en orange kväll

Egentligen är jag inte särskilt förtjust i orange. Ändå tycks jag ha lyckats plocka ihop det ena och det andra i den färgen nu. Häromdagen hittade jag ett litet orange doftljus, som jag fick i julklapp av en arbetskamrat till julen 2013. Jag tycks ha lagt både det ljuset och ett grenljus, som jag fick av en annan arbetskamrat, i ett skåp och sen glömt bort att de fanns där. Trevligt med såna överraskningar. Jag tände det oranga ljuset i går (om det heter orangea så tycker jag att det ser urfånigt ut, så jag stavar ordet fel) och såg att jag råkat börja sticka ett par sockor i orange också. För något år sen, när mitt sockstickande tog fart, började jag med att sticka orange yogasockor (helt vanliga sockor) till dottern och till mig själv. Yogastudion har ett orange draperi, och på något sätt kändes det så harmoniskt och mysigt med orange då, fastän det annars inte är min färg. Jag har inget emot orange i sig eller på andra människor, men jag har fått för mig att jag inte klär i orange eller i gult, och att det är därför jag inte heller fastnar för plagg i de färgerna.

Idag skulle jag köpa frukt. Utan att reflektera över färgen råkade jag köpa apelsiner. Så nu sitter jag och myser och har en riktigt orange hemmakväll för mig själv, aahh…

017d4b1eb5e98cc89c66a9376164177d68e1269c4b

Advertisements

gardiner

I dag fortsätter städandet. Hittills har jag hunnit med hallen och, ska vi säga, hälften eller i alla fall en del av vardagsrummet. Jag har slängt ut julgranen, plockat bort de fyra tomtarna och fem änglarna som var det enda “extra” som var framme, tagit ner julgardinerna och en… ljushållare, eller vad man nu ska kalla det, som jag hade hängt i fönstret på terrassdörren. Fönstren är torkade och golvet dammsuget, men jag har inte dammsugit möblerna än, inte heller tvättat golvet eller satt upp vardagsgardiner.

Eftersom jag inte är så inredningsintresserad och inte heller har så gott minne för detaljer, är det ofta rätt spännande att inventera och se vad vi har. – Jaså, sydde jag så här många rosa gardinkappor i fjol, t.ex.

Kaffepausen slut, dags att fortsätta! 01afc34894c8fcb830be316e6bea590a433d38ae81

städdagar

I dag har jag inlett efter jul-städningen, i hopp om att bli klar under veckoslutet om jag tar det lugnt och städar fyra utrymmen per dag. Det är ju inte så att vi har julgardiner och -pynt i t.ex. badrummet eller i bastun, men de behöver städas sådär annars bara 🙂 Om Familjen hjälper till kan det ju gå fortare, men om det ankommer på mig räcker fyra utrymmen per dag gott och väl till. Hittills har jag städat “källarwessan”, dotterns rum och påbörjat städningen i “faffas wessa”. Medan alla barnen bodde hemma och var ganska små hade vi endast en wc, sen installerade vi ett toalett- och duschutrymme i källaren och efter svärfars bortgång har vi också svärföräldrarnas badrum på vår lott.

Dottern bor numera i Vörå, så hennes rum är inte så ofta i användning. Men det är bra att ha som gästrum. Under jullovet huserade en av systersönerna där i några dagar, och om maken eller jag är sjuk brukar jag flytta dit några nätter för att inte störas/störa med hostande eller vad det nu är som är på gång. Min förkylning denna gång blev rätt lindrig, ingen evakuering har behövts. Fortfarande känner jag lite ilningar i höger öra och i bihålorna, men annars är jag i princip som vanligt nu och tänker att jag kan börja träna igen efter några dagars vila.

Maken har farit till stan för att besikta militärsonens bil och hämta hem yngste sonen, som är på sin första praktik. Jag har skrivit en handelslista åt dem, så nu får jag bara vänta med spänning på vad vi får äta i kväll, det står “middagsmat” på listan och jag sa till maken att de kan köpa “något gott” 🙂

märkligt antivirusprogram

För ett år sen kom jag mig för att i någon mån minska på mitt medlemskap i allt möjligt. “I någon mån” motsvarades då av att jag sa upp mitt medlemskap i Sjukskötarförbundet. I år tyckte jag att det var dags att säga upp medlemskapet i Barnmorskeförbundet. Visst, jag har fortfarande min legitimation, men ändå…

Hursomhelst, det gick inte så lätt den här gången. Jag skrev ett vänligt men kort mail på svenska att jag ville säga upp medlemskapet, angav medlemsnummer och namn och trodde att saken skulle vara ur världen. Följande dag såg jag att mailet hade kommit tillbaka som undeliverable eftersom det klassats som misstänkt av mottagaren, min hotmailadress var tydligen inte betrodd.

