…att det tydligen har varit krångel med bloggen.fi igen. Undrar om man borde ha flera parallellbloggar, för att inte tappa bort det man skrivit (igen)?
Jag tycker faktiskt att det är synd att det var så mycket som försvann med den gamla bloggen 😦 även om jag vet att det inte hjälper att gnälla.
Eftersom jag är tämligen ointresserad av inredning (även om jag kan uppskatta vackra saker, möbler osv. som andra har) är jag inte heller särskilt intresserad av gardiner. För mig är gardiner sånt som man har för att… ja, för att folk brukar ha såna? För att det hör till? Och för att man ska kunna dra för och begränsa solljuset inomhus, kanske.
Jag brukar också vara tämligen ointresserad av att få smakråd. Jag vill inte göra saker så invecklade. Och jag vill Bestämma Själv. Men nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig ett och annat råd när det gäller gardiner. Så småningom blir det nämligen inflyttningsklart i bastustugan, som vi har byggt i skären. Stugan som vi ska ha till “villa”. Villan vi har farit till i ett par år är liksom mera provisorisk. Det var tänkt att den ska bli ett uthus, när vi får flytta in i bastustugan, men vi har trivts så bra där så den får antagligen vara gäststuga i stället. Den är lite för “fin” att ha till vedlider, känns det som. Även om den inte är direkt flott.
Bastustugan har två små fönster uppe på sovloftet, ett mot norr/havet och ett mot söder/skogen. På nedre botten finns ett litet fönster i sovalkoven och ett litet fönster i köksvrån. Sen finns det två fönster som liksom sitter ihop, de är på västra sidan av huset och har utsikt mot skog/lite hav/en blivande terrass utan tak, och ett fönster som liksom sitter ihop med dörren, på norrsidan, med utsikt mot stranden. Jag hade först tänkt mig att jag skulle ha hissgardiner i alla fönster, så att man skulle kunna hissa ner dem när man ska sova. Själv älskar jag ljuset, och behöver ingen mörkläggning, men jag vet ju att det finns andra som vill ha mörkt, eller åtminstone dunkel, när de ska sova. Det betyder att åtminstone de små fönstren på loftet och det lilla fönstret i sovalkoven skulle behöva ha gardiner som ska gå att dra för. Så ska det vara ett draperi mellan sovalkoven och allrummet. Jag funderade på om det alls behövs några gardiner för fönstret i köksvrån? Kanske man skulle låta det vara öppet och ljust? Eventuellt ha en hylla mitt i fönstret, med små krukor med örter el. dyl.?
Sen har vi de större fönstren, och den större utmaningen. Eftersom de två västerfönstren och norrfönstret + dörren med fönster är nästan i vinkel med varandra, skulle det förmodligen se bäst ut med likadana gardiner här. Men. Jag kan ju inte ha en gardinstång och en gardin som är i vägen då man ska gå ut och in genom dörren. Och mellanrummet mellan norrfönstret och dörren är liksom inget riktigt mellanrum, de sitter i ett. Hur löser man en sån sak? Och ska jag tänka att även dessa fönster måste gå att dra för, för att det inte ska bli för ljust på loftet, och för ljust ifall nån tillfälligt ska sova i allrummet?
Egentligen borde jag ju ha skrivit det här inlägget på ort och ställe för att kunna fotografera och visa fönstren. Men andan råkade falla på nu, när jag är hemma i byn. Så jag får exemplifiera med något enstaka foto som jag råkar ha, där något av fönstren syns.
Här är ett gammalt foto, när vi inte ännu hade målat. Man ser en skymt av söderfönstret på loftet, och så ser man alkovfönstret till höger och köksvråfönstret till vänster. Man ser också en skymt av dubbelfönstret till väster. Det ska alltså bli en terrass under dubbelfönstret.
Här ser man fönstret och dörren som liksom sitter ihop.
Här syns en glimt av “köksfönstret” inifrån. Det var här jag tänkte att man kanske inte skulle behöva ha nån gardin.
Och här syns en skymt av norrsidan inifrån, som ni ser är det inget mellanrum mellan dörren och fönstret.
Norrfönstret igen, inifrån. Västerfönstren ser ut som det här, fast två fönster bredvid varann i stället för fönster + dörr.
