bokrecension: När två världar kolliderar

Som omväxling till ljudbokslyssnandet är det trevligt att läsa en bok i pappersversion då och då. Mitt senaste tillskott i pappersboksamlingen är en biografisk kärlekshistoria, När två världar kolliderar av Birgitta Lindholm. Boken är utgiven via Solentro. Jag fick ett recensionsexemplar efter att ha kommit överens med författaren om att recensera hennes bok. Vi vill gärna stöda varandra som författare, jag ser fram emot att så småningom läsa Birgittas recension av min debutroman.

IMG_3519

När två världar kolliderar är en öppenhjärtig berättelse, vars litterära format närmast kan liknas vid dagboksanteckningar eller episk kortprosa. Boken är lättläst, med stor stil och ett jordnära, vardagligt språk. Läsaren får följa Nitta och Niko, dels var för sig, dels tillsammans, under flera decennier.

Det dagboksaktiga språket gör mig stundtals en smula fundersam, självutnämnd språkpolis som jag är. Jag har lite svårt att smälta publicerad text kännetecknad av ofullständiga meningar, växlande tempus och talspråk. Samtidigt utgör stilen något av charmen och det genuina i berättelsen – den är skriven med övertygande intensitet och värme. Språkdräkten är också konsekvent, vilket höjer helhetsintrycket av boken. Med tanke på fortsatt skrivande och utgivning av flera böcker, skulle jag ändå rekommendera författaren att låta språkgranska sina texter och eventuellt utföra vissa språkliga korrigeringar, utan att för den skull behöva ge avkall på det personliga uttryckssättet.

Bokens tema, en kärlekshistoria mellan två personer från vitt skilda kulturer, utspelad i ett tredje land, är av högsta intresse i dagens multikulturella värld. Kärleken kan fungera, trots olikheter i bakgrund, intressen och uppfostran.

Jag har inget recept på hur vi gjorde för att det skulle fungera, men mitt råd till er som träffar en utländsk man, är att vara öppen och lyssna till hjärtat, och dela era olikheter samt likheter, och gå för det om det finns kärlek mellan er.

Så enkelt, och ändå så svårt. Och så universellt. För visst gäller detta även med oss som har hittat en partner med samma modersmål och samma geografiska ursprung. Det som är normalt, naturligt och självklart i en familj eller en släkt, är inte nödvändigtvis normalt, naturligt eller självklart i en annan familj eller släkt. På djupet är igenkänningsfaktorn stor.

Bokens budskap är ljust och hoppfullt. Trots att världen kan se dyster ut, finns det liv och kärlek. Kärlek som är stark nog att överbrygga gränser. Kärlek som bär två människor genom livet.

Sevendays blogglista: mode och stil

Mitt intresse för mode är: ambivalent. Någonting mellan “couldn’t care less” och en positiv nyfikenhet. Jag både dras till det och drar mig från det.

IMG_3363.jpg
Så här trivs jag bäst. Osminkad. Vindrufs i håret. Skog och hav. Rosa topp. 

Så här beskriver jag min stil: Personlig. Enkel. Obalanserad. Anarkistisk. Svårbeskrivlig. Motivering:

  • personlig, för jag har mycket lättare att hitta sånt jag inte gillar än sånt jag gillar i affärerna. Visst händer det att jag köper något som “alla andra har”, och att jag (o)medvetet blir påverkad av trender, men det händer alltmer sällan att jag gör impulsköp.
  • enkel, för jag har helst jeans och tröja
  • obalanserad, för att jag inte tror på att “dress my age”. Fast min stil är kanske också balanserad såtillvida att jag vill att mina plagg ska gå att kombinera på många sätt
  • anarkistisk, för jag kan gärna tänka mig att kombinera t.ex. en klassisk kavaj med ett linne där det står “Body Combat” eller fukitol eller något annat lite oväntat för en tant på 50+. “Alltid retar det nån” är ett av mina motton, och att det kan verka omoget eller pinsamt eller löjeväckande struntar jag högaktningsfullt i. Ett exempel kan väl vara då jag hade röd klänning på bloggalan när temat var black & white. Men jag hade svartvit makeup och accesoarer, så helt uppstudsig var jag inte.
  • svårbeskrivlig därför att jag inte VILL ha en stil som placerar mig i något visst fack. Kanske just det ÄR ett fack? Hujedamej.
IMG_3380.jpg
Osminkad. Med älsklingsjackan för tillfället. 

