Dag två

… av hundra. I dag funderar jag på det här med förbud och förmaningar. Jag har säkert skrivit om det tidigare också, men det är i så fall länge sen, så det gör inget att jag tar upp saken igen.

Om någon säger till mig “Du skall icke…” vill jag nämligen alltid veta “…annars”. Jag minns med ett fniss en utmärkt föreläsare jag åhörde för många år sen. Ämnet var didaktik (alltså konsten att undervisa) och han talade bl.a. om olika nivåer av information. Den lägsta nivån (det kan hända att den hade nån mera talande benämning än så) var just sånt där som jag ogillar – order utan förklaring. Som exempel angav han en nässpray som han använder dagligen. “Förvara flaskan stående”, stod det på den. Och han beskrev så talande hur han med fasa varje dag sneglar på den där flaskan för att se att den för allt i världen inte fallit omkull. För man fick ju aldrig veta vilken katastrof det skulle kunna innebära…

Jag minns också en skylt som fanns på en dörr i källaren till skolan där jag tillbringade 8 år av mitt unga liv. På skylten fanns en blixt avbildad, och så stod det “Hengenvaara – Livsfara”. Då kunde man ju ändå tänka att risken fanns att man skulle få en elektrisk stöt om man gick in genom den där dörren. (Var det månne så enkelt? Eller måste man dessutom peta på nånting för att livsfaran skulle uppstå?) Nån fiffikus hade klottrat “Akt skräppå” under skylten. Ok, det är säkert inte särskilt lustigt, och det är synnerligen barnslig under bältet-humor, men jag kan fortfarande inte låta bli att fnissa när jag tänker på den kommentaren. Att nån liksom skulle få för sig att sticka in snoppen i det där livsfarliga utrymmet… 😀

Men nej, det var inte jag som hade klottrat. Sånt har jag faktiskt aldrig ägnat mig åt.

Det som fick mig att tänka på den här saken i dag var att jag tog upp ett rågblandbröd ur frysen. På djupfrysta varor brukar det stå något i stil med att “en upptinad vara får ej frysas på nytt”. Utan motivering. Tack vare mina kunskaper i näringslära och livsmedelshygien vet jag att det beror på att bakterier inte dör i frysen, de bara går i ide. Så när man tinar upp en djupfryst vara kvicknar bakterierna till och börjar föröka sig. Fryser man varan på nytt, söver man alltså en åtskilligt större skara bakterier som i värsta fall kan ställa till med matförgiftning om man tinar upp varan igen (och alltså väcker bakterierna så att de fortsätter att föröka sig, och de är fruktsamma, de små rackarna).

Men, det måste väl ändå vara skillnad på vilken typ av livsmedel det är fråga om, säger mitt sunda förnuft. Känsliga varor, som fisk och kyckling, t.ex. skulle jag inte frysa på nytt i rått tillstånd. Däremot brukar jag nog frysa maten om jag har tillagat den och det blir mycket mat över, oavsett om råvaran varit fryst eller inte. Och bröd – har nån nånsin hört talas om att någon blivit matförgiftad av en brödbit för att den varit frusen två gånger? Nä, jag tänkte väl det. Så nu lägger jag halva rågbrödet tillbaks i frysen 🙂

Advertisements

2 thoughts on “Dag två

  1. Förbud har ofta lockat fram min rebelliska sida,speciellt om jag inte fått nån vettig förklaring. Då måste man ju bara pröva…! Ett drag som åtminstone en av sönerna ärvt,har jag märkt….
    I skolan är jag därför väldigt noga med att ha en vettig motivering till regler o.dyl. Barnen ska förstå varför man eftersträvar ett visst handlande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s