Ok, tips emottages med tacksamhet, så ska jag fundera vidare och gör som jag vill sen 😉
Den som älskar att sticka och att läsa är varken beroende av väder eller plats för att kunna utöva sina favoritsysselsättningar. Det har inte blivit av att jag stickat en enda maska under midsommaren, så nu ska jag unna mig att sitta och sticka och lyssna på en ljudbok och ha det riktigt mysigt inne i stugvärmen. För en stund sen övervägde jag om jag skulle klä på mig och gå ut och sätta mig i gungan, men så kom det en liten regnskur, då känns det bättre att hållas inomhus. I går satt jag däremot en stund i gungan och läste i pappersboken, den tredje delen av Knausgårds Min kamp. Jag mer eller mindre sträckläste de två första delarna då vi var till “södern”, men den här tredje delen har det gått långsamt med. Inte för att den skulle vara tråkig, å nej, utan för att jag så gärna stickar och läser samtidigt, och det är obekvämt att hålla i – och framför allt att bläddra i – en pocketbok medan man stickar, då funkar det så bra att lyssna på en ljudbok i stället. För närvarande lyssnar jag på Tvångströjan av Aino Trosell. Trevligt med en kriminalroman i lantlig miljö, där huvudpersonen jobbar i hemservicen i Malung. Äldrevård ligger mig varmt om hjärtat, det ger läsupplevelsen ett extra plus att få höra om hur hemservice kan fungera. Allt är mycket trovärdigt beskrivet, det märks att författaren är insatt i ämnet.
Nu håller jag på att sticka ett par “jordgubbssockor”. Det är helt enkelt ett par vita sockor, som ska dekoreras med jordgubbar på vristen. Undrar vem som ska få såna finsockor? Någon med rena golv… Och så stickar jag på en av de där Etiopien-babytröjorna, och har tre till som är nästan färdiga, men ska sys ihop lite här och där. Tre par Pippisockor väntar på att få trådarna fästa, och pingvinsockorna ska också sys ihop, fästas trådar på och så ska pingvinerna få ögon. Så småningom.
Nytt försök med linneorna. Men jag märkte att bilden inte blev så bra. Det är säkrast att förklara att det är linneor, eftersom de kanske inte syns 🙂
Det har varit en lite annorlunda midsommarnatt, eftersom valpen Hugo har varit här med oss vid villan. Dottern och hennes sambo, dvs. Hugos matte och husse, var här på eftermiddagen, mellansonen också. Men sen for de iväg till kvällen, och Hugo fick stanna här tillsammans med maken och mig och vår hund Diiva, som fungerar som en sorts extramamma åt Hugo fastän han är mycket större än Diiva vid det här laget.
Eftersom båda hundarna är morgonpigga, och jag är både kvälls- och morgontrött, blev det inte direkt någon midsommarvaka för vår del. Maken och jag badade bastu, jag tog ett snabbt dopp och så var jag redo att ta in hundarna och gå och lägga mig före klockan 22. Hugo hade en egen filt med sig, det var meningen att han skulle sova på golvet på filten. Men då jag kröp i säng och Diiva la sig på sin filt på golvet, var Hugo en smula orolig. Han tycktes säga att han är en väldigt liten valp som inte är van att sova på främmande ställen, så han måste nog få krypa upp i sängen till “mommo”, annars kan han inte sova. Så han kravlade sig över mig med sina stora, klumpiga valptassar (han väger över 19 kg) och la sig på makens plats, men liksom med hakan på mina ben. Där hann han somna, innan maken kom in från bastun. Då vaknade han förstås och steg upp. Diiva kröp in under sängen, hon sover ofta där, och morrade varnande åt Hugo, hon var nog lite chockerad över att han tydligen fått krypa upp till Hennes Matte och tänkte se till att han inte skulle göra om det. Efter en del morr och gnäll somnade vi i alla fall alla fyra. Men så vaknade jag redan efter en timme för att jag måste ut på dass. Hundarna glodde sömnigt, men följde inte med ut. Fast sen behövde Hugo ut tre gånger under natten, så det blev en tämligen sönderhackad natt. Det är ju bra att han säger till och inte kissar på mattan, så jag steg snällt upp och släppte ut honom och övervakade så han inte skulle rymma eller äta sånt som han inte får äta, och så vacklade jag i säng för att upprepa proceduren efter någon timme. Halv sex tyckte Hugo att det var morgon, och Diiva skulle nog ha varit med på noterna. Men jag brukar vara envis, och mena att det inte är morgon (= frukostdags) före kl 6, så jag sa åt dem att vi ska sova en stund till. Diiva hoppade demonstrativt upp i vår säng (hon brukar inte få sova med oss) och jag var trött, så jag la armen om henne och försökte somna om. Hon var helt överförtjust över denna nya situation och kurade ihop sig med Stort Välbehag och man kunde riktigt se hennes triumferande ähä-kutti-min när hon tittade på Hugo som låg på filten på golvet. (Min halvfinska barndom gör att jag inte kommer på ett lämpligt uttryck på svenska. Pilutta dej, kanske?)
