För någon dag sedan råkade jag se en diskussion hos en blogg- och facebookvän om det här med datorer och dylikt. Om varför man vill ha t.ex. en laptop eller en bordsdator eller en surfplatta.
Jag antar att det beror på vad man ska ha den till. Enligt den diskussionen verkade det som att laptopen skulle vara på utgående. För mig är den fortfarande viktigast.
På jobbet har jag en stationär dator. Det skulle jag aldrig skaffa mig privat längre. Jag förstår idén med att det är lättare för datapersonalen att byta ut komponenter osv. på en stationär dator då man får problem, men annars ser jag inte riktigt vitsen med en sådan. På vissa jobb har alla i stället varsin laptop, som de också kan använda då de jobbar på distans, t.ex. hemifrån eller under resor. Det skulle väl vara vettigare?
Fördelen för mig med att ha den stationära datorn på jobbet är att jag har två skärmar, så det är lättare att jobba med flera program och fönster öppna samtidigt. Men det är inte så många som har två skärmar, jag råkade få det för att jag frågade om det var ok då det fanns extra skärmar. Visst kan man dela skärmen i två och ha fram program parallellt på det viset, men det är ändå mycket lättare att jobba med två skärmar. Nån annan fördel ser jag inte. Man skulle ju också kunna ha en extra skärm till en laptop, antar jag.
Min apparat nr 1 är och förblir tills vidare alltså laptopen. Den jag har nu är absolut den bästa laptop jag har haft. Visserligen är den seg och långsam, men den har hållit länge, och den är också tillräckligt liten för att t.ex. rymmas i min handväska, så jag måste inte nödvändigtvis ha en extra datorväska till hands om jag vill ta den med mig. När jag köpte den, var det den minsta storleken som inte kallades “minilaptop”. Kanske minilaptoparna är det som är mest “ute” sen det blev populärt med surfplattor? Fördelarna med laptop framom platta för mig är framför allt två 1) tangentbordet och 2) operativsystemet. Jag vill framför allt skriva. Långt och mycket och ofta och med alla tio fingrar. Då är det bedrövligt att hålla på och tafsa på nån touchscreen. Och att koppla ett externt tangentbord till plattan känns verkligen lite onödigt, då kan man sannerligen ha en laptop i stället, de nya modellerna är ju dessutom ofta konstruerade så att man kan ta loss skärmen och använda den som en platta. Operativsystemet, ja. En laptop är, trots sin mobilitet, en dator, inte en mobil enhet. Man brukar tala om beroende av olika slag, både på allvar och på skoj, när det gäller t.ex. internet. Jag gillar internet och sociala medier (facebook och bloggar, twitter och instagram m.m. har jag inte fallit för än iaf), men känner mig inte direkt beroende av dem. Nåja, visst kan det kännas förargligt om man inte kommer ut på nätet, när man blivit så van vid att kunna kolla upp allt möjligt där, men ändå… Däremot är jag läs- och skrivberoende, om man kan säga så 🙂 Detta oavsett om datorer finns (till hands) eller inte. Mitt läsberoende har under senare år framför allt kanaliserats till ljudböcker, eftersom jag har ett tredje beroende, stickberoendet, och har vant mig med att koppla av genom att lyssna på strömmande ljudböcker medan jag stickar. Det är synnerligen snopet att de strömmande ljudböckerna inte är åtkomliga via mobila enheter. Antagligen kommer detta att ändras så småningom. För visst är det märkligt att man ska kunna läsa elektroniska böcker på skärmen i sin smartphone, men inte lyssna på dem…
Plattan är smidig och lätt att ha med sig, och visst finns det många intressanta appar (program) som är anpassade för såna. Personligen tycker jag att plattan passar bäst till tidningsläsning. Det är faktiskt mera användarvänligt att läsa Bladet på plattan än på laptopen. Lättare att bläddra, och så laddas sidorna upp snabbare.
Smartphonen är däremot en apparat jag inte skulle vilja vara utan, sen jag väl vant mig vid en sån. De två föregående telefonerna jag hade var “halvsmarta”, med pekskärm och fungerande internet, men den här är onekligen mycket bättre. Jag tycker att det är fullständigt begripligt att folk petar på sina smarttelefoner mest hela tiden. Inte nödvändigtvis för att man jämt skulle behöva vara nåbar eller up to date med allt möjligt, även om det säkert finns de som använder den på det viset. Utan för att man liksom har “allt” med sig när man har med sig sin telefon. Tidningar, böcker, möjlighet att texta eller ringa, internet att söka på, anteckningar, matrecept, you name it. Om man t.ex. sitter och väntar på att få komma in till tandläkaren behöver man inte läsa gamla veckotidningar, eller sitta och snegla på Bladet som nån annan patient har lagt rabarber på, utan man kan plocka fram sin telefon och läsa sitt eget blad, lyssna på radio (om man har hörlurar med sig) eller vad man nu vill ägna stunden åt. Det är bara såå bra! Förutsatt att man inser att man ska låta bli att pilla på sin telefon t.ex. när man sitter på möte eller på föreläsning. Är man upptagen, så är man.
Alltså. Om jag var tvungen att prioritera, skulle jag främst ha kvar laptopen, sen smartphonen, sen plattan och sist den stationära datorn. Hur är det med dig?
Vonnes välsignelser och vedermödor 
Laptopen är utan vidare favoriten. Har också en gammal stationär dator som är kopplad till skrivare, som behövs för jobbet. Har märkt att stationära datorer vi haft är hållbarare än laptopar, kanske för att man låter dem stå på samma ställe. Jag har redan fått byta fläkten i min laptop som är bara två år gammal.
Att skriva på surfplattor är såå låångsamt, så det vill jag helst inte göra. Klarar mig utan en sån, men telefonen behöver jag i alla fall varje dag. Men jag sitter aldrig med den i handen jämt, utan bara om jag verkligen behöver den.
Vad bra att vi är flera som föredrar laptop (y) ibland börjar jag riktigt känna mig som kärringen mot strömmen som tycker att den är bättre än surfplattan. Och jag håller inte heller telefonen i handen jämt, men jag tycker att det är väldigt bekvämt att ta fram den om man hastigt vill kolla upp något.