müsli med pepparkakssmak och råchoklad med dadlar

Det är inte första gången jag skriver om min hemlagade müsli, och kanske inte sista gången heller. Jag gillar att göra egen müsli, då vet man vad man har haft i och kan undvika en hel del extra socker.

Grundreceptet:

• 3 msk kokos- eller raps/rypsolja
• 2 msk flytande honung
• ca 6 dl gryn, frön och/eller nötter
• någon trevlig krydda enligt önskemål (oftast använder jag kanel och vanilj)
• torkad frukt eller torkade bär, hackad mörk choklad… endast fantasin sätter gränser

Ugnstemperatur 175 grader. Jag börjar med att klicka ut kokosolja och honung på ett bakpapper (eller ett sånt här Tupperware-silikonunderlägg som skymtar under den färdiga massan på bilden med träspateln). Sen fyller jag på med frön, gryn etc. Den här gången blev det 2 dl chiafrön och 4 dl havregryn med vetekli. Och så testade jag med färdig pepparkakskrydda i stället för kanel. Om du vill använda vanilj, så är det bäst att tillsätta den i den färdiga müslin, eftersom en del av vaniljaromen annars dunstar bort i ugnsvärmen.

Varför kokosolja? Hälsofördelarna lär vara många: den anses bl.a. kunna balansera insulinnivåerna; den innehåller vitaminer, mineraler och proteiner och sägs även ge en god mättnadskänsla. (Matvrak som jag är, kan jag dessvärre inte hålla med om det sistnämnda.)

Varför honung? Jag föreställer mig att det är lite bättre med honung än med raffinerat socker, och vill gärna ha lite sötma i min müsli. Honungen bidrar tillsammans med kokosoljan också till att müslin blir knaprigare än om man enbart rostar torra gryn och frön. Jag gillar Mieleinens honung, därför att den innehåller fibrer och hålls flytande. Andra honungssorter brukar sockra sig efter en tid och blir svåra att få ur flaskan.

Varför chiafrön? Chiafrön innehåller flera goda fettsyror, vitaminer och mineraler. De är också bra för matsmältningen (i måttlig mängd). Kom ihåg att man också ska dricka tillräckligt – frön, gryn osv. kan verka stoppande om de inte får tillräckligt med vätska att “simma i”!

Varför havregryn? Havre är bra för hjärtat, blodtrycket och midjemåttet. Min favorit är Nalle Kuntokaura (inlägget är inte sponsrat), dem använder jag till min kvällsgröt också. Kuntokaura innehåller vetekli (förutom havre).

Varför vetekli? Mera nyttiga fibrer (och kom ihåg att dricka…).

Ska man vara riktigt hälsosam så är det väl bra att köpa specialkanel också, men det har jag hittills inte gjort. Det blir ändå så små mängder jag använder.

Efter att müslin har rostats i ca 15 minuter (rör om emellan) och fått lite färg, tillsätter jag övrig smaksättning. Den här gången blev det ca 1 tsk vanillinsocker, ca 2 msk havtornspulver och ca 1 msk spirulinaalger. Inte så estetiskt, men helt ok smakmässigt.

Varför havtorn? Havtorn innehåller bl.a. massor med C-vitamin.

Och, varför spirulina? De lär också innehålla en massa nyttigheter, bl.a. protein, men smakar dessvärre inte så gott. Tillsammans med allt möjligt annat försvinner lyckligtvis den dammiga smaken.

Helst äter jag min müsli med naturell mjuk kvarg eller yoghurt. Och färska bär eller frukt. Bärsäsongen har inte kommit igång än, så jag höll till godo med banan. Ungefär 3 msk müsli till en portion, mer behövs inte. Det hade jag lite svårt att ta till mig i början – jag tänkte mig mera att jag skulle äta müsli med t.ex. yoghurt än yoghurt med müsli. Müsli är koncentrerad, kalori- och näringsrik mat, frånsett alla kostfibrer, så en större dos kan ge magproblem.

Råchokladen då?

