utbildning. Sen får vi se om företaget blir min huvudsyssla eller fortsätter att vara en bisyssla. Jag har skaffat bokförare, konto, nytt avtal med gymmet (fakturera i stället för att vara timanställd)… och vad mera? Funderat, antecknat och funderat igen. Och gått på reikikurs! Jag kan alltså även ge reikigrundbehandlingar nu. Reiki är lite som massage, fast “snällare”, fungerar lugnande och hjälper kroppen att läka sig själv. Att slappna av och sova bättre, t.ex. Beröringen kan också verka smärtlindrande.

När man ska starta ett företag ska man räkna upp vad företaget kan komma att syssla med, vilket inte är det enklaste. Så det är bäst att dra till med så mycket som möjligt. Inte begränsa sig, ifall man inte vill vara väldigt begränsad, förstås. Så här står det i utdraget ur handelsregistret:

Multibransch. Hälso- och motionstjänster: gruppträningspass, individuella träningspass, friskvård; hälsorådgivning, stödjande/vårdande samtal, kompletterande vård såsom reiki, massage m.m.; föreläsningar, egenproducerat material (skriftligt, filmer m.m.), konsultuppdrag, aktionsforskning; e-tjänster såsom kostrådgivning, stödjande/vårdande samtal, motionsrådgivning m.m. 

Se där har jag något att bita i. Nu är det “bara” att marknadsföra sig och få kunder, eller nåt. Jag har ju redan mina gruppträningspass, fem varannan vecka och sex varannan vecka förutom extra inhopp då och då. Men jag har inte någon individuell kund än, även om flera har visat intresse.

Priser, då? Det jag hittills har fastslagit, på basen av vad jag har sett att andra företag tar för liknande tjänster, och på basen av att jag inte är momsskyldig (än iaf) är:

• e-tjänsterna kostar 100 €/mån, då ingår planering och uppföljning av t.ex. kost- och motionsråd
• Reiki-grundbehandling kostar 35 € och kan utföras hemma hos mig eller hemma ho kunden.
• Den övriga prislistan är under planering.

Hittills har företaget bara haft utgifter, inga inkomster… men snart ska jag skriva min första faktura. Den största utgiften var för en musikspelare, sen har jag också betalat för reikikursen och beställt ett massagebord. Det är spännande tider jag lever i! Men jag tar en dag och en sak i taget, det finns hur mycket som helst att göra också fastän det är en liten bisyssla för en person.

lycklig

I går läste jag till min stora förtjusning ett meddelande om att jag får börja på Norrvallas FISAF Personal Trainer-utbildning i januari 2017. Ni anar inte hur glad jag blev. Tydligen gör det inte något att jag är i äldsta laget. Man MÅSTE ju inte vara ung för att vara gruppinstruktör, inte heller för att vara PT.

Bild från Wasa Sports Clubs hemsida (uff, vilket Pepsodent-flin)

Nu återstår det att se hur det blir med PT-jobb och andra sysslor sen efter avslutad utbildning, som tar ungefär ett år. Det kan hända att jag blir befriad från vissa delar av utbildningen, eftersom jag har så många utbildningar och så mångsidig arbetserfarenhet från förr. Det ska vi tydligen återkomma till sen när det blir dags. Plus att jag eventuellt ska medverka som lärare på ett hörn av utbildningen 🙂

Jag vill så gärna hjälpa andra att må bra och hitta glädjen i att röra på sig

Min tanke hittills har varit att jag eventuellt skulle fortsätta att jobba en del vid ÅA, fast kanske inte som fast anställd längre, utan som timlärare eller med begränsade uppdrag. Plus att jag skulle jobba som instruktör och PT, antingen som anställd och/eller med någon form av företag.

Att jag själv gillar att röra på mig råder det väl inget tvivel om (längst till höger, LOL)

Det lär vara så att om man har ett litet företag, som inte omsätter mer än 5000 € per år, så är man inte momsskyldig och då är det mycket enklare att skaffa sig och ha ett “toiminimi”, vad det nu kan heta på svenska. Enmansföretag? T.ex. om jag bara skulle ha några få PT-kunder per år.

Komsi komsi, och träna med mig ❤

Men, det finns mycket kvar att fundera på. “Mitt” gym tar en stor avgift av utomstående PT:ar som kommer med sina kunder till gymmet. Det är förståeligt, de har ju egna PT:s och vill förstås att kunderna ska anlita dem. Kan jag bli anställd som PT eller få ett vettigt samarbetsavtal med något gym? Eller ska mina kunder få PT-rådgivning på annat sätt och träna själva? Jag vet inte. Det lär visa sig.

