Vonne läser vidare

Idag har jag läst ut Kärleksbitar av Alexandra Sandbäck. Det var en stark upplevelse. Det är svårt att sätta ord på vad den boken gav.

IMG_2871

Kärleksbitar är kortprosa, ett mellanting mellan poesi och prosa, om jag har förstått saken rätt. Som en berättelse, bestående av långa dikter. Eller av dikter och berättelse om vartannat? Berättande dikter? Berörande.

Berättelsen är så svidande ärlig och utlämnande. Så full av kärlek, lidande och lidelse. Av glädje och sorg. Av längtan och förhoppningar som ibland infrias, ibland grusas. Av en helt annan karaktär än mitt eget skrivande, trots att min bok också handlar om Livet, om sorg och om glädje.

Och den får mig att fundera på en evighetsfråga: vad är att utnyttja, och vad innebär det att bli utnyttjad? Om den som eventuellt i andras ögon blir utnyttjad i själva verket är nöjd med de kärleksbitar hen får? Om bitarna är mera värda än en halvhjärtad helhet? Något slutgiltigt svar lär vi aldrig få.

Tack för det du skrivit, Alexandra. Jag ser fram emot att läsa följande bok, den ligger på mitt soffbord. Först måste jag hämta mig och läsa annat emellan. Sköt om dig ❤

bokrecension – Vonne och Marie

Egentligen är jag väl jävig när det gäller att skriva en recension om romanen Vonne och Marie av Christel Sundqvist, eftersom jag är bekant med Christel via jobbet. Men, det här är ju ingen officiell recension, så jag skriver i alla fall 🙂 Jag har tyvärr inte läst Christels två tidigare romaner (än), så jag har något att se fram emot.

IMG_2804.jpg

Baksidestexten på bokomslaget ger bl.a. följande information:

Vonne och Marie handlar om att duga. Om att fortsätta fast man varken orkar eller räcker till.

Att en av huvudpersonerna kallas Vonne väckte naturligtvis mitt intresse, och det här med att varken orka eller räcka till känns alltför bekant. Det var alltså med stor nyfikenhet jag gav mig i kast med läsandet.

Boken berör. Den är lättläst, samtidigt som den inte är lätt att läsa. Språket flyter. Christel Sundqvist har valt att hålla kvar finlandssvenska ord och uttryck i brödtexten, inte enbart i dialogerna. För en österbottnisk läsare bidrar det till lättillgängligheten, samtidigt som man (läs: åtminstone jag) också reagerar på de finlandssvenska begrepp som inte ingår i min vokabulär, trots att jag känner till dem. Som att kalla mormor för Momi, eller att vattna med sprutkanna. Språkintresserad som jag är, smakar jag på ord och uttryck minst lika mycket som jag tar till mig handlingen när jag läser en roman.

När jag skriver att boken inte är lätt att läsa, syftar jag på det allvarliga temat: sorg, missbruk, sjukdom. Om att bära på ärftliga problem. Jag värjer mig mot dysterheten, samtidigt som jag vet att den är en del av livet. Och jag inser än en gång att det är något med den här dysterheten, eller ska jag kalla den melankolin, som gör att jag osolidariskt nog inte slukar allt som skrivits inom finlandssvensk litteratur.

Samtidigt är inte allt som händer i boken svart och dystert. Det finns möjligheter, och det finns styrka. Svårigheter kan övervinnas. Allt är inte nedbrytande, det finns också sådant som byggs upp. Att det går att gå vidare, att fortsätta fastän man varken orkar eller räcker till. Att man duger ändå.

Och ändå. Jag blir så ledsen över tragiska familjehändelser som kastar sin skugga över flera generationer. Jag vet ju att sådana finns, på riktigt. Inte bara i böckernas värld. Alla har vi våra kors att bära. Våra livslögner, och andras livslögner, som samtidigt är sanningar.

Jag blir också ledsen när folk inte vågar tala om döden med den som vet att hen ska dö. Inte i böcker och inte i verkliga livet. Det är bra att tänka positivt, att inte ta hoppet från en sjuk människa. Men den som är sjuk behöver också bli bekräftad. Döendet borde inte bagatelliseras eller ignoreras av omgivningen. Fast, det finns också de som själva vägrar att tala om sin förestående död. Det är inte enkelt att stå bredvid och kunna göra så lite. Lyhördhet är viktig.

