återbruk

Jag läste nyss om en svensk återbruksgalleria, där använda möbler m.m. piffas upp och säljs vidare. Lite som “pimp my loppis”, kanske?

Själv är jag också lite återbrukande av mig. Eftersom jag inte är särskilt intresserad av vare sig inredning eller kläder, återbrukar – eller rättare sagt brukar – jag både möbler, eventuella inredningsprylar och kläder tills de är uppnötta. Men ibland vill man ju ha nåt nytt.

Och när det gäller frisyr och naglar är jag rätt omväxlande av mig. Det är kanske de svagheter jag har, när det gäller fåfänga eller vad man nu ska kalla det. Fåfänga alternativt “alltid retar det nån”. Väcker nån sorts uppmärksamhet. Annars heter det ju så dystert att kvinnor över 30 är osynliga. Det ska vi väl inte gå med på? Försåvitt vi inte vill vara osynliga, förstås. Jag har inget emot att synas och höras, även om jag också kan dämpa mig när det behövs.

IMG_2874.jpg

I går var det dags för frissabesök igen, då jag ville vara fin i håret när jag skulle på doktorsdisputation och fin middag.

IMG_3015.jpg

Faux, kallas det här visst. Och oj, vad jag fick många positiva kommentarer. Och som vanligt också kommentarer i stil med “jag skulle också gärna ha en sån där frisyr, men jag vågar inte”. Ofta brukar jag fråga vad de är rädda för, vad skulle kunna hända? Att jag får sparken? Nånej. Att min man lämnar mig? Nånej. (Och om han skulle lämna mig för att jag har en viss frisyr, skulle han inte var mycket att ha.) Att folk ska komma med spydiga kommentarer? – och, vem bryr sig, då kan man alltid svara det där “alltid retar det nån” alternativt skratta och säga “papp diin” eller något lika… moget.

IMG_3024.jpg

Kvällsklädseln blev en riktig återvinningssådan. Klänningen har jag ärvt av dottern – 0 €. Örhängen, halsband, armband och väska (som inte syns på bilden) blev dagens loppisfynd. 3,50 för örhängena, 1,50 för halsbandet, 1 € för armbandet och 1 € för väskan. Strumpbyxorna var faktiskt nya, och skorna köpte jag i november (nya). Klockan är en present, eller rättare sagt, jag köpte den för presentpengar som jag fick när jag själv disputerade för snart sju år sedan.

IMG_3021.jpg

Det var en trevlig fest med trerätters middag (hur stavas det, nu blir jag osäker på om det ska skrivas ihop och i så fall vad som ska skrivas ihop?). IMG_3026.jpg

Den här förrätten hade jag gärna ätit dubbelt mera av. Och mina bordsgrannar sa att de blev så mätta redan av den… 😀

IMG_3027.jpg

Varmrätten. (Men varför mos med fin mat, oavsett om man kallar det mos eller potatispuré tycker jag att det är så vardags, och lite barnmatsvarning… hursomhelst var det gott. Och köttbiten var rejäl.)

IMG_3033.jpg

Efterrätten. Jag älskar crème brûlée (stavas det så?).

Det var en trevlig fest, med mycket norska (disputanden är från Norge) och många skratt. Trevlig omväxling med folk som heter Vigdis och Venke och Sissel och Synnøve och liknande. Hoppas jag får fara som utbyteslärare i en vecka till Norge nästa läsår…

läsvärd bok

Jo, visst gillar jag vissa finlandssvenska böcker som jag läst. Och alltid ger de något. Men, ofta är de lite för dystra i min smak.

IMG_2981

Den här boken, Dånet i ett ensamt öra av Birgitta Boucht, är allt annat än dyster. Trots att den handlar om en döende kvinna. Trots att jag visst har påstått att det borde vara förbjudet att skriva böcker som slutar med att huvudpersonen dör. (Och nej, det gör inget att jag avslöjade den saken. Läsaren vet att det kommer att gå så.)

Dånet i ett ensamt öra är en saga för vuxna”, står det på baksidan. Och det är det. En fantastisk saga. Det är svårt att beskriva varför jag tycker att den är fantastisk. Kanske det har något med berättelsens – eller rättare sagt berättelsernas – surrealism? En surrealism som samtidigt tar fasta på så mycket av det sant mänskliga.

