sura listan

Pepplistor i all ära, men en sur lista är faktiskt rätt kul att skriva, i synnerhet om man som jag faktiskt av naturen är mycket mera glad än sur och positiv i stället för negativ. Sura listan hittade jag hos Daniela, som i sin tur hittat den hos Jennifer.

Obehagligaste jag vet: knarret av styrox (frigolit) *ryyyyys* Dessutom blir styroxsmulorna statiskt elektriska och fastnar i fingrarna *ryyyys2*

Absolut inte min killtyp: kostymnissar. Förlåt mig mina fördomar, jag vet att jag är en usel människa.

Äckligaste mat jag vet: det blev svårare. Jag gillar ju mat. Men jag tycker inte om massor med vispgrädde eller tjocka lager smör i några som helst sammanhang. Eller jelly.

Blir arg på: vänsterfilskörare. När man ska köra in till Vasa norrifrån och vissa idioter ligger och trycker i vänster fil genom hela stan fastän de inte ska svänga. Förare som kör om mig fastän jag kör högsta tillåtna hastighet. Folk som parkerar som krattor så att de tar upp två halva (eller åtminstone drygt en) parkeringsfickor. Trögt fungerande teknik, som datorer och sånt. Att jag bara trycker på fel bokstav hela tiden om jag ska skriva på en telefon eller iPad. Att man inte får ha vilka lösenord man vill på vilka sidor man vill. Sånt får mig att regrediera och skriva lösenord modell Röve_diin1962!

Sämsta bok jag läst: Gone girl av Gillian Flynn. Hur kan man bara skriva sån smörja… och hur kan folk gilla den… och hur kan den ha blivit filmatiserad???

9780753827666
bilden är googlad och stulen

Något som får mig att byta radiokanal: när maken har lyssnat på radio X3M (förlåt, förlåt, men jag är för gammal, jag vet att jag inte hör till målgruppen men det gör han inte heller). Det är så mycket struntprat i den kanalen. Och sport, fyf*n. Tacka vet jag Loop “enemmän musiikkia, vähemmän puhetta” 🙂

Sist jag ville ta till knytnävarna: öööh… det måste vara länge sen. Jo, det var väl i samband med en incident på jobbet för 3-4 år sedan. Men jag slogs inte. Jag svor bara. Vilket är extremt ovanligt. Trots att jag nyss skrev f*n, så brukar jag inte svära.

Fulaste plagg jag vet: psykedeliska boho-tunikor med A-linjesnitt. Ok, andra får ha såna, men never in my life att jag tänker skaffa nån sån.

Kuk-Hippie-Boho-Etniczne-Sukienka-2017-Lato-Plaża-Tunika-font-b-Floral-b-font-font-b
också knyckt bild

Äckligaste drycken: risproteinpulverdryck. Campari. Gammeldansk.

IMG_0111
tillåt mig spy. Hur ska jag lyckas få slut på den här… 

Det skriker jag när jag blir arg: öööh… “NU SLUTAR NI!!!!!”  åt bråkiga barn för sisådär 10 år sedan. De bråkar inte längre (nu är mina barn 30, 28, 22 och 20 år, så den tiden är förbi). Möjligen kan jag skrika det åt bråkiga hundar nuförtiden.

Jo, det var roligt att skriva den här listan 🙂

 

 

 

återvänder

Här har det visst varit stillsamt ett tag. Maj och början av juni råkade bli allmänt jobbiga för mig, och då kändes det naturligt att minska på det som jag kan minska på utan att det får negativa konsekvenser.

Nu har jag varit ledig från ÅA i två veckor, och från gymmet fr.o.m. 1.7. Krafterna börjar återvända. Återhämtning behövs, både dagligen, varje vecka och (åtminstone för mig) i längre perioder ibland. Jag hade inte för mycket att göra i maj och juni, men det blev för splittrat så jag hann inte återhämta mig tillräckligt mellan varven. Plus att diverse motgångar tog på orken och humöret.

Det är så oerhört skönt att vara helt ledig nu. Att få ta dagen som den kommer, och bokstavligen göra så litet som möjligt. Bara hunden och jag och naturen.