Rekommenderar jag boken? Visst gör jag det. Absolut. Den är jobbig att läsa, men den är bra ❤

 

 

slukade ljudböcker

Petra ville veta vilka ljudböcker jag slukar, och det är måååånga. De få ljudböcker jag köpt har jag tappat bort då jag bytte dator. Jag lyssnade på ljudböcker för första gången för flera år sen, då jag ovanligt nog var sjuk och hade feber och inte orkade läsa. Det kändes så praktiskt att kunna ladda ner en ljudbok, betala och sen ligga i sängen och lyssna. Efter det blev det en lång paus med ljudbokslyssnandet. Ända tills jag blev sjukskriven för burnout. I början orkade jag ingenting. Det var en utmattningsdepression som var väldigt fysisk. Jag var uppe och åt, duschade och gick på wc, därutöver låg jag bara och sov eller tittade ut genom fönstret. Men, sen när jag började orka “göra nånting” var det där “nånting” att lyssna på ljudböcker. Ibland somnade jag från boken, men det gjorde inget. Jag minns inte så mycket av innehållet i böckerna, men det kändes ändå bra att ligga där och lyssna. Då lånade jag strömmade ljudböcker via biblioteket. Nackdelen var att man inte fick låna fler än tre per vecka. Så småningom kom jag på att jag ju är kund vid flera bibliotek, och ett tag hade jag tillgång till sex böcker per vecka. Men, tydligen är det dyrt för biblioteken och plötsligt fick man låna bara en per vecka från ett bibliotek, och om man inte gillade boken måste man ändå vänta en vecka innan man fick låna en ny. Det var då jag började prenumerera på ljudböcker, via Adlibris Mondo, som inte finns längre. När den tjänsten upphörde övergick jag till Storytel, som jag fortfarande prenumererar på. 9,90 per månad kostar det. Om man tänker på vad det kostar att köpa en bok är det definitivt lönsamt för läsaren att prenumerera, man får lyssna på/läsa elektroniskt hur många böcker som helst… Författaren kanske hellre vill sälja böcker styckevis, men… jag gillar ändå det här systemet.

Det blev nämligen så att jag fortsatte lyssna på ljudböcker också fastän jag började orka vara uppe lite längre stunder. Så småningom började jag klara av att sticka enkla sockor, vilket jag fortfarande gör, och då är det mysigt att lyssna på en bok samtidigt. Jag vill inte titta på tv, det är för oroligt och för många intryck samtidigt, men lyssna på en bok och sticka går bra. Däremot klarade jag inte av att t.ex. laga mat och lyssna på en bok samtidigt. Nu kan jag städa, laga mat, promenera osv. när jag lyssnar på ljudböcker, vilket har lett till att det går åt fler och fler böcker 🙂 allt medan jag går där i min egen värld och stänger omgivningen ute för att sen orka med den ett tag igen. Och jag stortrivs med att ha det så här, att vara lite excentrisk och inåtvänd och osocial.

IMG_0081.jpg

Ja, vilka böcker har jag lyssnat på? Här är min bokhylla i Storytel, de övriga böckerna har jag inte listade. Listan börjar med den jag lyssnade på först, de nyaste kommer alltså sist.