Halv sju steg vi upp, och jag gav hundarna mat och tyckte att vi skulle gå och lägga oss på nytt efter en liten promenad. Det var Diiva med på, hon vet ju att hennes slöa matte brukar vilja lägga sig på nytt på morgonen. Men Hugo var hur pigg som helst, och började smackande tugga på mattfransarna och slita i dem. Det gör iofs inget om han smackar på den gamla mattan, men det är inte så bra då han sliter lös fibrer och äter upp dem, han kan ju få ont i magen. Så jag sa åt honom ett par gånger att låta bli. Då lät han bli. Men flyttade sig till en annan matta och började smacka på den… Jag gav upp och tog med mig hundarna och gick ut.
Nu ligger de och sover. Hugo t.o.m. snarkar. Och jag har druckit kaffe, och har det lugnt och skönt igen en gång.
Jag brukar ju som sagt var inte vara så flitig med att illustrera mina blogginlägg med bilder. Men nu ska det väl få bli någon bild midsommaren till ära 🙂 Vi kommer, inte helt oväntat, att fira midsommar vid villan. Tänk att vi redan kunnat vara här i två månader, under de flesta veckoslut alltså. Och nu har jag ledigt, så jag hoppas att jag inte ska behöva fara i land alltför ofta. På tisdag kväll blir det i alla fall en vända hem till byn, och sen kommer jag tillbaks hit på fredag, om inget oförutsett inträffar. På onsdag ska jag hålla BodyPump, på torsdag ska vi fira två av våra söners födelsedagar (den ena fyller 27 år den 21.6 och den andra fyller 19 den 27.6, de firar gemensamt hos storebror den 26.6) och på fredag ska jag på mitt sista psykoterapitillfälle före terapeutens semester. Jag brukar ha onsdagar som min terapidag, men hon hade annat program inkommande onsdag, så min tid blev flyttad.
Skog och hav, inga planteringar, naturens blommor blommar för oss även denna midsommar. En krukväxt har jag, en gul begonia som jag köpte till påsk. Tänk, den blommar än!
Beklagar de fula byggnadsställningarna som syns i bakgrunden, men de behövs fortfarande. Utsidan på bygget är inte helt klar än, inte insidan heller för den delen. Men det närmar sig! Här är det lugnt och skönt som vanligt. Lite blåst, men inte så farligt. Svalt, växlande molnighet och ett och annat regnstänk. Vi har bestämt oss för att inta midsommaraftonens måltid (vet inte om jag ska kalla den middag eller vad) inomhus. Få se hur många vi blir. Det var knepigt att handla till helgen, då inget egentligen var bestämt. Men dottern och hennes sambo tar mera mat med sig då de kommer.
Jag hade fotograferat några linnéor också, och det var egentligen dem jag skulle visa. Men bloggen säger att bilden är för stor? Varför blir vissa bilder för stora fastän de är tagna med samma kamera 😮 *fattar inget*
Sen ska vi få vara hundvakt. Dotterns och hennes sambos hund ska stanna här över natten. Världens gulligaste Hugo ska få vara här med “mommo och moffa”, det gillar vi!
Trevlig midsommar till alla!
Det är gott att bo i Finland, där man har möjlighet att få hjälp och stöd på olika sätt om man t.ex. är utan arbete. Ändå finns det många långtidsarbetslösa, också unga människor. Det talas om marginalisering.
Nu är jag inte rätt person att uttala mig om marginaliserade människor, såvitt jag vet känner jag ingen som har det riktigt uselt. Men, jag kan tänka mig att det finns många riskfaktorer som kan göra att människor hamnar lite utanför eller på sidan om. En tänkbar riskfaktor, som jag inte hört nämnas i sammanhanget, är potentiella arbetsgivares likgiltiga bemötande när det gäller arbetssökande. Det är givetvis så att man för det mesta inte har jobb åt alla som söker en befattning, eller som hör av sig med en öppen ansökan eller per telefon. Ändå tycker jag att det borde höra till vanlig hövlighet att man skulle ta sig den lilla tid det tar att höra av sig t.ex. per e-post “Tack för din ansökan, tyvärr har vi inte möjlighet att anställa dig just nu.” Arbetsgivare som inte hör av sig (och det är bara alltför vanligt) utgör ett synnerligen dåligt exempel för unga människor, när man tänker på social kompetens. Det kan ju ingalunda vara så att det är bara de potentiella arbetstagarna som ska vara hövliga, intresserade och visa framåtanda?
