hörvilla

Eller vad heter det om man hör saker som inte finns eller inte borde höras? Jag minns att jag tidigare har funderat på vad den auditiva motsvarigheten till “se i syne” skulle kunna tänkas heta. Höra i höre, skulle det ju bli, men så heter det väl inte. Och så finns det synvillor. Men vad heter den auditiva motsvarigheten till synvilla? “Döuvstjellona” heter det på dialekt här.

Jag hade nyss en sån upplevelse. Här sitter jag i allsköns ro vid köksbordet och avnjuter kvällens kopp rooibos-te, då jag plötsligt – och bestämt – tycker mig höra “muuuuuuh” utanför fönstret. Alltså som en kos råmande. Nu är det ju flera år sen vi hade något nötkreatur som kunde tänkas ha smitit och stå utanför fönstret och råma, och det finns inte ens några kor kvar i byn över huvud taget längre. Så det kan inte ha varit “muuuhh”, det måste ha varit något annat.

Eller så är jag bara trött. Hoppas vad-det-nu-är låter bli att råma i natt i alla fall…

Advertisements

6 thoughts on “hörvilla

  1. I min barndom sa man att man “hörde i döuöörona”. Men det var förstås min dialekt, andra hade säkert andra uttryck!

    Svar: Det låter rätt likt det där med “dövskällorna” som man använder här!

  2. Hade samma fenomen hos oss, men kom till att det var den nya kyl- o frysskåpet som “muuade”

    Svar: Jag undrar om det kunde vara nån snöskoter, fastän jag inte råkade se nåt, för jag tyckte bestämt att det kom utifrån…

  3. Kanske tinnitus? Eller så är det vinden,det blåser ju friskt ännu.

    Svar: Hoppas inte tinnitus… 😦 Jag har kommit fram till att det nog förmodligen var något motorljud, fastän det lät konstigt. Lyckligtvis hördes det inte under natten!

  4. Hörvillor är roliga, för det mesta 🙂 Jag har såna nästan varje dag eftersom jag är halvdöv och haft hörapparat i 15 år. Vad som helst kan bli till vad som helst och har man dessutom livlig fantasi…Jag borde börja skriva ner vad jag TROR mig höra, eller vad jag TROR att familjen säger när jag inte har hörapparaten i örat, för man glömmer ju så fort vad som fick en att skratta så morgonkaffet sprutade. För flera år sen när vi körde förbi vaddetnuheter (Strandhovet? Det som kallas Tomaten) i Närpes hörde jag maken säga “här hade de en japanska när Isak och jag var påväg hem senast”. Vad han egentligen sa minns jag inte men jag föreställer mig fortfarande att de har japanska strippor i nåt dunkelt rum för att underhålla de resande..
    Sen vi skaffade småhundarna har jag inte behövt bekymra mig över att inte höra bilar på gården eller dörrknackningar eller mobilen som ringer i handväskan eller..kossor utanför fönstret..de larmar ihärdigt om allt som händer inom en radie på hela norrändan o mer därtill. Och Tyyne skäller åt sina hjärnspöken, hon kanske också är halvdöv.

    Svar: Mammas och pappas hund, som nu är i hundhimlen, skällde också åt allt möjligt. Och omöjligt. Tyckte man ju som människa. Kanske Tyyne hör extra bra?

    Din fantasi är onekligen livlig 🙂 det är bra, man har mycket roligare så. Ibland tror jag också att jag har börjat höra sämre. Jag vet inte om det är så. Förmodligen är jag bara ouppmärksam. Men mamma hör dåligt, och mommo hörde dåligt, så det skulle väl inte vara så konstigt om jag också börjar höra dåligt – och mer och mer fel.

  5. Tyyne och andra likasinnade kanske helt enkelt har livligare fantasi än andra hundar. Irmeli har isåfall minst fantasi, hon skäller bara åt högst konkreta ting.
    Jo, att höra dåligt är nog säkert i hög grad ärftligt, min pappa började också höra dåligt i 30-årsåldern. Men han hörde dåligt på båda öronen, jag hör relativt normalt på det ena, än sålänge iallafall.

    Svar: Tyyne kanske fantiserar att hon är en stor, anrik, förnäm faraohund, vars ansvarsfulla uppgift i livet bl.a. är att vakta pyramiden mot såväl materiella som immateriella inkräktare…

    Jag vet som sagt inte om jag har börjat höra sämre eller om det bara känns så ibland. Men idag märkte jag tydligt igen det där att jag har börjat se sämre, jag övernattade hos min dotter och hade glömt att ta med mig min sminkväska, så jag skulle låna lite smink av henne i morse och det var stört omöjligt att läsa vad det stod på burkarna i det dunkla morgonljuset…

  6. Jag föreslår hörsägen, eller mera vardagligt, skvaller. Motvikten till fakta. Fantasins motvikt torde vara verkligheten.

    Det som jag undrar över om det finns fammos motsvarighet till “mommoped” och vad det är i så fall?

    Svar: Men hörsägen är något helt annat. Det jag avsåg var alltså då man hör ett konstigt ljud (tycker man) och identifierar det som något som inte borde finnas där. Och antingen så hörde man helt fel, något som inte fanns (tinnitus) eller så tolkade man det bara fel (snöskoter blir ko).

    Nån fammoped har jag faktiskt inte hört talas om 🙂 En sån borde vi utveckla…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s