  1. Sov gott -tryggt och helande – vägledd självhypnos med Deltavågor av Annalena Mellblom
  2. Utmarker av Arne Dahl
  3. Dödsängeln av Mats Ahlstedt
  4. Violinisten av Mats Ahlstedt
  5. Den röda damcykeln av Mats Ahlstedt
  6. Mordet på Ragnhildsholmen av Mats Ahlstedt
  7. Dömd för livet av Mats Ahlstedt
  8. Dockmakarens dotter av Mats Ahlstedt
  9. Trasdockorna av Mats Ahlstedt
  10. När inget annat återstår av Mats Ahlstedt
  11. Pythians anvisningar av Håkan Axlander-Sundqvist
  12. 80 grader från Varmvattnet av Karin Alfredsson
  13. Ondskans spår av Mats Ahlstedt
  14. Klockan 21:37 av Karin Alfredsson
  15. Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson
  16. Dans med en ängel av Åke Edwardson
  17. Låt det aldrig ta slut av Åke Edwardson
  18. Himlen är en plats på jorden av Åke Edwardson
  19. Jukebox av Åke Edwardson (den lyssnade jag faktiskt inte på så länge, den motsvarade inte mina förväntningar. Annars brukar jag läsa ut en bok om jag börjat läsa. Jag tror att påbörjade böcker jag inte läst ut kan räknas på en hand.)
  20. Segel av sten av Åke Edwardsson
  21. Rum nummer 10 av Åke Edwardson
  22. Vänaste land av Åke Edwardson
  23. Den sista vintern av Åke Edwardson
  24. Hus vid världens ände av Åke Edwardson
  25. Tiggaren av Sofie Sarenbrant
  26. Marconi Park av Åke Edwardson
  27. Silverapostlarna av Jan Mårtenson
  28. Vågspel av Ann Rosman
  29. Blindgång av Jørn Lier Horst
  30. Rop från långt avstånd av Åke Edwardson
  31. Midnattsflickor av Jonas Moström
  32. Singöspionen av av Anders Gustafson och Johan Kant
  33. Mordbrännaren av Anders Gustafson och Johan Kant
  34. Det andra ansiktet av Mari Jungstedt
  35. Sol och skugga av Åke Edwardson
  36. Blind gudinna av Anne Holt
  37. Saliga äro de som törsta av Anne Holt
  38. Demonens död av Anne Holt
  39. Prio ett av Emelie Schepp
  40. Flickan med snö i håret av Ninni Schulman
  41. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman
  42. Svara om du hör mig av Ninni Schulman
  43. Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman
  44. Välkommen hem av Ninni Schulman
  45. Låt det som varit vila av Marianne Cedervall
  46. Svärmödrar utan gränser av Anna Jansson
  47. Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal
  48. I tystnaden begravd av Tove Alsterdal
  49. Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal
  50. Vänd dig inte om av Tove Alsterdal
  51. Smultron, bröllop och död av Kristina Appelqvist
  52. Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind
  53. Den tredje rösten av Cilla och Rolf Börjlind
  54. Svart gryning av Cilla och Rolf Börljlind
  55. Arton grader minus – Del 1 av Stefan Ahnhem
  56. Arton grader minus – Del 2 av Stefan Ahnhem
  57. Djävulsdoften av Mons Kallentoft
  58. De underkända av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
  59. Tills bara aska återstår av Lisa Bjurwald
  60. Kaninjägaren av Lars Kepler
  61. Utan eko av Anne Holt
  62. Prinsessan av Tomas Arvidsson
  63. Andras Pengar av Tomas Arvidsson
  64. Den poetiska hunden av Tomas Arvidsson
  65. Dubbelstöten av Tomas Arvidsson
  66. Enkelstöten av Tomas Arvidsson
  67. Pastor Viveka och tanterna av Annette Haaland
  68. Pastor Viveka och hundraårsjubileet av Annette Haaland
  69. Dödlig avundsjuka av Ramona Fransson
  70. Bakstöten av Tomas Arvidsson
  71. Mareld av Dennis Karlsson
  72. Havskatten av Ann Rosman
  73. Dödlig åtrå av Susanne Ahlenius
  74. Dödligt dubbelspel av Susanne Ahlenius
  75. Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk
  76. Ugglan dödar bara om natten av Samuel Bjørk
  77. Bara ett liv av Sara Blædel
  78. De bortglömda av Sara Blædel
  79. Dödsstigen av Sara Blædel
  80. Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt
  81. In i minsta detalj av Kristin Emilsson
  82. Tryggare kan ingen vara av Dag Öhrlund
  83. Besökaren av Dag Öhrlund
  84. Där inga ögon ser av Dag Öhrlund
  85. En nästan vanlig man av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  86. Grannen av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  87. Återvändaren av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  88. Uppgörelsen av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  89. Erövraren av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  90. Hämnaren av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  91. Motvind av Dag Öhrlund och Dan Buthler
  92. Flickan under jorden av Elly Griffiths
  93. Janusstenen av Elly Griffiths
  94. Huset vid havets slut av Elly Griffiths
  95. Känslan av död av Elly Griffiths
  96. En orolig grav av Elly Griffiths
  97. De utstötta av Elly Griffiths
  98. De öde fälten av Elly Griffiths är den bok jag lyssnar på för närvarande.

Nästan 100 boktips, om du så vill! Inlägget är inte sponsrat av Storytel 😀

 

 

 

 

 

en god vana

För en bokälskare måste det ju vara en god vana att läsa. Förutom alla ljudböcker som jag slukar har jag de här böckerna på kö just nu.

IMG_2742.jpg

Hela fyra böcker av finlandssvenska författare. Kärleksbitar och Glimtar av närvaro av Alexandra Sandbäck. Dånet i ett ensamt öra av Birgitta Boucht och Vonne och Marie av Christel Sundqvist. Jag brukar inte fundera så mycket på varifrån författaren är och om hen är man eller kvinna, men nu råkar jag ha tre finlandssvenska författare på gång.