Jag köper mina kläder: sällan. Helst inte. Om jag måst. Avskyr att prova kläder. Förutom träningskläder. Jag köper mest såna, och är ytterst tacksam över att jag numera har ett jobb där träningskläder är mina arbetskläder!

Min favoritdesigner: öh… jag vet inte ens om jag känner till någon designer. Märken mer än designers. Eftersom jag har lättare att hitta sånt som jag inte vill ha än sånt som jag vill ha, skulle jag i stället kunna räkna upp några märken som jag inte vill ha (och det ska inte tolkas som att jag tycker att deras kläder är fula, de är bara inte för mig): Marimekko, Odd Molly, Burberry, Noolan, Gudrun Sjödén.

666554DB-1A2B-440B-8AF3-F302ECE816E6.jpg
Ärvd klänning, loppissmycken

Stil är viktigt/oviktigt eftersom: viktigt att man får ha en stil eller o-stil som man trivs med, då mår man bättre. Oviktigt, man ska inte låta sig förledas att man måste ha en viss stil för att t.ex. få ett jobb. Meriterna och hur man förhåller sig till arbetet, arbetskamraterna och “kunderna” ska avgöra. Ändå faller man (läs: jag) till föga för stiltrycket i vissa fall, och känner sig olycklig och obekväm tills man (läs: jag) blivit etablerad och mer och mer vågar utmana etablissemanget.

EADD1A60-4EBB-427E-856C-4F61BB47BC7F.jpg
Det är trevligt att kunna variera sig också med det ena och det andra, frisyr, smink, smycken… 

Det här saknar jag i garderoben: hm. En baddräkt. Alltså inte en bikini, utan en hel baddräkt. Jag har jättesvårt att hitta någon som passar. Jag vill ha en baddräkt med stadig bh-del, gillar inte att mina hängbröst plattas ut som i en sportsimdräkt, där bröstvårtorna återfinns halvvägs till naveln… och ändå vill jag inte att den ska vara tantig, som min förra figursmickrande baddräkt var. Inga blommor *ryys*. Gärna svart. Jag hade en svart med leopardmönstrad bh-del som jag tyckte jättemycket om. Tyvärr blev den uppnött med tiden…

Så här mycket lägger jag på kläder i månaden: I månaden??? Det låter som att man skulle köpa kläder varje månad. Det gör jag inte, bevare mig väl. Jag har aldrig funderat på hur mycket pengar jag lägger ut på kläder på ett år, annars skulle det förstås gå att räkna ut kostnaden per månad. I juli har jag köpt en sommarklänning för 80 €, det är allt.

IMG_3443.jpg
Klänningen är skapad och sydd av Johanna Vehmas i Helsingfors. Alla hennes klänningar är unika. 

Mitt favoritplagg: det måste bli jeans. Blå eller svarta. Och där följer jag faktiskt modet i viss mån – t.ex. när det gäller om byxbenen ska vara smala eller breda. Jag är så gammal att jag upplevt alla vidder flera gånger om :))) Just nu är jag utan vanliga blå jeans, eftersom de bekväma jeansen jag shoppade tillsammans med stylisten Sandra från Voga Styling tyvärr gick sönder å det gruvligaste alltför fort. Eftersom jag tycker att det är så tråkigt att prova kläder har jag inte kommit mig för att skaffa nya än… Men jag har köpt både gråa och rosa jeans efter det!

För en inte så modeintresserad (ha ha) blev det här onekligen ett lååångt inlägg. Och hur kommer det sig att jag som inte är så modeintresserad har anmält mig som tänkbar modell till Voga Styling? Se där något att begrunda!

