valborg

Maken och jag fick en kokbok i förlovningspresent. Bonniers nya kokbok. Den har blivit uppskattad och flitigt använd genom åren. Men författaren har visst gjort ett litet misstag när det gäller mjöd. Det står nämligen så här: “Till pingst, men också till midsommar, brygger man gärna mjöd i Finland och dricker till speciella luftiga flottyrkakor eller som förfriskning.” Måhända kan man brygga mjöd till pingst och midsommar också, men nog är det ju till första maj man “ska” ha mjöd. Här står traditionsenligt det hemlagade mjödet i sina flaskor och väntar på att avsmakas. Hoppas det är färdigt. Om jag minns rätt har jag gjort mjöd så gott som varje år sen jag flyttade hemifrån, förutom ett år då jag inte “hann” och ett annat år då jag var i Sverige och praktiserade i april-maj.

Vad gäller de “speciella luftiga flottyrkakorna”, dvs. struvorna, har jag avstått från att baka såna själv. Vi lärde oss nog göra struvor i skolan, men de blir inte lika “bolliga” som köpisstruvorna, de planar ut och blir en rätt platt, föralldel luftig, kaka. Dessutom tycker jag inte att struvor är särskilt goda. Ibland har jag köpt såna bara för att det liksom hör till. Däremot har jag bakat munkar till Valborg ibland. Det ska jag göra idag också. Ibland har det blivit munkringar, ibland syltmunkar. Jag brukar använda vanlig bulladeg.

Sylt eller inte sylt, det är frågan 🙂 Ha en trevlig valborgshelg, alla!

Advertisements

möjligheternas dag

Det finns så många vägar man gärna ville gå
så många filifjonkor man borde hälsa på
det finns så många saker man inte kan förstå
att somliga är stora och somliga är små
att somt är svart och somt är vitt
och skillnaden på ditt och mitt
på dur och moll och troll och troll
och ja och nej…
Jag är ett mumintroll som tror
att världen kanske är för stor
för mej.

Men jag lägger mej i gräset och vilar mina ben
och slutar att fundera i solens gula sken
nån annan kan fundera, nån klokare än jag
en sån här varm och vänlig och sömnig sommardag
när allt är blått och luktar gott
och man är fri till trolleri
till vad man vill – men låter bli
och ligger still.
Jag är ett troll som du och tror
att världen det är där jag bor
just nu.

Lite muminvisdom att börja en sån är ledig dag med…

Och så funderar jag på hur det kan vara möjligt att vuxna människor kan ha långtråkigt.

livstecken

Det blir inte mycket bloggat här inte, ser det ut som. Jag som har varit ledig sedan skärtorsdag har inte skrivit en enda rad förrän idag. Nå, det har varit, och är fortfarande en skön ledighet, med sol och vackert väder som det tycks ha varit på de flesta håll. God mat och dryck och skön samvaro.

Och vad bra det är då man hade bakat mycket till jul, men inte “doppat” så mycket, nu har vi avnjutit dadelkaka till påsk tack vare den saken 😉 Egentligen borde jag baka på nytt nu, för att få lite åtgång för all mjölk och grädde som inte verkar gå åt under helgen. Men jag har ju inte plats nu, då jag bara har en frys igång… Kanske det kan bli plättar eller våfflor eller nåt.

Drömmar har ju varit på tapeten här tidigare också. Inte kakorna eller önskedrömmarna, utan såna där ofrivilliga som kommer när man sover. I natt drömde jag en lite otäck, men intressant sak. Jag skulle gå nerför en trappa, men vågade inte, då jag såg att den var så brant, och trapphuset så djupt, och trappan mer eller mindre bara en ranglig metallstege, som inte såg särskilt stabilt förankrad ut heller. Så jag stod där i den otäcka trappan och vågade varken gå ner eller tillbaks till den avsats jag kom ifrån. Jag väntade på att någon skulle komma och hjälpa mig, samtidigt som jag inte förstod hur det skulle gå till och hur jag skulle våga ta mig till den hjälparen eller lita på att han skulle få mig därifrån utan att vi skulle falla. Men så vände jag mig om, och såg att jag hade en lucka eller ett fönster bakom mig. Jag klev in genom luckan, och vips var jag på ett stadigt golv utan problem.