IMG_3288
Förväntansfulla
IMG_3301
Oops, jag glömde ta med mig en kam
IMG_3302
Oorganiserat frukostkaos. Ni missade min smoothie, som smakade bättre än den såg ut…

I dag har jag en inte-så-rolig uppgift att ta itu med. Små svarta myror har börjat invadera köksbänken. Små svarta myror får för all del finnas, men inte inne i mitt hus, då råkar de illa ut…

återbruk

Jag läste nyss om en svensk återbruksgalleria, där använda möbler m.m. piffas upp och säljs vidare. Lite som “pimp my loppis”, kanske?

Själv är jag också lite återbrukande av mig. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av vare sig inredning eller kläder, återbrukar – eller rättare sagt brukar – jag både möbler, eventuella inredningsprylar och kläder tills de är uppnötta. Men ibland vill man ju ha nåt nytt.

Och när det gäller frisyr och naglar är jag rätt omväxlande av mig. Det är kanske de svagheter jag har, när det gäller fåfänga eller vad man nu ska kalla det. Fåfänga alternativt “alltid retar det nån”. Väcker nån sorts uppmärksamhet. Annars heter det ju så dystert att kvinnor över 30 är osynliga. Det ska vi väl inte gå med på? Försåvitt vi inte vill vara osynliga, förstås. Jag har inget emot att synas och höras, även om jag också kan dämpa mig när det behövs.

IMG_2874.jpg

I går var det dags för frissabesök igen, då jag ville vara fin i håret när jag skulle på doktorsdisputation och fin middag.

IMG_3015.jpg

Faux, kallas det här visst. Och oj, vad jag fick många positiva kommentarer. Och som vanligt också kommentarer i stil med “jag skulle också gärna ha en sån där frisyr, men jag vågar inte”. Ofta brukar jag fråga vad de är rädda för, vad skulle kunna hända? Att jag får sparken? Nånej. Att min man lämnar mig? Nånej. (Och om han skulle lämna mig för att jag har en viss frisyr, skulle han inte var mycket att ha.) Att folk ska komma med spydiga kommentarer? – och, vem bryr sig, då kan man alltid svara det där “alltid retar det nån” alternativt skratta och säga “papp diin” eller något lika… moget.

IMG_3024.jpg

Kvällsklädseln blev en riktig återvinningssådan. Klänningen har jag ärvt av dottern – 0 €. Örhängen, halsband, armband och väska (som inte syns på bilden) blev dagens loppisfynd. 3,50 för örhängena, 1,50 för halsbandet, 1 € för armbandet och 1 € för väskan. Strumpbyxorna var faktiskt nya, och skorna köpte jag i november (nya). Klockan är en present, eller rättare sagt, jag köpte den för presentpengar som jag fick när jag själv disputerade för snart sju år sedan.

IMG_3021.jpg

Det var en trevlig fest med trerätters middag (hur stavas det, nu blir jag osäker på om det ska skrivas ihop och i så fall vad som ska skrivas ihop?). IMG_3026.jpg

Den här förrätten hade jag gärna ätit dubbelt mera av. Och mina bordsgrannar sa att de blev så mätta redan av den… 😀

IMG_3027.jpg

Varmrätten. (Men varför mos med fin mat, oavsett om man kallar det mos eller potatispuré tycker jag att det är så vardags, och lite barnmatsvarning… hursomhelst var det gott. Och köttbiten var rejäl.)

IMG_3033.jpg

Efterrätten. Jag älskar crème brûlée (stavas det så?).

Det var en trevlig fest, med mycket norska (disputanden är från Norge) och många skratt. Trevlig omväxling med folk som heter Vigdis och Venke och Sissel och Synnøve och liknande. Hoppas jag får fara som utbyteslärare i en vecka till Norge nästa läsår…

läsvärd bok

Jo, visst gillar jag vissa finlandssvenska böcker som jag läst. Och alltid ger de något. Men, ofta är de lite för dystra i min smak.

IMG_2981

Den här boken, Dånet i ett ensamt öra av Birgitta Boucht, är allt annat än dyster. Trots att den handlar om en döende kvinna. Trots att jag visst har påstått att det borde vara förbjudet att skriva böcker som slutar med att huvudpersonen dör. (Och nej, det gör inget att jag avslöjade den saken. Läsaren vet att det kommer att gå så.)

