lycka x 50

Lycka är ett svårfångat begrepp. För mig betyder lycka kanske mest en livsinställning. En känsla av frid, harmoni och balans i tillvaron. Inte ett ögonblick av himlastormande känslor, även om det också är en form av lycka.

Lycka för mig är bl.a. …

1. att få sova så mycket jag vill, tills jag känner mig utvilad
2. att få äta god och näringsrik mat
3. att få vidga mina vyer genom att läsa
4. att få sticka och känna att mina alster kan komma att värma någon
5. att ha en hund
6. att ha katter
7. att ha barn
8. att ha en make
9. att ha vänner
10. att ha en stor “extended family”
11. att få titta på alla gröna nyanser i naturen
12. att känna den friska vinden svalka mina kinder
13. att känna solen värma min kropp
14. att känna glädjen av att få röra på sig
15. att höra vågorna klucka mot stranden
16. att ha råd att köpa jordgubbar att frysa in
17. att sen kunna ta upp jordgubbarna ur frysen och lägga dem på gröten
18. att veta att det är så förskräckligt lite som man måste, man måste egentligen bara dö (nån gång)
19. att veta att allt annat man gör är resultat av val som man gör eller har gjort och som man också kan ändra på
20. att veta att inte allt elände i världen ligger på just mina axlar
21. att veta att ingen kan göra allt, men alla kan göra något
22. att veta att det där något räcker till, fastän många andra gör så mycket mer
23. att det finns ekologiska äpplen som jag kan äta utan att bli allergisk
24. att det har regnat så att jag har bastu- och diskvatten i tunnorna
25. att jag har en bastu och kan bada varje dag om jag vill
26. att jag har ved
27. att jag har goda föräldrar
28. att jag har halvtidspension så att jag inte behöver bekymra mig för ekonomin
29. att jag kan fylla min “andra halvtid” med att göra sådant som jag tycker om och är bra på
30. att jag vågade starta ett företag
31. att jag, om jag vill, kan säga upp mig från mitt ordinarie jobb
32. att jag vågar säga nej
33. att jag vågar tacka ja
34. att jag har möjlighet att vistas naturens relativa tystnad
35. att jag behöver så lite och har det och mer därtill
36. att jag kan läsa och skriva
37. att jag aldrig behövt gå hungrig
38. att jag alltid haft tak över huvudet
39. att jag aldrig blivit misshandlad
40. att jag inte har några livshotande sjukdomar
41. att jag har ledigt och kan vila och samla krafter
42. att jag har många trevliga saker att se fram emot när ledigheten tar slut
43. att jag har redskap för att kunna hantera tillvaron så att jag orkar med det jag har föresatt mig, eller kan backa om jag märker att jag inte orkar
44. att jag har möjlighet att vara ensam nästan så ofta jag vill
45. att ingen annan människa utgör min hela lycka
46. att jag har en gudstro
47. att jag inte grubblar över omöjliga saker så som meningen med livet
48. att jag har namnsdag i dag (Margareta är mitt andra namn), och att det namnet går vidare från släktled till släktled, det ger en känsla av samhörighet och kontinuitet
49. att jag har “hundbarnbarn” och ska få sköta om ett av dem nästa vecka ❤
50. att livet kan vara eller bli en fin helhet trots sorger och svårigheter.

Listan kunde göras ännu längre, det här är bara 50 saker som spontant poppade upp vartefter jag skrev ner dem.

inget arv

…har jag skrivit i mitt “att blogga om”-häfte. Undrar vad jag menade med det?

Jag antar att jag tänkte något i stil med att det är bäst att sätta sprätt på de få pengar man har, så att barnen inte behöver gräla om dem senare. Det kan låta cyniskt, men… jag tänker att det är bra om man kan a) ge bort ett och annat medan man lever (om nån vill ha det man vill ge) och b) att man unnar sig ett och annat om man har möjlighet, i stället för att bara spara till något “sen” som kanske aldrig kommer.

