mina jobb och mitt roligaste jobb

Jag blev inspirerad till rubriken av Fina Christinas inlägg i serien Fredagsfrågan. Jag som haft så många jobb och har flera utbildningar, så jag brukar säga att jag kan lite allt möjligt, men ingenting riktigt ordentligt. Och vet ni, jag trivs med att det är så. Fast jag förstås ibland undrar hur det hade varit om jag verkligen satsat på något, eller i alla fall på EN bransch och hunnit jobba 30 år som vissa av mina jämnåriga… själv kommer jag inte ens att få full arbetspension pga. att jag “jobbat så lite” och att det som jag jobbade före 23 inte räknas in *orättvist och dumt*

Nu beror det förstås på vad som ska räknas som “jobb” i det här fallet. Men om jag begränsar mig till jobb som jag fått betalt för, blir listan lite kortare.  Jag börjar alltså med att lista alla betalda jobb jag haft, som jag kan komma på… och låter voluntärsysslorna bli därhän eller bli föremål för ett separat inlägg. Det här inlägget omfattar alltså också s.k. bisysslor, om jag fått lön för dem.

1. “Storasyster” på skriftskolläger, Karleby svenska församling
2. Sjukvårdsbiträde vid St. Görans sjukhus, Stockholm
3. Lantbruksavbytare, Korsholms kommun
4. Jordbrukare, makens jordbruk i Västerhankmo, med inriktning mjölkproduktion
5. Tvärflöjts- och blockflöjtslärare, Bjarnes musikskola, Solf
6. Tonårsledare, Västerhankmo UF
7. Primärskötare, Solgård ålderdomshem (eller hette det åldringshem, nu blandar jag ihop de finlandssvenska och sverigesvenska uttrycken)
8. Butiksbiträde, Sundviks Diversehandel, Österhankmo (och lite i Västerhankmo också)
9. Barnmorska, Vasa centralsjukhus BB och prenatala avdelningen
10. Praktikant, Åbo Akademi i Vasa, Institutionen för vårdvetenskap
11. Vårdare, Fylgiahemmet i Vasa
12. Forskningsbiträde/forskningsassistent, Åbo Akademi i Vasa, Institutionen för vårdvetenskap
13. Vårdare/ansvarig sjukskötare, Fylgiahemmet i Vasa
14. Doktorand med stipendium från Stiftelsen för Åbo Akademi
15. Gympainstruktör, Korsholms vuxeninstitut (Väster- och Österhankmo; Petsmo och Kvevlax)
16. Avdelningsskötare, Vasa centralsjukhus, gynekologi- och förlossningsenheten
17. Doktorand med anställning via Nationella forskarskolan, Finlands akademi
18. Universitetslärare i hälsovårdsadministration, Åbo Akademi, Enheten för vårdvetenskap
19. Gyminstruktör, Wasa Sports Club
20. Zumba- och coreinstruktör, Korsholms vuxeninstitut
21. Zumbainstruktör, ÅA motion, Vasa

Någon barnmorskebild råkar jag inte ha, så den här bilden där jag håller min kusins son i famnen får symbolisera det bästa jobbet 🙂

Undrar om jag fick med allt?

Inget jobb har varit tråkigt. Jag har trivts bra med både det ena och det andra, även om alla jobb också har sina negativa sidor.

Men det absolut bästa var att vara barnmorska på BB. Det kändes som att “kan det verkligen vara så här roligt att ha ett jobb?” Det passade mig så bra – att ta hand om mammor och bebisar efter förlossningen. Att lära mammorna sköta sina bebisar och att amma. Oj, vad jag gillade det!

Dessvärre inföll det här jobbet under den ekonomiska depressionen, då man inte fick fast anställning, inte ens vikariat. Jag var alltså timanställd (förutom 6 veckor, då jag var sommarvikarie), vilket innebar att jag inte fick nån lön om jag blev sjuk, inte fick nån semester, inte tjänade in nån pension, i princip alltid måste finnas till hands och ställa upp om jag skulle kunna tro att jag skulle bli tillfrågad igen. Så fastän jag älskade jobbet, kunde jag inte ställa upp på dessa villkor efter att jag fått mitt fjärde barn (jag var gravid och hade två skolbarn och en ettåring hemma…).