Tja, det brukar sägas att när Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster. Det här kanske var en ny variant. Titta bakom dig, där kan det finnas en utväg som du inte tänkt på tidigare….

God fortsättning på helgen!

frysen

I vinter har det som bekant varit mycket kallt. Om man hade velat/haft tid/kommit sig för/whatever hade man haft alla möjligheter att placera sina djupfrysta matvaror utomhus i några timmar medan man hade frostat av frysen. Jag/vi kom mig/oss inte för.

Så idag är det dags. Vi har två frysskåp. Jag har flyttat över varorna så att vi har ett smockfullt skåp och ett tomt skåp. Men nog är det krångligt att frosta av frysskåp på ett smart sätt. Det här frysskåpet borde ha en pip som man kan placera i botten av frysen, så att man kan leda ut smältvattnet i ett fat eller nåt. Den pipen är försvunnen. Så, jag tänkte att jag börjar på ändå, utan pip, och att isen får börja smälta så där sakteliga medan jag gör annat.

Just nu känns det emellertid som att isen leder med 3-0 mot mig, eller nåt. Den började smälta otroligt snabbt. Jag märkte att det började droppa av den öppna frysdörren, och la en handduk på golvet så att den skulle suga upp vattnet, och en annan handduk i botten av frysen. Men ack och ve, hur snabbt det började rinna vatten på golvet trots bottenhandduken. Så jag hämtade två tvättfat av plast, la det ena inne i frysen och det andra på golvet nedanför. Samt letade i skåpen om jag till äventyrs ändå skulle hitta den där pipen. (Det är “faffas”, alltså barnens framlidne farfars frys).

Det gjorde jag inte. Däremot hittade jag en isskrapa, som jag flitigt har skrapat med för att få bort överflödig is innan den hinner smälta och rinna på golvet. Det var säkert bra, men handdukarna är ändå plaskblöta, och golvet jättevått. Och myrorna som har invaderat huset kommer och tittar på pölarna. Vad som kommer att hända med den indränkta faner-eller-vad-det-nu-är-skivan som frysen står på tror jag att jag ska låta bli att tänka på…

Trevlig lördag till er också! 🙂

glasögonen

Ja, så det kan gå… Köpte inga receptfria läsglasögon. I stället har jag varit till optiker i dag, och beställt RIKTIGA läsglasögon. + 1,25, minsann…

Och så fick jag solglasögon med egen styrka (avståndsglas) på köpet. Eller fick och fick, jag får dem först om ett par veckor. Men nu är det gjort. Och läsglasögonen ska vara anpassade så att jag ska ha dem när jag sitter vid datorn också, minsann.

post-turism

Allt var inte bättre förr. Men det kan inte hjälpas att man tycker att både det ena och det andra var bättre för några år sedan. Att Posten i Finland blev ett affärsverk eller vaddetnuheter var verkligen en försämring ur kundens synvinkel. Förr hade vi ett eget postkontor i Kvevlax, ett kontor som också var en bank, för då fanns det också något som hette Postbanken. Finns det ens någon Postbank längre? Började den heta Sampo och försvann från postkontoren? Nåja. Då hade vi också en liten ombudspost här i byn, i den numera saligen avsomnade bybytiken.

Numera finns det en ombudspost i Kvevlax. Det är ju bra, jag har bara ca 6 km dit. Men, man ska liksom inte alltid tro att paket anländer till posten numera. När vi har beställt varor från Gigantti har vi fått lov att hämta dem vid busstationen, som inte heller heter busstation, utan typ Matkahuolto. Det är i stan, dvs. Vasa, ca 20 km härifrån. Nå, jag jobbar ju också i stan, så det är inte oöverkomligt att köra via busst… ursäkta, Matkahuolto och hämta paketet.