Lyckligtvis har jag ingen erfarenhet av arvstvister, och jag hoppas innerligt och tror också att jag kommer att få slippa sådana. Mina båda föräldrar lever i högönsklig välmåga, och min syster och jag har redan allt vi behöver och brukar inte gräla. I alla fall inte sen vi blev vuxna. När hon var liten blev jag ibland irriterad på henne, och när hon var i tonåren blev hon ibland irriterad på mig, men hon är min bästa vän och något av det käraste jag har, så jag kan inte föreställa mig att vi skulle bli oense om något så världsligt som våra föräldrars små tillgångar.

Ofta är det ändå så att det är vuxna, närapå gamla människor som ärver. Vuxna som redan har vad de behöver. Mat och tak över huvudet. Jobb, eller rentav pension. Varför skulle man då vilja roffa åt sig på andras bekostnad?

En annan sak, som är knepigare, är alla saker som ska fördelas mellan dem som redan har allt. Om skåpen är fulla från förr, och man själv för grejor till loppis för att kunna andas är det knappast så att man behöver mer saker. Vackra saker, som den förra generationen satte så stort värde på, och som visst kan ha ett känslomässigt värde också för den som ärver. Vad ska bort, om något nytt kommer in? För inte är det ju vettigt att samla arvegods i nån låda i uthuset eller i källaren…

Inga lätta frågor. Hoppas mina föräldrar får leva många år till ❤ och att maken och jag hinner hjälpa alla våra barn med bostäder och sånt medan vi lever ❤

Vonnes adventskalender lucka 15 – hjälp miljön

“Lär dig något om hur du kan hjälpa vår miljö och vårt klimat”, uppmanar den alternativa julkalendern idag.

Hm. Jag kan redan en hel del sånt. Frågan är snarare om jag tillämpar det jag kan.

Ibland gör jag det. Men eftersom jag har bestämt att jag undviker allt som luktar stress, väljer jag ibland mindre miljövänliga alternativ.

Vad gör jag då för att hjälpa miljön?

• sopsorterar
• lämnar avlagda, hela och rena kläder till insamlingar eller loppis
• promenerar om sträckan dit jag ska är under 3 km (åtminstone om det inte ösregnar eller om jag inte har en massa att bära eller väldigt bråttom)
• tar trappan i stället för hissen, för det mesta
• låter bli att tappa vatten i onödan, jag stänger t.ex. alltid av duschen medan jag shamponerar och tvålar in mig
• tar tåget i stället för flyget när jag ska på arbetsresa (för det allra mesta)

För att eventuellt komma på något nytt jag kunde göra, utan att bli stressad, googlade jag på “hjälpa miljön”. Där hittade jag bl.a. en lista med 22 sätt att förbättra miljön, det är elevarbeten från Kvarnbergsskolan:

1. Torka tvätten utomhus under sommarhalvåret (i stället för att använda torktumlare). Check.
2. Använd tygpåsar i stället för plastpåsar när du handlar. Semicheck. Jag har som intention att använda tygpåsar och väskor, men glömsk som jag är, kommer jag inte alltid ihåg att förse mig med väskor när jag far iväg. Ofta har jag en tygkasse i handväskan, men den förslår inte långt för den som ofta handlar 4-5 plastkassar fulla med mat. Där skulle jag kunna göra bättring. Hur jag ska få till den bättringen vet jag bara inte.
3. Koka vatten i vattenkokare i stället för på spisen. Check. Även om jag tyckte att vattenkokare var något av världens onödigaste lyxpryl innan jag hade någon. Nu sklle det aldrig falla mig in att koka tevatten på spisen.
4. Släck lampor när du inte är i rummet. Ok… här finns utrymme för förbättring. Men då jag Inte Gillar Att Det Är MÖRKT!!!
5. Återvinn. Check.
6. Cykla eller gå. Check. Ibland. Inom rimliga gränser, alltså.
7. Duscha effektivt. Check.
8. Stäng av TV och dator när du inte använder dem. Check. TV använder jag inte, så för mig får den alltid vara stängd (och jag HATAR när folk har på TV i bakgrunden… men, “folk” måste ju få ha det som de vill hemma hos sig). Datorn stänger jag oftast av när jag inte använder den. Fast det beror på hur snart jag ska använda den igen. T.ex. min jobbdator tar minst 10 minuter på sig att starta upp och komma in på e-posten…
9. Lämna inte en kran droppande. Check. Åtminstone nästan-check. “lär dig byta packning”, skulle vara följande steg. Nu går det till så att jag ber nån annan byta packning om jag märker att en kran droppar.
10. Köp energisnåla prylar. Öh? (låt bli att köpa prylar, skulle jag säga, men grejen var visst den att när man ska köpa en ny ska man kolla energiförbrukningen på den nya. Suck. Mer att tänka på.)
11. Köp lokalproducerade varor. Ganska-check. Men jag vill ju gärna ha kaffe, bananer, choklad…
12. Kompostera. Nåja. Det gör vi väl. Lite iaf.
13. Drick kranvatten i stället för flaskvatten. Check. Om det finns att tillgå. Men inte går jag törstig bara för att jag glömt att ta vatten med mig. Och ibland vill jag t.ex. ha vichyvatten till maten för att det känns festligare med lite bubblor.
14. Köp ekologiska varor. Semicheck. Jag köper en del ekologiskt, inte allt.
15. Åk tåg i stället för att flyga. Check, om det gäller t.ex. Helsingfors. Men jag vill gärna resa ut i världen ibland, och då funkar det inte med tåg till t.ex. Gran Canaria…
16. Slösa inte med papper. Semicheck. Jag undviker att printa ut en massa dokument. Men jag vet inte hur jag skulle klara mig utan hushållspapper eller massor med toalettpapper.
17. Skräpa inte ner i naturen. Check. Jag skulle aldrig slänga t.ex. godispapper i naturen.
18. Köp miljövänliga transportmedel. Hm. Där är det nog priset som avgör mest…
19. Köp second hand-kläder. Semicheck. Jag köper kläder på loppis ibland. Och ärver av dottern. Över lag köper jag rätt lite kläder.
20. Odla egna grönsaker. Det gjorde jag förr. Nu hör det till sådant jag faktiskt prioriterar bort pga. bristande ork.
21. Använd miljövänliga diskmaskiner. Håhåjaja. Jag antar att vi beaktade den saken också när vi bytte diskmaskin senast… men visst är priset och effektiviteten mest avgörande.
22. Använd uppladdningsbara batterier. Semicheck. Det gör jag ibland.

Lärde jag mig något nytt? Egentligen inte. Det här visste jag redan.

Vad borde jag ändra på? Släcka lamporna…. *vill int*

Vonnes adventskalender lucka 14 – skriv en vänlig kommentar

Skriv en uppmuntrande/vänlig/kärleksfull kommentar på nätet, uppmanar den alternativa julkalendern idag. Också lätt för mig. Det gör jag ju varje dag, oavsett årstid 🙂 Eller åtminstone så gott som varje dag.

Uppmuntran, vänlighet och kärleksfullhet tenderar att smitta av sig. Minst lika mycket som negativitet.

Övervinn det onda med det goda och sluta fly ❤

Jag HAR försökt övervinna det onda med det goda mer eller mindre i hela mitt liv, men det är egentligen först nu som jag inte längre flyr. Däremot väljer jag mina strider. Det har du också rätt att göra!

Vonnes adventskalender lucka 7 – ge någon positiv feedback

Den alternativa julkalendern bjuder på en lätt lucka i dag. Lätt för mig, åtminstone. Jag råkade ha ÅA-jobbdag idag, och då finns det så gott som alltid möjligheter att ge positiv feedback, framför allt till sina studerande. Det har jag gjort idag också.