Ytterligare två finländare: Sinuhe egyptiern av Mika Waltari och Kauluksessa kultainen hämähäkki av Seija Leivo.

En norsk bok i svensk översättning: Brudkistan av Unni Lindell. Det är väl den bok i högen som främst motsvarar “böcker jag oftast brukar läsa”, m.a.o. kriminalromaner.

Så har jag lånat den andra av Anaïs Nins dagböcker av min vän Haje. Jag blev överförtjust i den första. Den som ändå kunde skriva så där ❤

Sist men inte minst, håller jag på att läsa om Den svarta opalen av Victoria Holt. Jag vet att jag har läst den förr – det var väl på 90-talet som jag slukade allt jag kom över av Victoria Holt, men trots att jag har läst halva boken nu minns jag ingenting. Ibland är det bra att vara glömsk, så kan man njuta av samma bok flera gånger med en känsla av nyhetens behag 🙂

Läsning är verkligen en vana jag kan rekommendera. (Vill du köpa min debutroman? Hehe. Hör av dig i så fall!)

en bokslukares bekännelser

Bokslukaråldern, den infaller visst nån gång under barndomen, om jag minns rätt. Vid 10-12 år, kanske? Vissa av oss kommer emellertid aldrig ur den.

Periodvis har jag inte orkat läsa skönlitteratur, främst pga. att jag läst så mycket annat i mitt jobb. Men, sisådär 10 romaner i månaden är väl annars ett rätt normalt antal lästa böcker under stora delar av mitt liv, skulle jag tro. Eftersom jag numera mest lyssnar på dem i ljudboksformat tar det åtskilligt längre tid att plöja igenom en bok, men det får det vara värt. Det är så skönt att kunna vara inne i sin egen bokkokong medan man stickar, promenerar osv. Nu när jag kan det. För ett par år sen skulle det ha krävt för mycket koncentration, alltså promenerandet skulle ha tagit fokus från lyssnandet. Så icke nu.

Mitt lyssnande läsande kan väl kallas både raskt avverkande och reflekterande. Å ena sidan kör jag på, bok efter bok, utan att alltid minnas så mycket av det jag läst. Å andra sidan tänker jag väldigt mycket då jag läser. Både på handlingen, vad den kan lära mig om Människan, och på språket. Som språkpolis retar jag förstås upp mig på ett och annat och förundras över saker som skulle vara relativt enkla att rätta till, men ändå fått finnas kvar i böcker utgivna av förlag. Var är språkgranskningen? Eller är det (än en gång) jag som inte hänger med i språkets utveckling?

Exempel: min logik säger att pronomen är ersättningsord, och att huvudordet som pronomenet ersätter, bör anges först. Läsaren skulle alltså behöva få veta vem “hon” är, innan författaren skriver “hon”. I alla fall för det mesta. Jag kan förstå att det rent dramaturgiskt sätt kan vara spännande att t.ex. inleda med att berätta om någon som går på en stig i en skog, utan att läsaren vet vem den som går på stigen är. Men “När hon kom in i köket, kunde Anna se att det låg en nyckelknippa på bordet.” Mina språköron SKRIKER att det är fel. Av sammanhanget förstår man att det är Anna som kommer in i köket och ser nyckelknippan, men meningsbyggnaden lurar läsaren att tro att det är någon annan än Anna som kommer in. Håller ni med? Alltså, skriv i stället “När Anna kom in i köket, kunde hon se att det låg en nyckelknippa på bordet.”

Att lyssna på ljudböcker ger också läsupplevelsen nya dimensioner. Tonfall, dialekter och uppläsarens sätt att gripa sig an texten ger mycket. Det är stor skillnad på uppläsare och uppläsare. Men såvitt jag kan minnas är det endast en gång jag gett upp med lyssnandet för att uppläsaren varit så dålig på sitt jobb. Det var en bok på engelska.

Sen får man förstås en hel del att reta upp sig på, också när det gäller uppläsandet. Att uppläsaren t.ex. inte bemödat sig om att lära sig uttala utländska namn rätt. Både finska, norska och danska namn får fel uttal, för att inte tala om engelska namn, där svenska uppläsare alltför ofta talar om Yane och Yames i stället för Jane och James. Därutöver finns det säkert femtielva andra feluttalade namn på språk jag inte kan.