Det gäller att kunna vänta. Det handlar bara om detta. Att kunna vänta sig genom år av händelser och händelselöshet, vänta sig genom de uteblivna meddelandena eller de falska spåren, vänta sig genom ensamhet, utveckling, uppfostran, vänta sig bort från kraven på sammanhang och rationalitet, våga vänta sig genom virvelstormar och ökensand, vänta på insikt, vänta på vägledning, vänta på vänner, vänskap, kärlek, vänta också sedan allt detta infunnit sig, vänta sig fram till elden och tvånget, till tomrummet och tystnaden. Att vänta sig igenom, bort, fram till, utöver.

Ah, vad jag gillar det här språket och sättet att hantera orden. Jag ska börja läsa mera finlandssvenska böcker. I alla fall då och då 🙂

solnedgång

Ojdå, jag höll på att missa dagens fotoutmaningstema – solnedgång – eftersom jag kollade förteckningen så sent. Det blev snarare en efter-solnedgångsbild. Rätt trevligt med en sån också. Lite sned horisont, men int tar vi he så hårt. En liten skymt av hunden i sin reflexväst, snötäckta åkrar, några moln och hus med välkomnande ljus i fönstren. Byn i mitt hjärta.

IMG_0077.jpg

från håll

Dagens fotoutmaning är inte så lätt. “Från håll”, det tolkar jag som att man ska zooma något som befinner sig rätt långt bort. Till exempel. Och det brukar inte funka så bra med en mobilkamera. Inte för att det funkade bra med min Olympus heller.

Delvis kan det vara kameran som är problemet, delvis jag. Jag är så darrhänt. Det syntes idag när jag försökte fotografera från håll, bilden i telefonen vibrerade hela tiden. – Äh, tänkte jag och tryckte av ändå.

IMG_0073.jpgÖsterbottniska åkrar med lador. Undrar hur länge sådana kommer att finnas kvar? ❤

från en hög (syn)vinkel

I det här fallet från ett fönster. Eller en dörr. Kallas det kanske “franskt fönster”, när det liksom är en balkongdörr, fast utan balkong? En dörr som man kan öppna och släppa in massor av frisk luft igenom. En dörr, där man kan stå och luta sig över ett räcke och låtsas att man står på en balkong.

IMG_0068.jpg

Det franska fönstret finns i mitt rum vid Solvalla idrottsinstitut. Hit kom jag i går kväll, när det var mörkt. Jag hade bokat rum, och valde att ta taxi från Esbo station i stället för att vänta nästan en timme på bussen. Det funkade utmärkt. Tack och lov för det finländska taxiväsendet! En varm bil tar en problemfritt dit man ska, taxametern visar vad det kostar, och man får automatiskt ett kvitto. Taxin tog mig till receptionen, som visade sig vara obemannad för ögonblicket. Jag stod och tittade på ett telefonnummer som man ombads ringa (ingen sån där pling-klocka här, inte), när jag plötsligt fick syn på ett kuvert med mitt namn på. Ser man på, där fanns min rumsnyckel, och en kartskiss över området med rätt hus inringat.

Sen var det en annan sak att den där kartskissen inte är särskilt detaljerad. Jag gick fel tre gånger innan jag hittade rätt. Men, hittade rätt, det gjorde jag, och kände mig belåten då nyckeln passade till dörren som finns där nedanför mitt fönster. Man kom in i ett ljust trapphus, glasväggarna skymtar till höger på fotot. På väggen fanns en skiss över byggnaden. Jag hann bara börja studera skissen, så kom en vänlig man och undrade vart jag ska. Jag tittade på nyckeln, och han sa att jag skulle gå uppför trappan och sen till höger. Där var rummet, första till höger.

Och nu har jag sovit. Jag hoppade faktiskt över frukosten. Den ingår inte i priset, och jag vet inte var den serverades… men det står Matsal på två ställen på “kartan” så jag antar att det skulle ha varit på något av dessa. Nu är det dags för lunch, och jag tror att jag vet vilken matsal som gäller…

Studierna börjar kl. 12, och sen håller vi igång hela helgen….

nytt år, nya möjligheter

Fast nya möjligheter har man väl alltid, bara man ser dem. Men, jag gillar ju måndagar, eftersom de känns fulla av oanade möjligheter och ger en känsla av nyfiken förväntan, och visst är det på samma sätt med ett nytt år. Vad kommer att hända under det nya året?

