köande

Igår var jag uppenbarligen lite jäktad, utan egentlig orsak. Jag var rätt länge på jobbet, jag skulle på höstens första sambaträning och det skulle ha blivit ännu jäktigare att försöka hinna hem mellan jobbet och träningen, det kändes bättre att jobba lite längre i stället. Och jobb finns det, har två saker som ska vara färdiga inom september och som jag har svårt att se slutet på än, trots att de enligt mina planer borde vara klara redan.

Nåja. Träningen började kl 18 i Smedsby, det är väl en 6-7 km dit från mitt jobb, skulle jag tro. Men vilka bilköer! Jag hann i tid, men det var på håret. – Vad gör folk ute den här tiden, de kan väl stanna hemma, tänkte jag med gnisslande tänder. Efter samban skulle jag besöka ett multinationellt franchisingnäringsställe för att inhandla lite junk food, som jag hade utlovat. Tror ni inte det var lång kö där också… återigen, varför hålls folk inte hemma… 🙂

När man står i kö så där, har man tid att fundera på både det ena och det andra. Det kan inte hjälpas att man (läs: åtminstone jag) också ibland iakttar sina medmänniskor medan man väntar. Jag tittade bl.a. på en manlig medköare som höll en blombukett och en chokladask i handen. “Fest”, tänkte jag. Ska han månne köpa mat till festen också? Nej, det skulle han inte, han köpte mat till sig själv och satt där och åt. Kanske han skulle till främmandes efteråt. Eller så hade han helt enkelt köpt blommorna och chokladen till sig själv. Eller till frun. Så höll han på att glömma blommorna vid ketchupen.

Jag iakttog också en av dem som jobbade där. De har arbetskläder, noterade jag, bl.a. svarta byxor med ett sånt där slankig-pommes-frites-emblem på rumpan. – Undrar hur det skulle vara att jobba på ett sånt där ställe, tänkte jag. Månne jag skulle trivas? Det är säkert stressigt. Jag skulle inte komma ihåg vem som har beställt vad, disträ som jag är. Tur att jag inte började med det. Ändå verkar det roligare än att sitta i kassan, tänkte jag vidare, och sneglade i andra riktningen på dem som jobbar i kassorna i det sstora varuhuset.

Det fick mig att tänka på en annan gång då jag råkade iaktta. Det är ju ofta så att man handlar samma typ av matvaror, man har ett visst basutbud och gör nån enstaka utvikning nån gång. Så jag brukar ibland smygtitta på vad andra har handlat och föreställa mig att jag skulle ha handlat detsamma, och vad jag då skulle laga av den maten. En gång hade jag verkligt svårt att låta bli att le, då jag stod i kassakön bakom en ung man som hade handlat två mikropizzor, två flaskor cider och ett paket kondomer. (Jag kanske har berättat det förr, men jag tyckte det var så rart.) Förhoppningar om en mysig date, kanske? 🙂

Nå, så småningom fick jag min mat och for hemåt. Jag hade ställt påminnelse på telefonen så att jag skulle minnas att jag skulle hämta mina PartyLite-ljus hos en kompis. Tror ni inte jag höll på att glömma det ändå… när jag kommer tillräckligt nära hemmet blir jag alltför mekanisk och gör som gamla hästar, styr hem utan att tänka…

Advertisements

2 thoughts on “köande

  1. Visst var det ett Birka-tips att ta enkvarglömd uppköpslista ur nån kärra om man glömt sin lista, för alla köper ändå ungefär samma saker. Jag har sneglat på kvarglömda inköpslistor och konstaterat att det nog kan stämma.

    1. Det var ett Birka-tips jag missat i så fall 🙂

      Hm, jag är inte så säker. Tänk om det står “piimää, rieskaa, olutta…” sånt brukar jag sällan eller aldrig köpa 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s