inlägg 38. Vad är bäst för mig – och för dig?

När man tar del av människors åsikter om t.ex. kost, motion, relationer, sociala media osv. slås man lätt av hur olika vi människor är. Det som fungerar för den ena, kan få den andra att bli stressad och må dåligt. Vad bra det är då, om man vågar hitta sin egen väg och stå för den, trots att valet eventuellt blir ifrågasatt! Undrar just om världen skulle bli bättre eller sämre eller fortsätta att vara som den är, om vi slutade ifrågasätta varandras val?

“Låt alla blommor blomma”, och “Var och en är sin egen lyckas smed”. Men – vi har ju ett medmänskligt ansvar för varandra, eller hur? Om du ser att en människa är på väg mot ett stup som hon kanske inte har lagt märke till, visst är du då delansvarig om hon störtar i fördärvet? Visst är det en dygd att “varna syndare”?

Ibland får jag ändå en känsla av att varnandet inte bottnar i en äkta omsorg om den andra människans väl och ve. Eller, det kanske det gör, men omsorgen grumlas av varnarens egna, eventuellt omedvetna motiv. Den som varnar kanske värnar om sitt eget tänkesätt och vill inte bli utmanad och ifrågasatt. Hen känner att den andra människans val utgör ett hot på något sätt. Eller så tror hen faktiskt stenhårt på sina egna val och blir ledsen å “sakens” vägnar över att alla inte inser att “min väg är den Rätta Vägen”.

Idag tänker jag i alla fall fortsätta blomma och smida och försöka låta bli att bli ledsen över att det finns människor som upplever att träning leder till en ytlig och frustrerande tävlingsinriktad tillvaro utan inre frid; att det finns människor som ser sockerbitar i allt möjligt (också t.ex. i äpplen); att det finns människor som är svartsjuka och inbillar sig att det är sunt, naturligt, önskvärt osv. att tro att man äger en annan människa; att det finns de som blir stressade av att läsa att andra har det bra; att det finns de som faktiskt på riktigt reagerar på att grannen har en större bil. Osv. osv.

Jag tänker fortsätta att älska att träna och dansa och promenera i skogen och vila och läsa och handarbeta och att vägra uttrycket “inte göra någonting”. Jag tänker fortsätta äta äpplen utan att tro att någon har tråkat sockerbitar i dem. Jag tänker fortsätta hålla kontakt med och bry mig om de jag vill hålla kontakt med och bry mig om. Jag tänker fortsätta att glädjas med den som är glad och som t.ex. har köpt en fin bil. Osv. osv.

Och jag tänker fortsätta att må bra av det och tänka att andra ansvarar själva för sitt eget välmående, även om vi förstås kan hjälpas åt, uppmuntra och trösta varandra. Och jag tänker fortsätta att sträva till att Vara I Fred.

Dagens bild har inte så mycket med inlägget att göra, annat än möjligen att katter är goda förebilder när det gäller att oberört gå sin egen väg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Advertisements

2 thoughts on “inlägg 38. Vad är bäst för mig – och för dig?

  1. Mycket tänkvärt inlägg! Jag tänkte vidare på “grandet och bjälken” och att man borde ju be den andre ta bort bjälken från det egna ögat innan man försöker sig på grandet i dennes öga.

    Jag fortsätter nog, tyvärr, med “att göra ingenting”. Svårt att komma bort från ett välinövat koncept. Man kunde ju kalla det vila.

    Kanske man borde sätta en gul rosett i örat?

  2. Det där med en gul rosett i örat låter bra, Lena 😀 Jag tror att min aversion mot uttrycket “att göra ingenting” dels är ett filosofiskt märkande av ord, dels en kvarbliven känsla av frustration och otillräcklighet från alla år med småbarn, då det varit en total praktisk omöjlighet att inte “göra något”. Vilar, det gör jag ju, mycket 😊

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s