För övrigt ger jag inte mycket för mina bloggläsares fjärrskådargåvor 😀 jag har fortfarande inte hittat det där förbaskade kvittot på pulsklockan. Vilket påminner mig om att jag ska försöka än en gång med att ladda den och se om den besinnat sig nu då den fått vila i frid i ett par veckor. Den har TVÅ ÅRS garanti, läste jag på förpackningen, som jag har i behåll… och det var i början av februari som jag köpte den, enligt bloggen.

Det jag absolut ser mest fram emot under 2017 är Personal Trainer-utbildningen, som börjar den 20.1. Mindre än två veckor kvar! Det ska bli spännande att se vad jag ska få lära mig, vilka mina medstuderande är, hur det kommer att kännas att vara studerande samtidigt som jag jobbar som lärare… Visst, det sistnämnda gjorde jag ju också när jag gick rektorsutbildningen, så det blir inte helt nytt. Men den utbildningen försiggick i Academill, där jag också jobbar, så det blir ändå helt annorlunda att vara studerande vid Norrvalla. Och Solvalla, vissa moment i utbildningen är gemensamma för Norrvalla och Solvalla. Om jag har räknat rätt är det tre gånger jag ska dit, och dit har jag aldrig varit, så det blir också en ny upplevelse.

Marion frågade vad FISAF står för, jag ska ju bli FISAF Personal Trainer, och pinsamt nog kunde jag inte svara, fastän jag nog läst det i något skede. Ännu pinsammare nog har jag redan lyckats glömma det, så jag får kolla en gång till: Federation of International Sports, Aerobics and Fitness. (Det var “federation” jag hade glömt nu.)

Efter den första delen av utbildningen kan man kalla sig Fitness Assistant, och har “kapacitet att fungera i gymvärlden med att instruera ”vanliga” ”friska” människor”. På många sätt har jag ju den kapaciteten redan, men jag är rätt okunnig när det gäller att använda gymmaskiner, så jag ser fram emot att få lära mig mera om det. Planera program där man använder sig enbart av kroppsvikt och eventuella tillbehör som hantlar, gummiband osv. kan jag redan, men det går givetvis alltid att lära sig mera och att få nya tips och mera kunskap också om sånt!

Nå, det är ju inte 20.1 än, så visst ska jag hinna vara med om trevliga saker före det också. I morgon har jag spinning och bodypump som vanligt, och så kör den ena av mina måndagszumbagrupper igång efter jullovet. Den andra gruppen får lov att vänta en vecka till pga. utrymmesproblem.

Tisdag blir det vanligt ÅA-jobb, med full rulle eftersom jag dessvärre får börja med att ta igen det jag missade under julveckan, då jag var sjuk. Onsdag morgon kör jag igång med tidig morgonspinning, jag har bytt det där med varannan fredagsmorgon till varannan onsdagsmorgon pga. att PT-utbildningens närstudier är förlagda till fre-sö. Sen blir det ännu en vanlig arbetsdag vid ÅA, utan kontaktundervisning ännu, det tar ett par veckor tills jag har nåt sånt. Ingen spanska på kvällen, vi börjar först följande vecka. Men det skulle vara dags att göra missade läxor så småningom… 🙂

Torsdag ska jag på Fustra-träning och hoppas att jag inte har styvnat till alltför mycket under ledigheten. På kvällen inleder jag min Arbiszumba i Sundom. Fredag är ledig dag. På lördag ska jag delta i lanseringen av Bodypump-program nr 100 vid Sports gym, och på söndag är jag ledig.

Härligt med omväxlande veckor, och viktigt med lediga dagar! Välkommen, 2017!

kära fjärrskådare

…var 17 har jag lagt kvittot på min pulsklocka? Jag tycker att jag har letat på alla upptänkliga och oupptänkliga ställen…

Seså, skärp till era mediala gåvor nu och hjälp mig att tänka 😉 Så här ser klockan ut, och den är inhandlad i februari 2016. VAR la jag kvittot?

IMG_1806