Men, visst gillar jag mitt nuvarande jobb också! Jag tycker om att undervisa, och jag tycker speciellt mycket om att ge individuell handledning. Jag tycker om att forska. Jag gillar de fria arbetstiderna. Jag gillar den intellektuella miljön och mina arbetskamrater och studerande. Och så gillar jag ju att skriva. Det jag INTE gillar är allt tjafs om ekonomi och all osäkerhet och all otillräcklighet som finns inbyggd i systemet. Det är inte min chefs fel, det är inte heller ÅA:s fel, utan det är “universitetslagens fel”. Att man inte ska få luta sig tillbaka och känna att man gör ett gott jobb, utan hela tiden borde förkovra sig och få externa anslag och PRESTERA så förbaskat.

När jag spikade upp min doktorsavhandling till allmän beskådan för fem år sen

Det är oerhört skönt att ha gym- och zumbabisysslorna som motvikt till allt det intellektuella också. Så egentligen är jag priviligerad, bara jag orkar med det lilla jag gör 🙂

Zumba Jam, fortbildning för zumbainstruktörer… jag längst till höger. Lite ivrig, eller? 😀

Fast egentligen skulle jag helst vara hemmafru.

Eller… tänk om det gick att vara professionell dansare… fast det skulle inte min fot klara av.

Konstens natt i Vasa 2013. Foto: Gunvi Lundqvist.

Inlägg 40. Mobiltest

Ok, nu testar jag för första gången att blogga från mobilen (usch vad påtot).

Dagens outfit: something old, something new, nothing borrowed, lots of blue

städdagar

I dag har jag inlett efter jul-städningen, i hopp om att bli klar under veckoslutet om jag tar det lugnt och städar fyra utrymmen per dag. Det är ju inte så att vi har julgardiner och -pynt i t.ex. badrummet eller i bastun, men de behöver städas sådär annars bara 🙂 Om Familjen hjälper till kan det ju gå fortare, men om det ankommer på mig räcker fyra utrymmen per dag gott och väl till. Hittills har jag städat “källarwessan”, dotterns rum och påbörjat städningen i “faffas wessa”. Medan alla barnen bodde hemma och var ganska små hade vi endast en wc, sen installerade vi ett toalett- och duschutrymme i källaren och efter svärfars bortgång har vi också svärföräldrarnas badrum på vår lott.

Dottern bor numera i Vörå, så hennes rum är inte så ofta i användning. Men det är bra att ha som gästrum. Under jullovet huserade en av systersönerna där i några dagar, och om maken eller jag är sjuk brukar jag flytta dit några nätter för att inte störas/störa med hostande eller vad det nu är som är på gång. Min förkylning denna gång blev rätt lindrig, ingen evakuering har behövts. Fortfarande känner jag lite ilningar i höger öra och i bihålorna, men annars är jag i princip som vanligt nu och tänker att jag kan börja träna igen efter några dagars vila.

Maken har farit till stan för att besikta militärsonens bil och hämta hem yngste sonen, som är på sin första praktik. Jag har skrivit en handelslista åt dem, så nu får jag bara vänta med spänning på vad vi får äta i kväll, det står “middagsmat” på listan och jag sa till maken att de kan köpa “något gott” 🙂

tjugondagen

I dag är det dagen då man “borde” städa bort sina julsaker och slänga ut julgranen. Det är intressant att följa med t.ex. på facebook hur olika vi människor ser på den saken. Vissa kan knappt vänta på att julafton är över, så vill de ha bort allt. Andra har nyåret som gräns, ytterligare andra har trettondagen som gräns, och så finns det alltså de som har tjugondag Knut som gräns. Plus de som inte har någon gräns, men ändå tröttnar på julsakerna ganska fort. Plus de som är som jag, som inte upplever att man tröttnar på dem, som alltid väntar MINST till tjugondagen innan något ryker. Antagligen skulle väl jag också tröttna till sist, men trots att jag hävdar att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker, är det nog det sociala trycket som gör att julgranen åker ut förr eller senare. Kanske det där med hur länge man vill ha pyntat också är något man har fått med sig hemifrån? Både mina föräldrar och min mommo har haft granen inne länge. Ända in i februari, som längst.

Lite lättare att städa bort julsakerna tycker jag att det har blivit sen det blev mera allmänt (och mera socialt accepterat) att ha mysbelysning, dekorationsbelysning och tända ljus även när det inte är juletider. För det är nog framför allt det jag ogillar med bortstädandet – det blir ju så mörkt och grått och trist igen. Folk påstår att det blir ljust då man städat bort julgranen. Det blir det väl inte? Alla ljusen försvinner ju? Vi brukar för det mesta ha julgranen och elljusstakarna tända dygnet runt, och det är så mysigt med den dämpade belysningen i huset både när man går och lägger sig och när man stiger upp. Och när man måste upp på wc på natten. Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser det vackra skenet. Ljust, det blir det ju först om några månader…

Fast på dagen märker man ju att solen är uppe längre. I alla händelser åker julsakerna ut tidigast under inkommande veckoslut vad mig anbelangar. Jag vill också helst städa bort allt på en gång, inte lite då och då, alltså fordras minst en ledig dag för att det ska förverkligas.

typiskt

I dag var det meningen att jag skulle börja som zumbainstruktör På Riktigt. Och så tar jag och blir förkyld. Så kan det gå. Någon feber har jag inte, “bara” hosta och snuva och lite örvärk, men det räcker.