Nå, jag kopierade meddelandet och tänkte att jag skickar det från min jobbmail i stället, Åbo Akademi låter säkert trovärdigare än hotmail, tänkte jag. Men nähä. I dag kunde jag se att mailet kommit tillbaka som en bumerang, med samma motivering. Jag skulle ju ha kunnat printa ut meddelandet och skicka det per snigelpost, alternativt ringa till förbundets kansli och tala om mitt ärende, men jag tänkte “skam den som ger sig” och kopierade meddelandet till min gmail. Samtidigt flög den lede i mig – jag tänkte “kan det här vara en språkgrej” och ändrade meddelandets rubrik till finska “jäsenyyden irtisanominen”, men lät själva meddelandet fortfarande vara på svenska. Döm om min förvåning då jag inom ett par minuter fick ett vänligt svar (på finska) att saken är klar, och att jag är välkommen som medlem igen om min livssituation förändras.

Jag vet fortfarande inte om det faktiskt var språket som verkade virus eller om gmail faktiskt är mera betrodd än abomail och hotmail…

min läslista

Jag brukar inte göra upp listor över vad jag har tänkt läsa, jag bara läser och läser, eller låter bli. Johans läsutmaning inspirerade mig i alla fall i dag till att plocka fram de böcker som jag har på lager och tänkte läsa så småningom.

01057dde16edae2c357a42f608882812a8a69ea6b4

Vissa av böckerna har jag haft ända sen i somras. Som ni ser är det mest kriminalromaner. Lite spänning och äventyr i tillvaron. Men också en Nobelpristagare (vann ska man rist kåssi), en diktbok och en österbottnisk berättelse.

Med Nobelpristagarna brukar det vara så, de få gånger jag ger mig på någon av dem, att jag inte riktigt förmår uppskatta deras storhet. Antagligen är det mig det är “fel på”, jag vill förmodligen ha något mera lättsmält, för det mesta. Diktboken “Blåa möten” är skriven av min f.d. studiekamrat Maud Björk-Wiklund. Jag köpte den före jul, och tänkte mig att jag skulle sitta och begrunda Mauds fina dikter under jullovet. I stället sov jag mest. Men då har jag ju det trevliga framför mig, det är ju inget som säger att det måste vara lov för att jag ska kunna njuta av dem. Den österbottniska boken “Utan nycklar till livet” av Anni Nyström, fick jag i julklapp av min arbetskamrat, dotter till författaren. Den hade jag också tänkt läsa under jullovet, men det blev inte av. Samma orsak där också – tröttheten som gjorde att jag sov/vilade sisådär 14 av dygnets 24 timmar i två veckor.

En orsak till att det går lite trögt med mitt pappersboksläsande är att jag så gärna vill sticka eller virka samtidigt som jag läser. Det är en sån njutning för mig, att sitta innesluten i min bubbla i bokens värld, med den trösterika mjuka känslan av garnet i händerna. Känslan av att liksom “göra nånting” som jag klarar av. Att se på tv klarar jag fortfarande inte av någon längre stund. För mycket intryck. Utmattningsdepressionen tar sin tribut på olika sätt hos olika människor. För mig är det medmänskligt umgänge och kombinationen av snabba bildbyten och ljud som stressar mest. Plus allt som kräver koncentration i flera timmar. Högst två timmar av vaddetnuär, sen blir det bara tungt.

Vad har jag då läst på sistone? Jo, jag segar fortfarande vidare då och då med den där “The Mind Gym”-boken, och den är fortfarande inte i min smak. Så gjorde jag något som var nytt för mig – köpte en e-bok som jag läst i iBooks. Jag har laddat ner två gratisböcker i iBooks, men inte kommit mig för att läsa hela, de har inte varit tillräckligt inspirerande. Den ena av de inte-så-inspirerande böckerna är Pride and Prejustice (av… få se nu, hjärnsläpp… nån syster Brontë?), den andra är Drömtydning (på engelska) av Sigmund Freud. Den jag köpte – och läste är något helt annat, nämligen Fifty Shades of Grey som “alla andra” läste för något år sen. Det funkade överraskande bra att läsa den på iPaden och/eller iPhonen, och det kunde jag också göra medan jag stickade. När man bläddrar på paddan eller i telefonen behöver man ju inte kämpa med att få boken att hållas öppen medan man håller i sitt handarbete. Läsupplevelsen, då? Så där. De drygt 100 första sidorna kändes som vilken Harlekinroman som helst. Jag hade hört väldigt olika åsikter om den, så det var intressant att bilda sig en egen uppfattning. Min största behållning av boken var igenkänningsfaktorn i hur mycket man är beredd att ge vika för att få vara tillsammans med den man älskar. Eller, i vidare bemärkelse, att ge vika för något man väldigt gärna vill (t.ex. ha ett jobb), trots att det också för med sig sånt man inte gillar eller riktigt vill gå med på. Jag ska nog läsa del 2 och del 3 också, så småningom. Och jo, jag läste den på engelska. Jag läser helst böcker på originalspråket, om det är ett språk jag behärskar tillräckligt (svenska, finska, engelska, tyska, norska, danska).