 

bokrecension: Kauluksessa kultainen hämähäkki

Som omväxling till allt ljudboksslukande läser jag en pappersbok då och då. Gärna på olika språk, eftersom jag är språkintresserad och tycker om att smaka på formuleringar och tänka på alternativa sätt att skriva samma budskap samtidigt som jag läser. Boken Kauluksessa kultainen hämähäkki  av Seija Leivo köpte jag redan för några månader sedan, men det är först nu under min semester som jag kommit mig för att läsa den.

IMG_3433.jpg

Boken är en roman, där verkliga händelser blandas med fiktion. Historien bygger på berättelser som Seija Leivo hört av äldre släktingar, kombinerad med släktforskning och idéer från gamla fotografier. Huvudpersonen Anni föds i Brahestad, blir så småningom föräldralös och flyttar till släktingar i Villmanstrand. Efter många om och men landar hon i Vasa.

Annis liv och de olika miljöer hon vistas i beskrivs med värme och känsla för detaljer. Över lag är jag litet skeptisk mot finländsk litteratur (förlåt denna generalisering, alla finländska författare) eftersom den ofta har en dyster underton som mitt sinne inte kan förlika sig med. Emellertid har just den här boken en positiv underton av livsglädje och “det ordnar sig”, av människor som bryr sig om varandra och av gemenskapens betydelse, som gör mig varm om hjärtat. Trots att bokpersonernas liv många gånger är tungt och strävsamt, går livet vidare med tillförsikt och man tar emot varandra med inställningen “sopu tekee sijan”. Det gör att boken känns som något av det trivsammaste jag har läst på finska.

IMG_3404.jpg

Visst förekommer det också ovilja, ovänlighet och klasstänkande i historien. Att få känna att man inte duger, för att man inte hör till samma samhällsklass. Och som så många gånger förr, känner jag mig främmande inför detta, samtidigt som jag förstår att det har varit – och fortfarande säkert är – en del av många människors liv. Även om det känns oerhört bakvänt att tänka sig att jag själv t.ex. inte skulle ha blivit godkänd av potentiella svärföräldrar för att jag inte kommer från en tillräckligt fin familj. Eller förstås tvärtom, för att jag kommer från en för fin familj, jag antar att både och skulle vara teoretiskt möjliga scenarier för den som liksom befinner sig i en svårdefinierbar “medelklass”.

Jag rekommenderar verkligen boken för den som är intresserad av att läsa historiska berättelser om kvinnors liv och villkor, det är svårt att lägga den i från sig när man väl börjat läsa! Att den innehåller en hel del ålderdomliga och dialektala ord ger extra krydda och övertygelse åt texten, och är inspirerande för oss som gillar språk och begrepp.

 

“favoriter”

Det händer rätt ofta att jag sparar länkar till olika sidor för att kunna återvända till dem. Det skulle säkert också gå att sortera och använda länkarna effektivare än jag gör. Sen är det snopet, då t.ex. länkar till recept eller stickbeskrivningar inte längre fungerar då jag vill använda dem… men jag antar att det är sånt man får leva med. Eller printa ut. Eller göra som en av mina fb-vänner och kollegor föreslog: spara t.ex. receptet i pdf-format i stället för som en länk.

Mina bokmärken är sorterade under Favoriter (som innehåller en underavdelning Sparade flikar, vet inte riktigt hur det är tänkt där), Recept, Dans och träning, Handarbete, Prislistor m.m. (som jag samlade när jag startade mitt företag för snart ett år sedan) samt en flik med namnet på en av mina kunder, där jag samlat länkar med forskning m.m. som jag använde för att skapa matlistor m.m. åt hen.

Skärmavbild 2017-07-21 kl. 13.43.53

Så här ser början av min bokmärkessida ut. Men vissa ikoner har jag inte lagt dit själv. Undrar varför apple-programmerare har tyckt att alla borde ha t.ex. Disney och Yahoo som favoriter? Dem kollar jag aldrig… Kanske det är nån sponsringsgrej.