Det där med “ska jag x, fastän jag inte är riktigt i form” är alltid lite knepigt. Var ska man dra gränsen? Ibland är man förstås rejält krasslig, och behöver inte fundera så mycket. Sen beror det också på vad man ska göra. Om man bara sitter och skriver för sig själv, går det säkert bra att jobba trots att man är förkyld. Som jag idag. Jag råkar vara ledig, men om jag hade haft en jobbdag utan undervisning i klass eller inbokade handledningar, skulle jag nog ha jobbat hemifrån utan större problem.

I morgon är det jobbdag, plus att jag då också skulle ha zumba på kvällen. Jag har meddelat att jag inte kan ha zumban, och jag misstänker att jag jobbar hemifrån i stället för att fara till jobbet, beroende på hur det känns då. Vi har lärarmöte kl 10-12, och det känns inte vettigt att fara dit och sitta och hosta – både störande och smittsamt.

Att stanna hemma då man är sjuk handlar ju inte bara om att ta hand om sig själv, i synnerhet inte om man är “flunssig” eller magsjuk, då utsätter man andra för smittan i onödan. Man utgör också ett exempel för andra. Mitt zumbaprogram är rätt tufft, det är meningen att det ska vara Zumba FITNESS, det SKA kännas. Då är det också vettigast att föregå med gott exempel och inte träna när man är sjuk. Den farligaste risken med att träna när man är sjuk är förmodligen risken för hjärtmuskelinflammation.

Men, all motion och träning är inte förbjuden för att man är förkyld. Om allmäntillståndet tillåter, kan man alltid promenera (i lämplig takt) och stretcha. En hundpromenad ska det alltså bli om en stund, fast inte någon riktig långpromenad idag, vi nöjer oss med 2-3 km.

Sköt om er i vinterkylan!

flyttar

Jag hade ju inte tänkt överge bloggen.fi, men nu blir det så i alla fall. Om allt går som det ska hittar ni mina inlägg i fortsättningen på https://ynasman.wordpress.com/

Hoppas det blev rätt. God fortsättning på det nya året!

Kram, Yvonne

Lucka 14-19. Jullov

Dagarna och luckorna går. Själv har jag mest jobbat, ätit och sovit. Tämligen ointressant, fast inte tråkigt.

14.12 var det underbart väder. Maken, hunden och jag var ute i skogen och spanade efter potentiella julgranar. Vilken tur att vi hann se ut flera tänkbara innan det kom mera snö 🙂 Inte för att jag bryr mig. Skulle julgranshuggandet ankomma på mig, skulle jag ta första bästa granruska och optimistiskt tänka som mommo – den blir nog vacker bara den blir klädd. Men, om man ser till “idealet” har maken och jag inte riktigt samma smak, han skulle gärna ha en yvig och tät gran, medan jag gärna har en rätt så gles gran med kraftiga kvistar. I år ska vi ha granen på ett nytt ställe eftersom vi möblerat om, och då passar det bäst med en ganska smal gran. Vi får se hur det blir. Ingen stress med granen här, vi tar in granen kvällen före julafton som vanligt. Tror jag. Men det blir antagligen till att hämta hem den i morgon eller på söndag, eftersom maken jobbar under dygnets ljusa timmar både må och ti.

15.12 hade jag årets sista undervisning i klass. Eftersom det var måndag (jag är alltid i bäst form på måndagar, bara jag har fått återhämta mig under veckoslutet) orkade jag också med egen träning vid gymmet direkt efter jobbet. Skönt. Läggdags blev det vid 20-tiden. Sova är ju nr 1 på min prioriteringslista, och det är inte tråkigt. Det är både nödvändigt och behagligt.

16.12 skrev jag…. hm, hur blev det nu… två utkast till bokkapitel klara. Och höll handledning med en doktorand. Det var min arbetsdag i ett nötskal, och det fanns inte mycket energi kvar efter det.