Vidare har jag läst VIP-rummet av Jens Lapidus som ljudbok. Den gillade jag också. Nu håller jag på med Snabba cash av samma författare. Jag tror faktiskt att de böckerna vinner på att läsas i ljudformat – uppläsarna är så skickliga. Sen finns det uppläsare som gör tvärtom, alltså så att man tappar intresset. Jag lånade och började lyssna på en Sherlock Holmes-bok, på engelska. Och hur i all sin dar har man inte en uppläsare med brittisk accent på en sån bok? Det störde mig, samt att hon läser så entonigt och skolbarnsaktigt, så den tänker jag inte lyssna vidare på.

Jag läser ju en hel del i mitt jobb också, men eftersom jag bara jobbat tre dagar än i år har det inte blivit så mycket, endast en doktorsavhandling som jag läste i fredags eftersom jag skulle sitta i betygsnämnden och vara med om att bedöma den.

Klockan går, nu ska jag stiga upp härifrån, det får bli mer om mitt läsande en annan dag 🙂

tjugondagen

I dag är det dagen då man “borde” städa bort sina julsaker och slänga ut julgranen. Det är intressant att följa med t.ex. på facebook hur olika vi människor ser på den saken. Vissa kan knappt vänta på att julafton är över, så vill de ha bort allt. Andra har nyåret som gräns, ytterligare andra har trettondagen som gräns, och så finns det alltså de som har tjugondag Knut som gräns. Plus de som inte har någon gräns, men ändå tröttnar på julsakerna ganska fort. Plus de som är som jag, som inte upplever att man tröttnar på dem, som alltid väntar MINST till tjugondagen innan något ryker. Antagligen skulle väl jag också tröttna till sist, men trots att jag hävdar att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker, är det nog det sociala trycket som gör att julgranen åker ut förr eller senare. Kanske det där med hur länge man vill ha pyntat också är något man har fått med sig hemifrån? Både mina föräldrar och min mommo har haft granen inne länge. Ända in i februari, som längst.

Lite lättare att städa bort julsakerna tycker jag att det har blivit sen det blev mera allmänt (och mera socialt accepterat) att ha mysbelysning, dekorationsbelysning och tända ljus även när det inte är juletider. För det är nog framför allt det jag ogillar med bortstädandet – det blir ju så mörkt och grått och trist igen. Folk påstår att det blir ljust då man städat bort julgranen. Det blir det väl inte? Alla ljusen försvinner ju? Vi brukar för det mesta ha julgranen och elljusstakarna tända dygnet runt, och det är så mysigt med den dämpade belysningen i huset både när man går och lägger sig och när man stiger upp. Och när man måste upp på wc på natten. Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser det vackra skenet. Ljust, det blir det ju först om några månader…

Fast på dagen märker man ju att solen är uppe längre. I alla händelser åker julsakerna ut tidigast under inkommande veckoslut vad mig anbelangar. Jag vill också helst städa bort allt på en gång, inte lite då och då, alltså fordras minst en ledig dag för att det ska förverkligas.

typiskt

I dag var det meningen att jag skulle börja som zumbainstruktör På Riktigt. Och så tar jag och blir förkyld. Så kan det gå. Någon feber har jag inte, “bara” hosta och snuva och lite örvärk, men det räcker.

Det där med “ska jag x, fastän jag inte är riktigt i form” är alltid lite knepigt. Var ska man dra gränsen? Ibland är man förstås rejält krasslig, och behöver inte fundera så mycket. Sen beror det också på vad man ska göra. Om man bara sitter och skriver för sig själv, går det säkert bra att jobba trots att man är förkyld. Som jag idag. Jag råkar vara ledig, men om jag hade haft en jobbdag utan undervisning i klass eller inbokade handledningar, skulle jag nog ha jobbat hemifrån utan större problem.

I morgon är det jobbdag, plus att jag då också skulle ha zumba på kvällen. Jag har meddelat att jag inte kan ha zumban, och jag misstänker att jag jobbar hemifrån i stället för att fara till jobbet, beroende på hur det känns då. Vi har lärarmöte kl 10-12, och det känns inte vettigt att fara dit och sitta och hosta – både störande och smittsamt.

Att stanna hemma då man är sjuk handlar ju inte bara om att ta hand om sig själv, i synnerhet inte om man är “flunssig” eller magsjuk, då utsätter man andra för smittan i onödan. Man utgör också ett exempel för andra. Mitt zumbaprogram är rätt tufft, det är meningen att det ska vara Zumba FITNESS, det SKA kännas. Då är det också vettigast att föregå med gott exempel och inte träna när man är sjuk. Den farligaste risken med att träna när man är sjuk är förmodligen risken för hjärtmuskelinflammation.

Men, all motion och träning är inte förbjuden för att man är förkyld. Om allmäntillståndet tillåter, kan man alltid promenera (i lämplig takt) och stretcha. En hundpromenad ska det alltså bli om en stund, fast inte någon riktig långpromenad idag, vi nöjer oss med 2-3 km.

Sköt om er i vinterkylan!