Att följa med vad man stoppar i sig genom att skriva upp det, antingen för hand eller genom att använda sig av något program på datorn/internet är alltså en sak som funkar bra för mig om jag märker att linningen börjar strama eller siffrorna på vågen börjar klättra uppåt. För någon annan skulle det kanske vara en oerhörd stressfaktor. Jag har alltid gillat att föra anteckningar och att fylla i formulär, så för mig fungerar det enbart positivt.
Programmet jag använder på kalorilaskuri.fi kan användas på många olika sätt (på finska). Det är förenat med en liten avgift att använda den fulla versionen av programmet. Programmet räknas som seriöst och rekommenderades åt mig av en personlig tränare vid gymmet. Det finns en massa livsmedel och deras näringsinnehåll listade. Man kan också fylla i egna recept och nya livsmedel på listan, antingen så att de blir synliga enbart för en själv eller så att de syns för alla användare.
Det går att välja målsättning och “diet” enligt egna önskemål. Jag har valt målsättningen “ruokavalio terveelliseksi”, att äta hälsosamt, eftersom jag inte har behov av att gå ner i vikt. Så kan man välja om man vill äta enligt den officiella kostcirkeln eller enligt andra system. Jag har valt “zone-dieetti” som tränaren rekommenderade. Den går ut på att idealet för fördelningen av dagens näringsämnen är att 40 % av energin ska komma från kolhydrater, 30 % från protein och 30 % från fett. Den har alltså en något högre proteinhalt än den vanliga kostcirkelrekommendationen. Tränaren menade att den är bäst för den som tränar och vill “slimma” sig. Det är emellertid sällan jag lyckas uppnå exakt den där fördelningen, för det mesta blir det lite för mycket kolhydrater. – Mera gröt och mindre bröd, rekommenderade tränaren. Jag har snällt ätit mera gröt, men har svårt att hålla mig till tillräckligt små brödmängder. Fast jag tycker inte att det gör så mycket, så länge jag mår bra och inte går upp i vikt. Men, visst kan det hända att magen skulle vara lugnare om jag skulle kunna ta en bit bröd i stället för två.
Man får också en överblick över vad man oftast stoppar i sig. Den överblicken kan man själv bestämma hur man vill att den ska vara, t.ex. enligt de senaste bokförda 30 dagarna. Listan ser lite märklig ut, och kan också ge vissa aha-upplevelser. Den handlar alltså inte om vad man ätit mest av, utan om vad man oftast ätit. Jag brukar inte bokföra mitt vattendrickande, så det finns inte med. I dag ser min “tio-i-topp-lista” ut så här:
Vad märkligt med den där All-bran, att den hamnade så högt upp. Såvitt jag kan minnas, har jag bara köpt ett sånt paket i år, men det tycktes räcka för att peta ner havregrynsgröten (jag brukar oftast koka Kunto kaura) från de tio översta. Och så är kaffet överst, fastän jag dricker te också… Tur att det där ändå inte är allt jag äter, det skulle vara en konstig matsedel!
Så har jag då äntligen kommit till det hundrade inlägget sen jag på skoj gick med i blogg100 och tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Det blev ju inte riktigt så, eftersom jag samtidigt hade tänkt att jag inte ska ta nån stress för det, så de dagar jag inte orkat eller känt för att skriva (eller glömt) har jag helt enkelt låtit bli.
En bidragande orsak till att jag inte skriver så många blogginlägg längre har jag nämnt tidigare – att det känns som att “det här har jag skrivit om förr”. Inte så konstigt, om man hållit på till och från i 8 år. Det är ju ofta samma saker som återkommer i ens liv. Varav hjärtat är fullt, därom talar munnen, eller hur det nu var. Och därom skriver fingrarna. Vissa saker kommer och går, andra återkommer.
En bild säger mer än tusen ord, sägs det, och många bloggar har nästan mer bilder än ord. Det är vackert och talande med bilder. Men då jag är så förtjust i ord att jag hellre använder de där tusen orden i de flesta fall. Och det har jag också skrivit om förr 🙂
Ord fascinerar mig. Ord, språk, begrepp. Att man kan komma på att olika läten kan stå för de mest varierande och abstrakta saker. Att man har kommit på symboler för dessa läten. Att symbolerna och lätena för samma företeelse kan vara totalt olika på olika språk. Och att man kan lägga in en massa värderingar och känslor i dessa läten och symboler. Att ARSLE och RÖV är fulare ord än RUMPA och STJÄRT fastän föremålet är detsamma. Att benämningen kan vara så starkt laddad att den påverkar människans syn på både det egna och det främmande. Vad människan gör livet invecklat…. och rikt.