Hursomhelst, jag är överlycklig. Lev din dröm, och låt inte t.ex. en deltidspensionering av hälsoskäl eller annat stå i vägen för den… Det finns saker jag inte kan längre, men det finns fortfarande saker jag kan! Och det kan du också ❤

 

vem behöver hackade nötter

I ungefär ett års tid har jag gjort egen müsli och också ätit müsli nästan varje dag. För det mesta till frukost. Jag fick inspiration till müslitillverkningen av min gymkollega Eve, som hade ett recept i sin blogg. Hon har slutat blogga, men inspirationen från henne lever kvar.

I början hackade jag nötter, mandlar osv. i små bitar, men sen kom jag på att det inte alls är nödvändigt. Visst kan man tugga i sig hela nötter, om man vill, så spar man lite besvär.

Grundreceptet för min müsli är:

• 3 msk kokosolja
• 2 msk honung
• ca 6 dl nötter, frön och gryn
• ev. kanel, kardemumma, vaniljpulver eller annan “bullakrydda” du gillar 🙂

Blandas och rostas i ca 15 min i 175ºC. Efter rostningen blandar man i ca 2 dl torkad frukt eller torkade bär. Om man vill vara noga med att inte få i sig onödigt socker ska man kolla på förpackningen – oväntat många sorters torkad frukt och torkade bär är sockrade *tummen ner*

Blanda inte i bären innan du rostar, de bränns vid och blir svarta *been there, done that*

Dagens blandning innehåller oskalade och ohackade hasselnötter, Pirkka salladsfröblandning (jodå, den funkar bra i müsli också), chiafrön och Kunto Kaura-havregryn med vetekli. Sen har jag tillsatt torkade granatäpplekärnor.

Jag äter oftast müslin med kvarg. Yoghurt och fil funkar också bra, men är inte lika mättande. Den som vill undvika mjölkprodukter kan t.ex. göra en kräm av (osockrad) mandelmjölk och använda den, om man som jag inte vill äta müsli med flytande mjölk (om ni förstår hur jag menar). Dessutom tar jag en frukt eller ca 2 dl färska eller djupfrysta bär med i min portion. Är jag riktigt lat, äter jag t.ex. ett äpple bredvid i stället för att skära det i bitar.

Dagens portion innehåller en apelsin i bitar, och jo, det finns müsli och kvarg under apelsinbitarna 🙂

ett med jobbet eller ett med livet?

Jag läste nyss ännu en sån här “jobba inte för mycket”-artikel på nätet. Det ligger säkert mycket i det som står i artikeln. Ändå blir jag nästan matt bara av att läsa såna där skylla-på-jobbet-texter. Som om jobbet vore allt här i världen. Ok, det är tydligen väldigt viktigt för vissa.

Men OM jag, förutom allt annat, hade börjat inbilla mig att jag = mitt jobb, då hade jag definitivt mått ännu sämre, och gått i väggen ännu tidigare. Det känns fullständigt omöjligt. Och jag kommer aldrig, aldrig att gå med på att ha ett jobb där jag ständigt skulle behöva vara tillgänglig per e-post eller telefon. Kommer det en dag då det krävs, säger jag upp mig och börjar odla maskrosor eller vadsomhelst.

Jag vet att jag har skrivit om det här många gånger. Det kan bli tjatigt. Men ingen måste ju läsa 🙂 När det inte handlar om ens jobb, utan om ens liv, om hela ens person – det är svårt att beskriva. “Låt bli att vara ett med livet”? Sluta leva fullt ut? Strunta i dina medmänniskor? Ställ för allt i världen inte upp på något som kräver en insats av dig?

Inte är det roligt att vara där heller, av nöden tvungen. Eller, jag är ju inte där heller, bara nånstans mittemellan, nu då jag mår bättre och faktiskt kan ställa upp. Lite. Nån gång ibland.

Livet är så fullt av val. Och att ständigt välja bort och riskera att framstå både för sig själv och för andra som en som inte bryr sig är inte lätt för den som VERKLIGEN vill bry sig. Om det som jag tycker är viktigt. Om hur andra mår. Om att det finns naturkatastrofer och svält och krig och elakhet och elände (och här sitter jag och har det bra och gör inget åt saken????). Typ.