Svårare var det när jag var avdelningsskötare. Mina medarbetare var skickliga, kunniga och duktiga. Men jag var så sällan med dem när de jobbade med patienterna. Och jag vill ju att den feedback jag ger ska vara vettig.

På tal om positiv feedback, så har vi en väldigt trevlig julkalender på ett av mina jobb. Jag försökte se om jag skulle kunna infoga en instagrambild (inte min egen) här, men det gick inte. Kanske lika så bra, man kanske inte ska göra så.

Hursomhelst, det är en gran av tyg med 24 fickor. Alla som ville vara med fick skriva sitt namn på en lista. Sen skulle alla som finns på listan skriva något snällt om de andra, en lapp för var, och smyga ner i luckorna. Varje dag får alltså någon en lapp med positiv, anonym feedback. Och man blir glad! Den lilla gesten betyder så mycket. Hittills har jag fått två lappar. På den ena står det bl.a. att jag är kunnig och empatisk, och att det är trevligt att vara min arbetskamrat. På den andra står det att jag alltid är så “ihanan naisellinen”, underbart kvinnlig “kynsiä myöten”. Hur man nu översätter det, “ända ut i naglarna” i stället för ända ut i fingerspetsarna 🙂 Det var verkligen en överraskning. Så stod det också att jag alltid sköter mitt jobb så bra.

Det finns alltid något positivt och snällt att säga!

 

 

Vonnes adventskalender lucka 6 – låt någon gå före i kön

Det där med att låta någon gå före i kön blir inte aktuellt för mig idag. I vissa avseenden är jag förresten gammaldags. Ett sånt avseende är det här med utökade öppethållningstider. Tidigare hade det väl varit otänkbart att köa på självständighetsdagen, om man inte är bjuden till presidentbalen. Alla affärer, restauranger osv. var stängda. Nu får de ha öppet. Fler som måste jobba under “röda dagar”, snart blir det väl vardagsmat så att arbetsgivarna slutar betala helgersättning. *ogillar detta*

Hursomhelst, det händer att jag låter nån gå före i kön. Om jag t.ex. min vana trogen står med en överfull kundvagn i kassakön i matbutiken, och det kommer en annan kund med en liter mjölk och ett rågbröd i handen, så känns det rätt självklart att hen ska få gå före. Jag är ju dessutom långsam när det gäller att handla.

Och är man långsam, måste man få vara långsam. Jag blir lite  ledsen när jag läser om att folk är rysligt irriterade på kunder som inte står med plånboken i högsta hugg och som inte börjar packa sina kassar medan varorna flödar på bandet. Jag, och andra som är lite tröga, måste ha lika stor rätt som annat folk att handla mat till oss själva och våra närstående. Eftersom jag inte tycker om att handla, handlar jag sällan. Och det skulle inte falla mig in att börja handla oftare och mindre åt gången för att tillfredsställa kassastressarna. Och, eftersom jag handlar sällan och för det mesta åt fem personer, blir kärran full. Inte hinner jag börja packa varorna annat än i undantagsfall, jag har fullt sjå med att rada upp mer grejor på bandet.

Inte kan jag heller hålla i plånboken medan jag radar upp varor eller packar varor i kassar. Då skulle allt gå ännu långsammare, eftersom jag skulle bli så fumlig.

Alltså, när alla varorna har passerat kassaapparaten gräver jag i väskan efter plånboken (det tar också tid), för jag kan ju inte ha plånboken framme så att den syns för alla och envar. Man har ju läst om tanter som blir av med plånboken om de har den i kundvagnen. Det vill jag inte vara med om. Sen gräver jag efter bonus/plussakort, det kan ta en stund för att det lilla facket klämmer åt om kortet och mina fingrar halkar. När jag fått min bonus registrerad, upprepas halkproceduren med bankkortet. Ibland drabbas jag också av förvirring, så att jag tror att jag gjort mitt då jag lagt i bankkortet, och plockar varor i kassarna utan att tänka på att jag också ska knappa in koden och ta tillbaks mitt kort…

Jo, det händer sånt också nu när jag mår bra och inte är stressad. Ha tålamod med mig ❤ Jag släpper dig gärna förbi i kön om du har bråttom!