Inte heller använder jag Microsoftsidan… Däremot nog de följande. Panelen går till mitt företags hemsidor, och den använder jag när någonting där ska uppdateras. Följande länk är till hemsidorna så som de ser ut för besökare. Och så är det en länk till mitt företags e-post. Hellewi är Vasa arbis verktyg, jag vet inte om jag ska ha den kvar då jag inte kommer att hålla timmar i Arbis under inkommande läsår, men den har nu fått hänga kvar. Så är det nån länk till forskning om Reiki, vet inte om den är så nödvändig, men den hänger kvar… samma sak med En mall för att skriva romaner, jag skriver inte på någon roman för tillfället.

Vad Hermeneutiklänken innehåller vet jag inte. Förmodligen något ÅA-jobbrelaterat.  Följande länk är Wasa Sports Club-e-posten, sen en direktlänkar till Vårdvetenskapens ÅA-sidor, Wasa Sports Clubs hemsidor, Internetbanken, Facebook, ÅA:s sidor för anställda, Forecas väderprognoser, Hotmail, ÅA-e-posten, Youtube och slutligen till mina två identiska bloggar (wordpress respektive blogger).

Bland ofta besökta sidor finns Session timed out (haha), Google översätt (där kollar jag ofta snabbt t.ex. ord på spanska), Kiitos (vad i all sin dar kan det vara), Zumba Fitness-instruktörssidorna, Findit (det är maken som brukar hänga där), faktureringssidorna x 2, Vasabladet och så Kickis blogg.

Annars så har jag överlägset mest sparat recept. Vilka typer av länkar brukar du spara?

lycka x 50

Lycka är ett svårfångat begrepp. För mig betyder lycka kanske mest en livsinställning. En känsla av frid, harmoni och balans i tillvaron. Inte ett ögonblick av himlastormande känslor, även om det också är en form av lycka.

Lycka för mig är bl.a. …

  1. att få sova så mycket jag vill, tills jag känner mig utvilad
  2. att få äta god och näringsrik mat
  3. att få vidga mina vyer genom att läsa
  4. att få sticka och känna att mina alster kan komma att värma någon
  5. att ha en hund
  6. att ha katter
  7. att ha barn
  8. att ha en make
  9. att ha vänner
  10. att ha en stor “extended family”
  11. att få titta på alla gröna nyanser i naturen
  12. att känna den friska vinden svalka mina kinder
  13. att känna solen värma min kropp
  14. att känna glädjen av att få röra på sig
  15. att höra vågorna klucka mot stranden
  16. att ha råd att köpa jordgubbar att frysa in
  17. att sen kunna ta upp jordgubbarna ur frysen och lägga dem på gröten
  18. att veta att det är så förskräckligt lite som man måste, man måste egentligen bara dö (nån gång)
  19. att veta att allt annat man gör är resultat av val som man gör eller har gjort och som man också kan ändra på
  20. att veta att inte allt elände i världen ligger på just mina axlar
  21. att veta att ingen kan göra allt, men alla kan göra något
  22. att veta att det där något räcker till, fastän många andra gör så mycket mer
  23. att det finns ekologiska äpplen som jag kan äta utan att bli allergisk
  24. att det har regnat så att jag har bastu- och diskvatten i tunnorna
  25. att jag har en bastu och kan bada varje dag om jag vill
  26. att jag har ved
  27. att jag har goda föräldrar
  28. att jag har halvtidspension så att jag inte behöver bekymra mig för ekonomin
  29. att jag kan fylla min “andra halvtid” med att göra sådant som jag tycker om och är bra på
  30. att jag vågade starta ett företag
  31. att jag, om jag vill, kan säga upp mig från mitt ordinarie jobb
  32. att jag vågar säga nej
  33. att jag vågar tacka ja
  34. att jag har möjlighet att vistas naturens relativa tystnad
  35. att jag behöver så lite och har det och mer därtill
  36. att jag kan läsa och skriva
  37. att jag aldrig behövt gå hungrig
  38. att jag alltid haft tak över huvudet
  39. att jag aldrig blivit misshandlad
  40. att jag inte har några livshotande sjukdomar
  41. att jag har ledigt och kan vila och samla krafter
  42. att jag har många trevliga saker att se fram emot när ledigheten tar slut
  43. att jag har redskap för att kunna hantera tillvaron så att jag orkar med det jag har föresatt mig, eller kan backa om jag märker att jag inte orkar
  44. att jag har möjlighet att vara ensam nästan så ofta jag vill
  45. att ingen annan människa utgör min hela lycka
  46. att jag har en gudstro
  47. att jag inte grubblar över omöjliga saker så som meningen med livet
  48. att jag har namnsdag i dag (Margareta är mitt andra namn), och att det namnet går vidare från släktled till släktled, det ger en känsla av samhörighet och kontinuitet
  49. att jag har “hundbarnbarn” och ska få sköta om ett av dem nästa vecka ❤
  50. att livet kan vara eller bli en fin helhet trots sorger och svårigheter.