Grundrecept:

• ca 1 dl kakaosmör
• ca 4 msk (rå)kakao
• ett par nypor hälsosamt salt (jag använder Puhdistamos mineralsalt eller himalayasalt)
• 2 msk honung

Smält kakaosmöret och rör i kakao, salt och honung. Chokladen är helt ok som sådan, men det är roligt att experimentera med tillsatser. Nu använde jag kokosdadlar. Jag skar varje dadel i ca 3 bitar, hällde bitarna i en plastklädd form och så hällde jag kakaosmeten ovanpå. In i kylskåpet att stelna. Sen är det bara att bryta chokladen i bitar och t.ex. avnjuta ett par bitar till morgonkaffet 🙂

 

när man tager vad man haver…

…kan det bli en toscakaka. Med viss möda och en hel del uppfinningsrikedom. Resultatet blev oväntat gott. Konsistensen lite mer som toscapaj, om man kan tänka sig en sådan.

I sann marthaanda ville jag minska matsvinnet, och baka något som innehöll en burk gräddfil, för att bli av med en sådan vars bäst före-datum passerat för länge sedan, men ändå såg helt ok ut. Jag googlade kakrecept och gräddfil, och hittade detta. Det lät bra, tyckte jag, trots att jag genast insåg att jag var tvungen att modifiera receptet lite, “fin blandning glutenfritt mjöl” ingår dessvärre inte i stugans förråd av torrskaffning. Följande insikt var att jag skulle få lov att baka dubbel sats för att bli av med min burk gräddfil, det ingår bara 1 dl gräddfil i receptet och jag satt ju med en burk på 2 dl.

Kakform, då? Någon form med löstagbar kant ingår inte i den begränsade samling köksutencilier som huset bjuder på. En brödform av aluminium, men dubbel sats ryms inte i den, inte heller i stekpannan, som är av gjutjärn och kan användas i ugnen. Det fick alltså bli långpanna.

5 dl glutenfritt mjöl ersattes med ca hälften fullkornsvetemjöl (det tog slut) och hälften krossade Digestivekex (halleluja, dem behövde jag också slippa. De tog tyvärr inte slut.). Med ett nödrop fick jag ihop 3 dl strösocker (sen fanns det ca 1 msk kvar till makens frukostflingor, han envisas med att hälla socker på sina corn flakes varje morgon). Vaniljsocker och bakpulver – check. Smör – check. Ägg – ajdå. Bara äggvitor. Lyckligtvis exakt fyra stycken, det visste jag, trots att de var sammanblandade i en mugg. Jag hade lagat någonting (minns inte vad) som skulle innehålla fyra gulor för några dagar sedan. Alltså fick 4 vitor ersätta två ägg.

Och sen hade vi ju den välsignade (förbannade?) gräddfilen.

Några mandlar eller hasselnötter hade jag nu inte heller hemma, endast cashewnötter. Optimistiskt tänkte jag att de skulle räcka till, men det blev 1/2 dl för lite. Så jag tog en halv deciliter havregryn. Med vetekli, bevars. Ur ett sånt där grönt Nalle-paket. Nyttigt ska det vara. Agavesirap och honung i stället för strösocker och sirap… där fick jag tömt två flaskor till. Vilken bra tömma-skåpet-kaka! Mjölk – check, och smörja formen behövdes inte, jag använde bakplåtspapper. Annars hade jag faktiskt en hel del skorpmjöl att ta till, om det skulle ha behövts.

Kakan var god. ÄR god. Största delen av den är nu i frysen. En underbar lyx att ha kyl och frys även när man är ute i skärgården, trots att jag från början var skeptisk till att vi skulle installera elektricitet.

Och till helgen får det bli jordgubbscheesecake, så att jag blir av med de där arma Digestivekexen…

blåbärspaj

I dag plockade jag bär till en blåbärspaj. Tyvärr gräddade jag den lite för länge.

Receptet finns här (spelttimustikkapiirakka, på finska).

Diiva gillar också blåbär, men hon får plocka sina bär själv. 

Smeten blev lätthanterlig och gick bra att breda ut. Ingen smulpaj alltså.

Det kunde kanske ha fått vara mer blåbär än 5 dl. 

Och nu när jag har smakat en bit undrar jag om det hade varit bra med en gnutta salt i den här yoghurtfyllningen, eller i bottnen. 

God paj, men om du bakar den så se upp med gräddningstiden, jag skulle tro att en halvtimme kan räcka bra!