 

Vonnes adventskalender lucka 5 – plocka skräp

I dag utmanar den alternativa julkalendern oss att plocka upp och kasta något skräp du ser. Det gjorde jag faktiskt fastän jag inte hunnit kolla kalendern än. Jag gör så då och då, om jag ser att det ligger t.ex. ett godispapper på golvet i trapphuset på jobbet. I dag plockade jag upp en använd topz, som låg på golvet i gymmets omklädningsrum. Nån hade tappat den eller missat papperskorgen. Jag är också en sån typ som plockar upp och trycker ner använda pappershanddukar som missat papperskorgen på offentliga toaletter.

Egentligen är det märkligt att jag är så här hjälpsam och ordentlig i vissa fall, eftersom jag i mångt och mycket är en riktig slarvmaja. Men, åtminstone när det gäller mina egna arbetsplatser känner jag mig delaktig i helheten, och då tycker jag också att jag ska plocka upp skräp som ligger på fel ställe. Jag tänker liksom att det är allas ansvar att arbetsplatsen är trivsam och representativ, trots att det finns vissa som har som jobb att städa.

Ibland diskar jag också andras disk fastän principen är att var och en diskar efter sig. Och plockar ihop gamla tidningar och för till pappersinsamlingen. Vi talar fortfarande om jobbet. Kanske det också har att göra med att jag inledde min “karriär” som ÅA-anställd med att vara praktikant. Då var det min uppgift att fördela posten, kopiera papper, vädra klassrummet, torka tavlan, förbereda professorns föreläsningar, you name it.

Plockar du upp skräp som ligger här och där? Om inte, så tycker jag att du kan börja med det idag 🙂

Vonnes adventskalender lucka 1

Det går ju alltid att göra ett försök med ett inlägg om dagen fram till jul. Vissa år har jag lyckats med den föresatsen, andra inte, och ytterligare vissa år har jag inte ens försökt. Min idé i år är att följa upp Svenska kyrkans (i Umeå) alternativa julkalender, som jag blev väldigt förtjust i när jag såg länken till den på facebook. Det är så många andra som har fina pyssel- och receptkalendrar m.m. att jag ju gärna kan välja ett annat koncept.

Temat för första december är Öppna en dörr eller hjälp någon att bära något. 

Jag är inte säker på om jag kommer att få tillfälle att rent konkret göra någondera goda gärningen idag, men tanken är god. Öppnar en dörr gör jag visserligen i kväll, men det är något jag gör varenda torsdag, så det är inte unikt för 1.12. Jag har nämligen en zumbatimme i Sundom lärcenter på torsdag kvällar, och då är jag betrodd med en elektronisk nyckeltag och förtroendet att släppa in deltagarna.

Så ska jag till Ladies club & spa i egenskap av Fustra-kund. Kanske jag får tillfälle att hålla upp dörren åt någon annan som råkar vara på väg in till gymmet samtidigt? Det händer då och då. Där behövs ingen nyckel, eftersom det finns en reception som är öppen när gymmet är öppet.

Möjligen kan jag få tillfälle att hjälpa någon att bära något i samband med det, men hittills har det enda jag har burit i det sammanhanget varit dagens post, då jag råkade möta gymmets ägare när hon var på väg ut och kollade postlådan, så jag tog in posten så slapp hon vända tillbaka med den. Annars är det snarare jag som brukar få erbjudande om bärhjälp, då jag är i Sundom och släpar på min handväska (den är alltid med), min ryggsäck med träningsskor, vattenflaska och svetthandduk samt på min stora Boom blaster-musikspelare, det finns nämligen ingen musikanläggning i gymnastiksalen.