17.12 var jag på årets sista psykoterapisession. Och på jullunch till Svenska klubben, för sista gången i egenskap av anställd vid Socialvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi. Från och med nyårsdagen existerar inte denna institution längre. Maten var god och jag blev mätt och sen orkade jag inte göra något mer den dagen.

18.12 var årets sista arbetsdag för min del. Jag bedömde en tentamen och skrev ytterligare ett utkast till bokkapitel klart. Och avnjöt en utsökt jullunch vid Strampen med mina fackföreningskollegor. Både onsdagens och torsdagens julbord var i min smak, men jag gillade faktiskt torsdagens ännu bättre. Salladsvän som jag är, uppskattade jag speciellt salladen med rödkål och granatäpplen och den glöggmarinerade osten med nötter… mmmmmm.

19.12, det är i dag. I dag har jag varit hundvakt, och det gillar jag verkligen att vara ❤ Och så har jag haft herrbesök, det är inte alla dagar, och jag gillar ju karlar, kan en dag bli bättre :p Efter herrarnas besök fungerar dessutom internet till belåtenhet. De höll på att förstöra min laptop, men tyvärr lyckades de inte…. 😀

Inte mycket kvar av denna dag för en som brukar stupa i säng mellan kl 20 och kl 21. En liten kvällspromenad med hunden ska det i alla fall bli! Lånehunden, mitt “hundbarnbarn”, har farit hem.

 

Lucka 12-13… lucka 14 har jag liksom inte öppnat än

På fredag innehöll luckan ett fint Luciatåg med Vasa övningsskolas elever. Jag for till jobbet för att vara med om Luciamorgonen tillsammans med en pensionerad vän och tidigare arbetskamrat, fast jag var ledig. Jag tycker så mycket om Luciatraditionen. Och nu då jag inte har barn eller barnbarn som har dagis- eller skoljulfester jag kan gå på, missar jag ju sånt om jag inte själv tar mig dit där Lucia och jul firas. Tyvärr kom jag mig inte för att ta med något att fotografera Luciatåget med. Min kamera har alldeles för dålig blixt, det hade gått att försöka med telefonen men den hade jag i väskan i arbetsrummet.

Egentligen var det ju Lucia på lördag. Så då fick Zumba Jammer Anssi Heikkilä en liten Luciaöverraskning, när han var i Vasa och höll fortbildning för Zumbainstruktörer, och dessutom en Master Class som var öppen för allmänheten. Anssi är en otroligt inspirerande och duktig lärare, jag sitter fortfarande och småler över vilken fin dag det var i går. Kroppen känns mer eller mindre mörbultad – men det gör inget! Om man dansar och skuttar i sammanlagt ca 4 timmar (med lite pauser då och då, men alltså så att man aktivt rör på sig i 4 timmar) ska det väl få kännas.

Anssi tillsammans med Martha Zamora, som ordnat så att vi fick honom hit till Vasa…

…och Anssi tillsammans med mig, som är så ny zumbainstruktör att jag bara instruerat tre låtar än 😀 Men det är bra att träffa andra instruktörer och få nätverka, en instruktör i Vasa lovade att föreslå en av sina arbetsgivare att jag skulle kunna fungera som vikarie vid behov. Tyvärr fick jag ingen egen zumbatimme vid gymmet, nämligen, gymkunderna tycks föredra andra typer av träning så det har blivit allt färre deltagare under zumbatimmarna. Undrar vad det beror på? Nån allmän trend? Att zumba känns för lätt? För svårt? För… icke-renlärigt, om man tror att det ska vara danslektioner och inte har insett att det är pulshöjande konditionsträning som är inspirerad av en massa danser? För… dansant, om man inte är så dansintresserad? Eller…?

 

Det improviserade Luciatåget på scenen. Anssi fick en lussekatt 🙂

 

Anssi har en hemsida, där man kan läsa mera om honom och om vad han sysslar med.

I dag blir det inget zumbande för mig, jag behöver vila. Men maken, hunden och jag ska nog ge oss ut på en skogspromenad i jakt på en julgran.

 

Luckorna 9-11…

…har jag knappt orkat öppna 🙂

Men de har varit fyllda med jobb, julgröt, BodyPump och lite stickning. Nu håller jag på med ett par restgarnssockor. Neongula skaft och grå fötter. Hoppas mottagaren gillar dem.

Lucka 8. Zumba

I kväll har jag debuterat som zumbainstruktör. Det känns såå bra. Jag har faktiskt inget mer att säga.

Nåja, det kan jag förstås säga, att jag inte har nån egen zumbagrupp på lut än, så det finns eventuellt en möjlighet att få mig som instruktör om man hittar en lämplig arrangör 😉