Listan kunde göras ännu längre, det här är bara 50 saker som spontant poppade upp vartefter jag skrev ner dem.

IMG_3395

sevendays generationslista

Jag är född 1962.

17835061_10155132163598058_5769910170431047541_o
Pappa John och baby Yvonne. Notera radion till höger. Den köpte pappa när han fått sin första lärarlön, och den kostade så gott som hela lönen…

Under mitt årtionde hände det här enligt Wikipedia: (jag minns ju inte så mycket) “Det tidiga 1960-talet präglades, precis som 1950-talet, av stor framstegsoptimism, och omfattande stadssaneringsprojekt genomfördes under dessa år i många svenska städer – under växande kritik, då omfattande rivningar av äldre stadskärnor i regel blev en följd. Teknikens utveckling var på stor framgång. Den brittiska popgruppen Beatlesdominerade populärmusiken. Ett av åren, 1968, präglades av protester bland ungdomar och vänsteraktivister och blev ett symbolår för dessa protester.”

Det jag själv minns är att fler och fler fick s.k. bekvämligheter installerade i sina hus – rinnande vatten, wc och centralvärme. Under min barndom över lag var det liksom helt naturligt att vissa familjer bodde i värsta lyxvillorna med simbassäng osv., medan andra inte hade vare sig telefon eller wc. Någonting i stil med samhällsklasser eller socialgrupper tänkte jag aldrig på. Vi bodde i lägenhet i Gamlakarleby, och jag minns inte annat än att vi alltid har haft wc, tv och telefon.

En sak som jag inte själv minns, men som jag insåg på ett nytt sätt för tre år sen, är den s.k. sexuella revolutionen som kom under 1960-talet, till stor del tack vare p-pillren. Det var en viktig sak framför allt för kvinnans frigörelse, att hon kunde och hade rätt att välja att ha sex utan att bli utskämd eller drabbas av oönskade graviditeter. Det gick t.o.m. så långt att fri sex förespråkades i vissa kretsar, det skulle alltså vara ok att ligga med vemsomhelst om man råkade få lust till det. Saken aktualiserades för mig personligen, när jag deltog i Jeppis Pride för att visa mitt stöd för mina vänner och för kärleken. Mamma började dra paralleller till “make love, not war” och liknande, och då insåg jag att det handlade om olika sidor av kärlek (eller vad man nu vill kalla det), då på 60-talet och nu på 2010-talet. Pride-festivalen handlade inte först och främst om sex om och att man ska få ligga med vem man vill till höger och vänster. Den handlade mera om rätten till att få visa sin kärlek och få bilda familj och stabila parförhållanden med den man vill. Kanske en del av fördomarna mot Pride handlade om just det där med fixeringen på fri sex, som äldre personer minns från 60-talet? Vad vet jag.

Folk klädde sig på följande sätt:

420663_10151543427598058_751856246_n
Det här är inte ett äkta 60-talsfoto, men dock en äkta 60-talsklänning som jag lånade till en 60-talsfest för något år sen. 

I början av 60-talet var modet mera likt det på 50-talet, med smal midja och vid kjol. Kjolarna blev kortare och snävare efter hand. Och fotomodellerna magrare. Min moster, som är född 1949, har berättat hur oerhört vågat det kändes då hon och hennes kompis hade köpt byxor med dragkedja fram. Dittills hade dambyxor haft dragkedjan i sidan…

Mitt årtionde förknippar jag med: en lycklig barndom utan större sorger eller bekymmer. Att jag blev storasyster i juli 1969 och sedan började skolan i september var nog de två största händelserna i mitt liv under det årtiondet.