En vän på fb ställde en fråga om hur många internetflikar man brukar ha öppna en vanlig dag. Det visade sig att antalet varierar väldigt mycket, men ingen av hennes vänner brukade ha sisådär 35 flikar öppna som hon själv. För mig är det ungefär 4-5 som gäller. Vilka det är, beror på om jag jobbar eller är ledig.
När jag är ledig, brukar jag ha en flik med hotmailen öppen. Det är inte så ofta jag får viktiga mail i den, men nån gång kommer det något personligt mail, och så har jag vidarebefodrat mina jobbmail från Wasa Sports Club till den, så att jag har en mailbox färre att kolla. Jag använder Åbo Akademis abo.fi-mail på jobbet, och den brukar jag inte kolla via webben annat än i nödfall, jag använder annars MS Outlook för den. Min gmailadress använder jag i huvudsak för arkivering av jobb som jag inte vet om jag kommer att behöva, men som jag behöver städa bort från abo-hemområdet för att det blir fullt hela tiden, så gmailen behöver inte vara öppen annat än i specialfall. Jag har alltså fyra aktiva mailadresser 🙂 men nu när jag är ledig har jag autosvar på abo-mailen att jag inte läser den.
Sen brukar jag ha en flik för facebook. Men jag är inte inloggad där hela tiden, det är mest när jag äter eller dricker kaffe (och är ensam) som jag brukar läsa facebook. Fliken brukar i alla fall få vara framme, eftersom jag brukar gå in och kolla där flera gånger per dag. I början tog jag emot meddelanden från fb till hotmailen för att snabbare se om jag hade något att svara på, men fb började skicka mail om allt möjligt som jag inte ville ha mail om, så jag stängde av den funktionen, vilket raskt reducerade antalet mail per dag. Jag får fortfarande bloggkommentarerna till mailen, men jag är ju inte så flitig bloggare längre, så egentligen skulle det kanske vara bättre att inte få dem till mailen, så kanske jag skulle gå in på bloggen oftare. Eller inte?
Följande flik, åtminstone periodvis, är kalorilaskuri.fi, där jag bokför vad jag äter och vad jag tränar. Vissa perioder använder jag ingen sån bokföring, men efter en tid brukar det resultera i att jag börjar gå upp i vikt, fastän jag mycket väl borde veta vad jag ska äta, och då underlättar bokföringen skärpningen för mig. Vi människor är ju olika, för mig är systematiskt antecknande och uppföljning en bra metod när det gäller att hålla vikten. Om jag lägger på hullet är det inte trivselkilon, utan otrivselkilon, såna vill jag inte ha, att vara slank hör till min positiva självbild.
Sen har jag ofta upp fliken “Låna e-bok på Tritonia”, där mina elektroniska lån finns till hands närhelst jag vill sätta mig ner och sticka och lyssna på den ljudbok som är aktuell för tillfället. Övriga flikar, som t.ex. bloggen.fi, Vasabladet och stickmönster, brukar jag bara ha kvar medan jag använder dem.
Om jag jobbar har jag i regel ÅA:s hemsida öppen, för att vid behov komma åt olika länkar. Så har jag ofta en flik med läroplattformen moodle öppen, eftersom jag har en hel del undervisningsmaterial där och även ofta har nån nätkurs eller flerformskurs på gång. Om jag skriver eller läser på ett främmande språk har jag också en flik med elektroniska ordböcker öppen, och en flik med litteratursökning via Tritonia. Övriga flikar öppnar och stänger jag efter behov.
Vad brukar du ha framme i din webbläsare?
Fyra dagar har gått utan att jag tittat in till bloggen, jag har varit alltför trött och upptagen av jobb. Men NU har jag sommarlov! Aaahh… 8 lediga veckor framför mig. Den 11.8 börjar jag jobba på nytt. Med mitt huvudsakliga jobb, alltså. Bisysslan som gyminstruktör kommer jag delvis att fortsätta med hela sommaren, men jag delar min timme med en annan instruktör, så jag behöver inte in till stan för den saken varje vecka. I juli behöver jag inte heller in till stan för att gå i terapi, jag “får” vara ledig då terapeuten är ledig. Inkommande vecka har jag tre saker inbokade – tandläkare på måndag, borttagning av gelnaglar på tisdag och psykoterapi på onsdag. Inget av detta är “måsten”, utan sånt som jag vill göra även om det känns lite trögt då jag helst bara skulle vara vid villan och inte fara nånstans.
Idag blåser nordanvinden som om den skulle ha betalt. Men i går kväll, då vi for ut, var det så här fint:
Nu ska jag sitta och sticka en stund, sen ska jag träna och gå i bastun och sen får vi se… Aaah.
Vonnes välsignelser och vedermödor 