Egentligen tänker jag att det där med att öppna dörrar (bokstavligt talat, att bildligt talat öppna dörrar blir en diskussion för sig) och hjälpa någon att bära är vanlig, medmänsklig hyfs som vi borde ägna oss åt när tillfälle ges, oavsett datum. Men det är säkert bra att påminna sig själv om den saken ibland. Och visst blir man glad om någon är artig och erbjuder sin hjälp, oavsett om det behövs eller inte. Till och med när hjälpen i fråga får en att känna sig lite gammal… som när jag var på jobbet och glatt sa “hej!” till en manlig kollega i 30-årsåldern och han svarade “God dag!” och höll upp dörren för mig 😀

För det mesta släpar jag på en massa grejor, oavsett vart jag ska. “Ska du ut å reis, tå du har såde grömt ti tavara?” frågade en granne en gång. – Nejdå… 

grrrr

I går skrev jag ett ganska långt inlägg i min andra, nya blogg på http://wonneswellness.fi. Till sist skulle jag bifoga en bild, och då hakade allting upp sig. Det funkade inte att klicka på någonting alls, och till sist hade jag inte ens något utkast kvar. Jag surnade till, var ganska trött och orkade inte försöka skriva om allt. Samma sak har hänt också i den här bloggen.

Såna gånger undrar jag om det beror på a) wordpress b) internetförbindelsen c) datorn eller d) är det bara jag…

Och om man skriver inlägget i t.ex. word och klistrar in det i wordpress, så följer en massa smyginställningar med som man (läs: jag) inte lyckas reda upp, så att t.ex. radavståndet blir ENORMT fastän det ser helt ok ut i originaltexten.

Det var den här bilden jag skulle sätta in i min andra blogg, nu sätter jag in den här i testsyfte. Då försökte jag med att infoga bild, nu använde jag dra-och-släpp-funktionen.

Har du råkat ut för liknande problem? Vad gör du för att undvika att hela inlägget far till väders?

helvetet eller himlen?

Utan att gå in på teologiska spetsfundigheter, har jag en liten fundering om himmel och helvete som metaforer för mänsklig samlevnad. Jag minns inte vem som har myntat uttrycket, eller i vilka sammanhang jag läst det, men det sägs att

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.

Och utan att förminska betydelsen av män, eller av att hjälpa varandra över köns- och genusgränser, så tror jag på betydelsen av ett systerskap och en oss-kvinnor-emellan-samhörighet i många sammanhang. Inte minst när det gäller nätverkande och företagsamhet. Därför skulle jag vilja omformulera citatet till

Det finns en särskild plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra.

Och det gör vi. Jag skulle önska att folk (inte minst kvinnor själva) skulle sluta tjafsa om att det är mera skvaller och elakheter och konkurrens osv. på kvinnodominerade arbetsplatser. Inte för att jag nånsin arbetat på en mansdominerad arbetsplats, alla anställningar jag har haft har varit inom kvinnodominerade branscher. Och nä, det har inte varit överdrivet mycket skvaller och elakheter osv. Klart att sådant finns. Och oundvikligen blir det konkurrens, när det t.ex. finns fler sökande till ett jobb. Som nyutexaminerad kan man känna något av en chock när man inser att ens kära kurskamrater plötsligt har förvandlats till konkurrenter. Men sånt hör till livet. Det är smällar man får ta.

Vi har ändå så mycket mer att vinna än att förlora på att komplettera varandra i stället för att konkurrera. Till och med när det gäller bloggande 😉 och personligen vägrar jag prestera eller konkurrera när det gäller bloggandet. Jag skriver, alltså är jag. Varken mer eller mindre.

Fotot är knyckt från Vasabladets bilder från fjolårets bloggala, och har inte så förskräckligt mycket med innehållet i inlägget att göra. Annat än att jag enbart upplevde värme och glädje den här kvällen, inte konkurrens. Tack för sällskapet, Linda, Linda och Sabina ❤