Men nu hade jag beställt en bikini från Haléns, och då var det varken posten eller Matkahuolto som gällde. I stället skulle paketet avhämtas vid Siwa i Korsnäståget (förort till Vasa). Det blir en… om inte orimlig, så dock omväg, som känns väldigt märklig och onödig. Och när jag skulle bege mig från mitt jobb på Strandgatan i Vasa idag hade jag fullständigt hjärnsläpp då det gällde hur man kör från Strandgatan till Korsnäståget. Inte visste jag var Siwa var heller, men jag hade mina aningar och orkade inte googla. Nå, jag tänkte att jag tar Skolhusgatan, det kan aldrig vara fel. Och det var bra, för medan jag körde längs Skolhusgatan, lyckades jag programmera in Korsnäståget i hjärnan, så att jag valde Korsholmsesplanaden och så småningom kom ut på vaddennuheter-vägen som går förbi MTV, där mina barn har spelat åtskilliga fotbollsmatcher genom åren. De har faktiskt också spelat i Korsnäståget, som tur är, för jag körde faktiskt rätt och hittade till Siwa utan problem. Mitt i rusningstrafiken, så det tog en stund.

Jag har alltså aldrig tidigare besökt den butiken, och undrade lite hur och var jag skulle få mitt paket, men jag tog inget större bekymmer för den saken. Jag hade fått meddelande om paketets ankomst som textmeddelande till min mobiltelefon, ingen gammal hederlig pappersavi här inte. Så när jag kom innanför dörren och konstaterade att en ombudspostpunkt (!) huserade i Siwa ställde jag mig i den kön. Och ser man på, postfröken blippade med en apparat på min telefon, frågade efter mitt namn och sa “se oli Matkahuollon (!) paketti” och gick och hämtade paketet. Men hon kunde inte ta betalt för det, det skulle nämligen fås ut mot postförskott, så jag fick ställa mig i den vanliga kassakön bland alla kunder som handlade mat. Och när jag kom till kassan visste inte tjejen i kassan hur hon skulle ta betalt för paketet, så postfröken måste visa henne.

Nu hoppas jag bara att bikinin passar, för jag vill inte returnera den då det var så här invecklat att få den… Till saken hör att paketet också är så litet att det gott skulle ha haft plats i en normal postlåda. Så varför det inte kunde a) komma hem till min egen postlåda och innehålla en faktura eller b) komma till ombudsposten i Kvevlax eller c) komma till Matkahuolto utan d) måste åka till Siwa där det också fanns både post- och Matkahuoltoombud… ja, se det begriper jag inte. Uuuuh, ge oss statliga monopolinstanser åter 😦

ansvar och bestraffning

Kollektiv bestraffning lär man inte få ha i skolan, hörde jag för nån vecka sen. Alltså, man får inte tvinga en hel klass att vara inne under rasten för att nån elev i klassen gjort nåt dumt, antar jag.

Men det för mina tankar till något som jag kanske varit inne på tidigare i bloggen, nämligen skillnaden mellan straff och konsekvens. Och vidare, till ansvar och de eventuella bestraffningar eller konsekvenser man kan få om man sviker det ansvar man anförtrotts.

Alltså, om man har sina elever eller studerande att göra ett grupparbete, och alla inte lämnar in sin beskärda andel i tid, då ger jag inga andra gruppmedlemmar heller vitsord innan jag fått in allas bidrag, eftersom det är helheten som ska bedömas, inte de individuella prestationerna, om jag har förstått idén med grupparbete rätt. (Utvärderingsmässigt alltså. Sen finns det ju en massa andra fördelar med grupparbete som jag inte tänkte gå in på här.) Är det då “kollektiv bestraffning”, vilket skulle vara förkastligt, från min sida?

Jag tycker ju att alla har ansvar för att uppgiften utförs, och om inte alla gör sin andel kanske det kan vara effektivt att gruppmedlemmarna sätter en viss press på varann att alla ska sköta sig, och att de också tar lite ansvar för varandras ansvar…

Det är ingen som har klagat, jag bara kom att tänka på det här själv. Vad tycker du?