Om det sen är samma stress som den där jobbstressen de talar om vet jag inte. Kanske. Men på något sätt känns det som att premisserna definitivt inte är de samma.

reiki

Äh, i går glömde jag IGEN att jag skulle skriva ett blogginlägg…

Och i dag ska jag skriva om Reiki. I fredags var jag på indisk huvudmassage, och i dag prövade jag på Reiki. Mot den där samma huvudvärken. Jag har testat Reiki en gång tidigare, hos samma Reiki Master, nämligen Heidi G i Vörå.

Vad är då Reiki? “Massage utan knådning”, skulle man kunna säga. Lugn, varm beröring, med ett lätt tryck på olika delar av kroppen. Man får ha kläderna på sig, och ligga under en filt. Mera avslappnande än den indiska huvudmassagen, såtillvida att man inte behöver spänna sig för att hållas upprätt.

Oavsett om man “tror” på Reiki som idé, på energier som kan överföras osv. är medveten, trygg och lugn beröring vårdande. Beröring kan vara helande, vilket inte innebär att man ska skippa all medicinsk behandling och bara börja beröra varandra i stället. (Fast kramar och ömhet osv. kan faktiskt verka förebyggande och stärkande också när de utövas av helt outbildade personer.) Det handlar mera om att stärka människans välbefinnande, att få henne att slappna av, att få tröst och lindring. I vissa fall kan beröringen också faktiskt hjälpa människan till ett tillfrisknande, då beröringen sätter igång cirkulationen, hormoninsöndringen m.m. och får kroppen att självläka. Inte bara kroppen, förresten. Inom vårdvetenskapen talar vi om att människan är en odelbar enhet av kropp, själ och ande. Beröringen kan verka i alla dessa dimensioner, det går inte att utesluta någon av dem. I vissa länder används Reiki också som komplement i den “vanliga vården”. Där är vi ännu inte i Finland, vilket är lite synd.

Borde vi inte kunna använda oss mera av stillhet, värme och beröring som lindrande av lidande och främjande av liv och hälsa också i den vanliga vården? Varför ska det anses viktigare att snabbt få patienter in och ut ur systemet än att ge dem tid att läka och helas?

Se där något att fundera på.

Och just nu känner jag mig riktigt avslappnad och välmående, det ska bli intressant att se hur det känns i morgon och några dagar framåt.

 

 

indisk huvudmassage

Den senaste tiden har jag besvärats mer än vanligt av huvudvärk. Ibland så svår att jag varit mer eller mindre utslagen, ibland bara så att den har varit irriterande och sänkt motivationen till det mesta. Jag beslöt att försöka få lite hjälp på traven med att få de spända musklerna, som troligen trycker på diverse nerver, att slappna av.

Första hjälpen på traven blev indisk huvudmassage, som jag prövade på för första gången i dag. I artikeln jag länkade till står det att den görs med eller utan olja. Den variant jag fick var utan olja. Annars stämmer beskrivningen bra. Jag fick sitta på en stol med fötterna på en kudde. Sen var det bara att slappna av och låta Maria Dahlberg sköta resten. Den som är intresserad av att pröva på och bor i Vasatrakten kan boka tid hos Ladies Club & Spa eller direkt via Maria maria.dahlberg (at) wsc.fi. Maria är utbildad i indisk huvudmassage och reiki, läser jag nu på Wasa sports clubs hemsida. Jag visste inte att Maria har reikiutbildning också, vi kom inte att prata om det. Jag har nämligen bokat tid för reiki till en annan terapeut på tisdag 🙂

*inlägget är inte sponsrat, jag berättar bara spontant om att jag gillade behandlingen*

Jag råkade inte ha huvudvärk i dag, men hursomhelst kändes det väldigt välgörande och avslappnande med massagen. Jag känner mig fortfarande närapå lite sömnig. Jag är ju bra på det här med att slappna av över lag, alltså att aktivt t.ex. ligga ner, andas och slappna av och försjunka i halvdvala, men det är inte alltid så lätt att få avslappningen riktad till problematiska områden som liksom ligger nånstans djupt inne i vävnaderna.

Nu ska det bli intressant att se hur det känns under veckoslutet. Skönt med lediga dagar. Det gör inget att det regnar. Jag ska fara till skären och njuta. Med EN hund, min egen, den här gången. Lånehunden far hem i dag, hennes husse och matte kom hem i natt 🙂

“Fammos” gullavovve Ellis ❤