Och. Det. Finns. Inget. D. I. Ordet. Åtminstone. Å-T-M-I-N-S-T-O-N-E.

Bortsett från såna här små irritationsmoment, finns det alltså mycket att hämta när det gäller skönlitteratur. Och jag tror absolut inte att man behöver gå till s.k. klassiker för att hämta bildning och insikt. All litteratur fyller någon funktion.

Varför läser jag så många kriminalromaner? Jag vet inte. Det finns säkert nån bra, psykologisk förklaring till det också.

En lista över de 20 senaste ljudböcker jag läst, med början s.a.s bakifrån, så att den jag håller på med nu är nr 20:

  1. Tomas Arvidsson: Bakstöten.
  2. Dennis Karlsson: Mareld.
  3. Ann Rosman: Havskatten.
  4. Susanne Ahlenius: Dödlig åtrå.
  5. Susanne Ahlenius: Dödligt dubbelspel.
  6. Samuel Bjørk: Det hänger en ängel ensam i skogen.
  7. Samuel Bjørk: Ugglan dödar bara om natten.
  8. Sara Blaedel: Bara ett liv.
  9. Sara Blaedel: De bortglömda.
  10. Sara Blaedel: Dödsstigen.
  11. Susan Casserfelt: Prästens lilla flicka.
  12. Kristin Emilsson: In i minsta detalj.
  13. Dag Öhrlund: Tryggare kan ingen vara.
  14. Dag Öhrlund: Besökaren.
  15. Dag Öhrlund: Där inga ögon ser.
  16. Dag Öhrlund & Dan Buthler: En nästan vanlig man.
  17. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Grannen.
  18. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Återvändaren.
  19. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Uppgörelsen.
  20. Dag Öhrlund & Dan Buthler: Erövraren. 

Att läsa om Öhrlunds och Buthlers ärkeskurk Christopher Silfverbielke är så jobbigt att det är svårt att beskriva, och om jag hade vetat hur det skulle bli hade jag nog hoppat över den första och aldrig börjat, men det går liksom inte att sluta, man vill veta hur det går, trots att det bara blir värre och någon happy ending inte finns i sikte…

Tro mig, honom vill du INTE ha som politiker… Bilden är från Dag Öhrlunds blogg, http://www.ohrlund.se/blogg/?p=2079 

Kommentarsfältet för bloggen är stängt, annars hade jag lämnat en kommentar om att jag länkat till den 🙂

bokrelease – att ge ut en bok själv del 2

Hoppsan, bokrelease, ska man ha en sån? Om man vill, antar jag. Så får boken lite mera synlighet. Alltså, om jag har förstått saken rätt så är det lite som att ha en vernissage när man öppnar en konstutställning. Jag har varit på två vernissager, men aldrig på nån bokrelease.

Så, jag googlade och tänkte att jag till äventyrs skulle kunna hitta tips på hur man lägger upp en sån där tillställning. Jag hittade ett riktigt bra blogginlägg, faktiskt, skrivet av Ann Ljungberg år 2014.

Va e nu he na viidari, bara att skrida till verket, eller hur. Om boken blir färdig från tryckeriet den åttonde eller nionde december kan jag ha min lilla release den 14.12, konstaterade jag idag. Det är enda dagen som passar för mig 🙂 Onsdag är visserligen ÅA-dag för mig, men jag ska för ovanlighets skull jobba fredag och eventuellt också torsdag eftermiddag den veckan, så jag kan med gott samvete sluta tidigare på onsdag och fira boken.

Releasefesten blir troligen vid Existens kommunikationsbyrå på Klemetsögatan 11 i Vasa. Nu följer förstås flera praktiska frågor. Utrymmet är inte så förskräckligt stort, men det är riktigt mysigt. Ska jag välkomna alla intresserade eller enbart bjuda in gäster? Jag antar att det är den största och första frågan. Förmodligen kan jag välkomna alla intresserade och utgå ifrån att folk inte kommer att vallfärda dit i hundratal.