Den bästa låten från året jag är född: jag kollade en lista med Top 100 Hits of 1962. Trots att vi hade den där radion minns jag ju inte vad vi lyssnade på 🙂 Men jag ser flera låtar som jag gillat senare, det är svårt att välja. Då tar jag väl den första som jag kände igen, nummer två på listan – I Can’t Stop Loving You med Ray Charles.

 

En kändis som är född samma år:

Tom Cruise *emoji med hjärtögon*

Knight And Day - UK Film Premiere - Red Carpet Arrivals
bilden är stulen från internet

Min generation växte upp med: en tv-kanal, starka jämställdhetssträvanden och många möjligheter.

Det bästa med att vara född under mitt årtionde: det var fred och folk hade det bra. Vi växte upp med föräldrar, far- och morföräldrar som hade egna minnen av krig och nöd, och behövde inte känna av något sådant. Antagligen fanns det då också statusjakt osv., men jag har aldrig känt behov av att gå med i den. Jag har alltid haft det bra, och har ingen anledning att önska att mina barn skulle få det bättre än jag hade det.

sevendays matlista

Mat är: nödvändigt. Äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. Fast kanske lite senare.

Fick jag äta endast en rätt livet ut skulle det vara: sallad, om det är tillåtet att variera den. Och det utgår jag ifrån. En av mina f.d. arbetskamrater sa en gång att hon inte vet om hon har sett mig äta mat nån gång, bara sallad 🙂 Visst är varm mat också bra, men jag tycker ändå mest om kalla sallader med mycket grönsaker och något trevligt protein därtill.

563062_10150774227728058_782718893_n
Lunch vid Café de Paris, Rewell Center, Vasa

Det här äter jag inte: hm. Vad skulle det kunna vara? Något som jag inte smakat, kanske. Ostron? Valspäck? Så undviker jag icke-ekologiska äpplen eftersom jag fått allergiska reaktioner av såna ibland.

Min favoritrestaurang: oj, det blir svårt. Jag tycker om så många. Men om jag tänker mig en restaurang som är förknippad med både god mat och trevliga minnen, så blir det t.ex. …jaha, never mind, den tycks ha stängt 😦 och följande som dyker upp i minnet har också stängt… 😦 Nu vet jag! Raawka i Vasa!

IMG_2727
Sallad förstås. Med världens godaste hummus. Och en smaskig kaka till efterrätt!

En stark matupplevelse: kanske när en av sönerna och jag delade på en pannpizza vid Rosso och valde jalapeño som en av fyra fyllningar. Det var liksom inte bara nån enstaka strimla jalapeño på den pizzan… den var översållad med blekgröna ringar. Trots att vi gillar starka kryddor blev det så starkt att vi petade undan ett antal…

Min relation till mat: egentligen äter man ju för att leva, men jag lever också för att äta. När jag går och lägger mig om kvällarna tänker jag redan med förtjusning på vad jag ska äta nästa dag, trots att jag oftast avslutar kvällen med en rejäl grötportion. Mitt liv och min glädje består till stor del av att sova, äta och träna.

På morgonen äter jag: ofta kvarg, müsli och frukt eller bär.

img_1918
Hemlagad müsli med gojibär. 

Min paradrätt i köket: det var svårt. Jag är ju bra på att laga mat, hö hö, så att välja ut något som jag gör extra bra är inte så enkelt. Ibland lyckas det bättre, ibland sämre. Kanske något så enkelt som köttfärslimpa med klyftpotatis och kantarellsås?

Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter: bra, om de är anpassade till just den personen. Att en viss mathållning passar en person betyder inte att den nödvändigtvis passar alla. Jag äter t.ex. mera än många andra damer i min ålder, eftersom jag är mera aktiv än den genomsnittliga 54-åringen. Jag äter också mera proteiner än vad de generella kostråden förespråkar. Dessutom kosttillskott. Allt detta råkar passa mig, men när jag själv ger kostråd via mitt företag Wonnes wellness  så är råden alltid individuellt anpassade, jag har inga färdiga listor som jag delar ut.