Dag tre

…kan jag ju börja på så smått med den där klädutmaningen, som jag sett hos ett par andra bloggare, senast hos Fina Christina. Jag tyckte att det kändes knepigt att åta sig att räkna sina kläder, dels eftersom jag har mina sommarkläder nerpackade och undanstoppade och inte har lust att gräva fram dem än och räkna dem, dels för att jag så att säga har tre hem (familjens “egentliga hem” på landet, vår övernattningslägenhet i stan och vår sommarstuga) där kläderna kan vara utspridda, dels för att det alltid finns plagg i tvättkorgar eller på tork, så om man (som jag) vill vara väldigt samvetsgrann är det svårt att vara säker på att få med allt. Nå, Christina föreslog att jag ju kan ta lite i taget, så jag börjar med översta hyllan i mitt klädskåp och låter den leda mig vidare.

0167b386aa6c805c5f0b48df0d050c48e34c96a717

För många år sen, närmare bestämt 17 år sen, skulle jag tro, började jag satsa på att ha kläder som ska gå att kombinera på olika sätt. Jag har aldrig varit klädintresserad. Jag tycker att det är viktigare att det jag har på mig är bekvämt än att det är estetiskt eller “sista skriket”. Det beror givetvis på situationen också. För det mesta klär jag mig alltså a) bekvämt b) tillräckligt varmt c) i sånt jag gillar, utan att desto mer bry mig om huruvida omgivningen gillar det jag har. Jag tänker att den som inte gillar det de ser (om “det de ser” råkar vara jag) gärna får titta åt ett annat håll. Evigt smårebellisk som jag är, anser jag att d) “alltid retar det nån” också är en motivering så god som någon till att klä sig i det ena eller det andra. Bland det mest irriterande jag vet är folk som himlar sig över andras klädsel, frisyr, make up osv. När nån börjar oja sig över sånt, brukar jag ofta påpeka att det kanske inte är avsett att vara “vackert” i klassisk mening. Personen kanske vill ruska om sin omgivning lite. Vara sig själv. Ha det hen gillar. Det måste höra till de mänskliga rättigheterna, tänker jag. I de flesta fall. Sen anser jag ändå att man kan välja sina rebellstunder. Att man knappast vinner något på att klä sig väldigt avvikande på någons begravning eller bröllop, t.ex.

För några år sen, inte så många som 17 kanske, men jag minns inte exakt när, bestämde jag mig också för en in – en ut-principen. I huvudsak. Den där hyllan på bilden är min byxhylla. Ena högen är till för slashas-mjukisbyxor, som jag bara använder på fritiden. (Men jag är inte så fåfäng att jag inte skulle kunna tänka mig att fara till kyrkbyn och handla i slashasmundering, det händer då och då.) För närvarande ligger det bara ett par slashasbyxor där. Jag har tre par såna, alla är olika modeller av gamla Adidas-träningsbyxor. Jag har också tre par collegebyxor, som inte är lika slashasiga, mera som hemma-och-mysa-eller-yoga-byxor. Ett par svarta som jag använder här hem-hemma, ett par mörkgrå som jag har i stan och ett par ljusgrå som jag har vid sommarstugan. *intresseklubben antecknar: sammanlagt 6 par mjukisbyxor*

I den andra högen har jag “byxor som inte är mjukisbyxor”, dvs. i första hand jeans. Finbyxor har jag inte. Jag har ett par raka, svarta byxor som jag bara använder på begravning, de hänger i en annan garderob. I den där högen ligger för närvarande ett par zumbabyxor, som egentligen alltså är träningsbyxor, men som är såpass jeanslika att jag tänkte använda dem som jeans. Jag köpte dem nyligen via Zumba-kirppis på Facebook och har inte tagit dem i bruk än. Under dem ligger ett par gråsvarta stretchjeans, som jag köpte från Zalando för något år sen. De är verkligen sköna, jag skulle säga att de är något av de bästa jeans jag har haft. Under dem ligger en kjol, som så att säga är på väg ut med ena benet. För några år sen var det visst inne med såna där “skolflicks-Britney Spears-kjolar”, och för den som delvis lever enligt “alltid retar det nån”-principen kan man förvisso ha en sån kjol fast man har nått s.k. mogen ålder. Men jag börjar ha tröttnat på den, så jag överväger att ge den till någon insamling. *intresseklubben antecknar: två par byxor, en kjol = tre plagg; tillsammans med ovan nämnda mjukisbyxor blir det nio*

Just nu har jag på mig ett par svarta Only-jeans, som jag köpte för 10 € på rea för några år sen. Dem gillar jag skarpt, men jag använder dem bara vintertid, för det ser inte klokt ut om mina bleka ben glisar fram i de där hålen 😀 jodå, visst är jag LITE fåfäng också. *intresseklubben antecknar: 1 par till –> 10 plagg*

014cc8e58fcd012ae7d0e79c4e4a83d0cfe46246f5

Och så har jag ett par blåa jeans, och ett par svarta nästan-finbyxor, som är liksom en kombination av konstläder och trikå (värsta svettiga gummibyxor, men jag gillar dem). Samt svarta leggings, gråa leggings och svarta spetsleggings. Alltså fem.

Då saknas sommarbyxor, shorts, övriga kjolar (det är inte många) och vadjagnuharförgamlabyxorvidvillan. Första klädinventeringen resulterade följaktligen i 14 par byxor och 1 kjol. Fortsättning följer en annan dag. Kanske 🙂

Advertisements

2 thoughts on “Dag tre

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s