Annat att fundera på om jag ska följa Ann Ljungbergs råd:

  • Vad ska serveras? Bubbel, skriver hon. Kaffe, tänker Jordnära Österbottning. Eller vin, om jag tänker på vad som serverats på vernissagerna. Och alkoholfritt, typ läsk också förstås. Lite småplock. Inte behöver det vara så märkvärdigt, tänker jag.
  • Gärna på en vardag (onsdag =vardag, check). Börja gärna tidigt (??? typ kl. 6 på morgonen, eller???) “då får du fler gäster som kan komma direkt efter jobbet” (aha, inte klockan 06, då….) “och fler möjligheter att sälja böcker”. Aha. Då bör ju alla som vill få komma. Annars blir det som om jag skulle tvinga de inbjudna att köpa min bok, ve och fasa, det vill jag ju inte.
  • “sälj böcker, ge inte bort dem”. Jepp. Beklagar, om du tänkte att du skulle tigga till dig ett gratisexemplar (såvida du inte är rese… hur stavas det? Rescen… *googlar* RECENSENT). 🙂
  • “Ha en medhjälpare som tar betalt.” Mja. Jag vill inte ta emot kontanter. Det blir för krångligt. Men ska jag ha en medhjälpare som antecknar köparens namn och adress på fakturan (som jag har printat ut i xx antal)?
  • “Skriv personligt i böckerna.”…ok… det tåls att tänkas på.
  • Serveringsmedhjälpare, det har jag hopp om att få 🙂
  • “Håll gärna tal och tacka alla inblandade.” Ok, no problem.
img_2064
Sånt här fick jag knapra i mig senast jag var på vernissage. Det ser överkomligt ut! 

Du som läser detta, vad tycker du är “börja tidigt”?

Hur länge ska en sån där release rimligen pågå?

Wonnes wellness ger sig in i bokbranschen

Här händer det saker. För ett år sedan skrev jag mitt livs första romanmanuskript, mest på skoj. Och det var skoj, alltså roligt. Jag har alltid älskat att skriva.

När manuskriptet var klart, blev jag nyfiken på om det faktiskt skulle kunna bli en bok På Riktigt. Så, jag efterlyste provläsare via facebook och via bloggen och fick napp. Resten är historia, höll jag på att säga. Inte riktigt så, men nästan.

Jag följde Kugges goda råd och lät en lektör provläsa manuskriptet efter att jag gått igenom det några gånger och ändrat vissa småsaker enligt provläsarnas kommentarer. Men historien i sig är densamma. Lektören gav mig mycket positiv feedback, och jag funderade på att skicka in manuskriptet till ett förlag. Det råkade dessvärre vara väldigt kort om tid till förlagets höstdeadline, så jag bestämde mig för att inte stressa med den saken. Som bekant försöker jag följa Skalmans livsvisdom “skynda är det fulaste ord jag vet”.

Hursomhelst, fröet om utgivning hade blivit sått, grott och slagit rot. Jag kunde inte släppa tanken, så jag diskuterade vidare med Anne Manner på Existens kommunikationsbyrå. Hon är alltså lektören som läst manuskriptet. Anne menade att den bästa tiden för utgivning av böcker är före jul, i januari-februari är det ganska dött på boksäljarfronten. Jag är handlingskraftig om jag så önskar, alltså kollade jag upp var jag kunde få hjälp med layout och var jag kunde få mitt manuskript tryckt, om jag ger ut boken själv. Rättare sagt blir det mitt relativt nystartade företag Wonnes wellness som ger ut boken. Så bra att jag registrerade ett företag som kan göra i princip allt som lagen tillåter 🙂

Om allt går enligt planerna, så kommer boken ut vecka 50. Jag fick hjälp från Existens med layout, korrekturläsning och pärm, och så ska boken tryckas vid Korsholms tryckeri. Det som är lite oklart än är vem som ska konvertera manuskriptet till epub-format, jag vill ju att den ska bli en e-bok också. En får väl lov att hänga med sin tid! Antingen åtar Maria vid  Existens också detta, eller så får jag försöka experimentera själv. Epub-formatet är bättre än pdf, eftersom epub anpassar sig till diverse telefoner och läsplattor och alltså är användarvänligare än pdf, som är statiskt. Och har jag anhållit om ISBN-nummer (och fått ett sådant) för epub, så gäller det att hålla fast vid den föresatsen.

Bokutgivarprojektet fick till följd att jag momsregistrerade företaget. Det betyder att jag får dra av momsen på det jag köper till företaget fr.o.m. i går, och att jag i samma veva fick lov att plussa på moms på mina egna tjänster. Sånt händer.

Spännande är ordet. Få se hur många som kommer att vilja skaffa boken…

En liten sneakpeak på förslaget till pärm. Och nej, den handlar inte om Diiva och mig, den är helt fiktiv trots att Maria tyckte att vi skulle platsa på pärmen…

skarmavbild-2016-11-22-kl-18-49-42