Dånet i ett ensamt öra är en saga för vuxna”, står det på baksidan. Och det är det. En fantastisk saga. Det är svårt att beskriva varför jag tycker att den är fantastisk. Kanske det har något med berättelsens – eller rättare sagt berättelsernas – surrealism? En surrealism som samtidigt tar fasta på så mycket av det sant mänskliga.

Det gäller att kunna vänta. Det handlar bara om detta. Att kunna vänta sig genom år av händelser och händelselöshet, vänta sig genom de uteblivna meddelandena eller de falska spåren, vänta sig genom ensamhet, utveckling, uppfostran, vänta sig bort från kraven på sammanhang och rationalitet, våga vänta sig genom virvelstormar och ökensand, vänta på insikt, vänta på vägledning, vänta på vänner, vänskap, kärlek, vänta också sedan allt detta infunnit sig, vänta sig fram till elden och tvånget, till tomrummet och tystnaden. Att vänta sig igenom, bort, fram till, utöver.

Ah, vad jag gillar det här språket och sättet att hantera orden. Jag ska börja läsa mera finlandssvenska böcker. I alla fall då och då 🙂

solnedgång

Ojdå, jag höll på att missa dagens fotoutmaningstema – solnedgång – eftersom jag kollade förteckningen så sent. Det blev snarare en efter-solnedgångsbild. Rätt trevligt med en sån också. Lite sned horisont, men int tar vi he så hårt. En liten skymt av hunden i sin reflexväst, snötäckta åkrar, några moln och hus med välkomnande ljus i fönstren. Byn i mitt hjärta.

IMG_0077.jpg

från håll

Dagens fotoutmaning är inte så lätt. “Från håll”, det tolkar jag som att man ska zooma något som befinner sig rätt långt bort. Till exempel. Och det brukar inte funka så bra med en mobilkamera. Inte för att det funkade bra med min Olympus heller.

Delvis kan det vara kameran som är problemet, delvis jag. Jag är så darrhänt. Det syntes idag när jag försökte fotografera från håll, bilden i telefonen vibrerade hela tiden. – Äh, tänkte jag och tryckte av ändå.

IMG_0073.jpgÖsterbottniska åkrar med lador. Undrar hur länge sådana kommer att finnas kvar? ❤

från en hög (syn)vinkel

I det här fallet från ett fönster. Eller en dörr. Kallas det kanske “franskt fönster”, när det liksom är en balkongdörr, fast utan balkong? En dörr som man kan öppna och släppa in massor av frisk luft igenom. En dörr, där man kan stå och luta sig över ett räcke och låtsas att man står på en balkong.

IMG_0068.jpg

Det franska fönstret finns i mitt rum vid Solvalla idrottsinstitut. Hit kom jag i går kväll, när det var mörkt. Jag hade bokat rum, och valde att ta taxi från Esbo station i stället för att vänta nästan en timme på bussen. Det funkade utmärkt. Tack och lov för det finländska taxiväsendet! En varm bil tar en problemfritt dit man ska, taxametern visar vad det kostar, och man får automatiskt ett kvitto. Taxin tog mig till receptionen, som visade sig vara obemannad för ögonblicket. Jag stod och tittade på ett telefonnummer som man ombads ringa (ingen sån där pling-klocka här, inte), när jag plötsligt fick syn på ett kuvert med mitt namn på. Ser man på, där fanns min rumsnyckel, och en kartskiss över området med rätt hus inringat.

Sen var det en annan sak att den där kartskissen inte är särskilt detaljerad. Jag gick fel tre gånger innan jag hittade rätt. Men, hittade rätt, det gjorde jag, och kände mig belåten då nyckeln passade till dörren som finns där nedanför mitt fönster. Man kom in i ett ljust trapphus, glasväggarna skymtar till höger på fotot. På väggen fanns en skiss över byggnaden. Jag hann bara börja studera skissen, så kom en vänlig man och undrade vart jag ska. Jag tittade på nyckeln, och han sa att jag skulle gå uppför trappan och sen till höger. Där var rummet, första till höger.

Och nu har jag sovit. Jag hoppade faktiskt över frukosten. Den ingår inte i priset, och jag vet inte var den serverades… men det står Matsal på två ställen på “kartan” så jag antar att det skulle ha varit på något av dessa. Nu är det dags för lunch, och jag tror att jag vet vilken matsal som gäller…

Studierna börjar kl. 12, och sen håller vi igång hela helgen….